Det hände sig på Erlanders tid: två Monicor, Zetterlund och Nielsen, sjöng på de socialdemokratiska valmötena. Och Tage Danielsson lät en tvivlare på politiken komma till tals i sin lilla bok En soffliggares dagbok, (Wahlström & Widstrand) utgiven valåret 1968.
Det är den trötte tvivlaren som talar i dagboken. Tage Danielsson låter sin dagboksskrivare börja med att presentera sig själv. Så här låter det:
”Min kropp från soffans lock kan ingen skilja.
För mig är politik att inte vilja.
Min själ har jag min själ ej lust att sälja.
För mig är politik att inte välja.”
Så får vi följa soffliggarens dagbok från söndag 1 september fram till valdagen, det året, söndag 15 september.
Det är ett ack och ett ve som kommer från soffan. Så här låter det söndag 1 september:
– Om jag tänker lite grann på politiken så kanske jag kommer någotsånär underfund med vad det är för uppfattning jag har. Men jag får inte vänta mig för mycket av mig.
Dagbokstvivlaren tvivlar, naturligtvis, också på dem som står för oppositionen mot Erlander. Han funderar över skriften Mittensamverkan, utgiven till stöd för centerledaren Gunnar Hedlund och hans liberala bundsförvant Sven Wedén:
– Deras löften om höjda bidrag, avskaffad bostadsbrist, starkare försvar och högre u-hjälp, låter bra funderar han. Men dyrt. Kanske måste vi jobba mer?”
Själv har han ingen lust att arbeta 48 timmar i veckan.
Han masar sig upp och tänker att Socialdemokraterna ändå är bäst för jämlikheten.
Omläsningen
Tillbaka på rygg, retar han sig en stund över högern. Men blir nästan förvånad själv. ”Det var värst vad jag tar i”.
Han funderar över att han kanske borde berättat från början i dagboken att han för länge sedan i flera val röstat på Socialdemokraterna. Han kommer ju ändå från ett arbetarhem. Men sedan har det mest blivit soffan på valdagarna.
Det är klart att han ändå är fundersam över sitt beteende, eftersom det inte gick något vidare i förra valet. Men han ligger ändå kvar på soffan.
Så kommer han att fundera över bostadsbristen och på hur Erlander gjort bort sig när han blev utfrågad i TV. Men Erlander kanske inte var i form den kvällen, tänker han ändå lite förlåtande.
Med en söndag kvar till valet är han kvar på soffan. Dagen ska ägnas åt att tänka lite på kommunismen, bestämmer han. Det slutar i, vad han kallar, en ”praktisk tanke”. Kommunisterna borde i valet rösta på Socialdemokraterna. Liksom högerpartiet borde avskaffa sig självt och ansluta sig till folkpartiet eller centern.
Så sent som fem dagar innan valet ligger soffliggaren kvar på soffan och funderar. Onsdag går tankarna kring valfläsk. Torsdag njuter han av tanken på att det är roligt att skälla på regeringen.
Två dagar kvar och han ligger och funderar på hur länge regeringen har suttit och ”om den inte också borde gå och lägga sej”.
Lördag, en dag kvar till valdagen. Han erinrar sig en sketch ur de borgerliga partiernas valrevy. Den hette ”Det borde varit stjärnor”.
Valdagen ligger han kvar på soffan och tänker att han nog ska resa sig ändå och gå och rösta.
*
Hur gick det då? 50,1 %, lika med 2 420 242 röster på Socialdemokraterna (varav en från soffliggaren och en från författaren, då förstagångsväljare, av ovanstående artikel).
Ewa Wirén