De flesta av oss har nog en intuitiv känsla för frihet. Ändå är frihet långtifrån något enkelt och entydigt begrepp som vi alla kan vara lyckligt överens om. Frihet är nog bra tycker alla, men vid närmare eftertanke – frihet för vem, frihet från vad, till vad? 

Här råder en nästan kategorisk oenighet med djupa historiska och ideologiska rötter. Nationell frihet respektive personlig frihet för dig och mig är till exempel i hög grad olika storheter. Fri företagsam- het, marknadens frihet och den enskildes valfrihet är ju inte heller självklart kompatibla.

Den vanligaste distinktionen brukar vara den mellan negativ och positiv frihet. Anhängare av den negativa friheten– frihet från – definierar den i regel som frånvaro av förtryck, våld, tvång, förbud och (statlig) styrning, något som också kan kallas autonomi eller suveränitet. Vänner av positiv frihet – frihet till – menar däremot att detta inte alls räcker.

Friheten att utvecklas som människa, att kunna välja och kontrollera sitt liv och förverkliga sina bästa stämningars längtan, kräver också sådant som jämlik tillgång till utbildning, sjukvård och annan välfärd. Frihet blir här närmast synonymt med begrepp som självförverkligande eller egenmakt. Den negativa friheten handlar om formella rättigheter att få göra det man vill, den positiva om reella möjligheter att göra verklighet av sina drömmar och ambitioner.

I ett av de färskaste inläggen i den långa och infekterade striden om vad som är verklig frihet gör historikern Timothy Snyder en stark, övertygande plädering för den positiva friheten. Att bara riva hinder och krympa statens makt leder till att tyranner och oligarker kan göra som de behagar på alla andras bekostnad – precis det som redan hänt i det postsovjetiska Ryssland och kanske är på väg att ske nu i Trumps USA.

Med egna erfarenheter från bland annat det sönderprivatiserade amerikanska sjukvårdssystemet slår han fast att frihet behöver solidaritet och jämlikhet, och att jämlikheten förutsätter en stark stat som kan och vill omfördela resurser mellan rik och fattig. ”Solidaritet skapar rättvisa av frihet”, skriver han i Om frihet (Albert Bonniers förlag). Det är kanske inte så märkligt att Snyder därmed har blivit etiketterad som radikal socialliberal i Dagens Nyheter och socialdemokrat i Expressen.

Timothy Snider är en av dessa modiga intellektuella som vägrar att stanna inom sitt gebit. Han skriver med ett temperament och en agenda. Redan i den föra boken Om tyranni steg han fram som agitator. Här har han blivit en folktribun som med iskallt raseri går till angrepp mot vad han med en genial formulering kallar ”sadopopulismen”, en politisk strategi där cyniska ledare lyckas vädja till människor som de egentligen skadar genom att få dem att tro att andra drabbas ännu värre.

Om frihet är en mycket amerikansk bok i merparten av de exempel som inte är hämtade från Ukraina, men samtidigt mycket allmängiltig och aktuell i sina slutsatser. Den borde vara rekommenderad läsning för alla som bryr sig det minsta om tillståndet i världen 2025. Inte minst skulle den fungera som energikick i många studiecirklar. Att en enstaka översättningsmiss i den svenska upplagan har skapat orättvist stor och negativ uppmärksamhet är lätt att överse med. 

Snyder har anklagats för att vara pretentiös, oprecis och flummig. Om frihet har kallats en ”helig skrift för sekulärreligiösa vänsterliberala globalister.” Det finns förvisso meningar som mest påminner om abstrakt poesi, och kanske borde Snyder ha strukit en del sidor eller orkat döda några av sina mest spektakulära oneliners. Men mycket av kritiken tycks också falla tillbaks på att det här är en bok som medvetet överskrider traditionella genrer: idéhistoria, politisk filosofi, självbiografi, agitationsskrift. Det gör den svår att placera in och bedöma efter vanliga kriterier.

Timothy Snyder ger friheten fem former: suveränitet, oförutsägbarhet, rörlighet, faktualitet och solidaritet. Just detta nu kan faktualitet – eller enklare uttryckt; sanningskrav – kännas mest aktuell. Att överge sanningen leder inte till frihet. Det leder bara till nihilism, menar han. Om inget är sant blir tillvaron hopplös och meningslös, eller bästa fall ett vackert bländverk utan substans betalat av dem som har den största plånboken.

Det var inte för inte som Joe Biden alldeles nyligen i sin farewell address till det amerikanska folket varnade för det växande hotet från ett oligarkägt tech-industriellt komplex. Den förutseende varningen kunde ha skrivits av Snyder.

Lars Ilshammar