Vi ser i förgrunden en sprudlande Olof Palme och en glatt skrattande dam i tidstypisk kappa och hatt. Platsen är ett fullsatt Malmö stadion (35 000) och det är den 19 augusti 1973. 

Det är Socialdemokraternas valupptakt och någonstans uppe på läktaren sitter författaren Torbjörn Flygt själv, nio år gammal.

Vad är det för bok han har skrivit?

– Jag vet inte, svarade han när jag lyssnade på hans presentation på Bokmässan i Göteborg.

– Det är i alla fall ingen roman som jag brukar skriva.

Det är heller ingen tegelsten, blott 140 sidor. Men det är ett tidsdokument som omslagsbilden. Ett antal nedslag i Sverige när det eftersträvade folkhemmet kanske nådde sin kulmen.

Utdrag ur Palmes tal – enligt författaren ett av hans allra bästa – inleder flera av kapitlen. Inte bara som referens. Hans avslutning är också bokens titel:

”Låt oss gå ut med glädje för att gemensamt föra socialdemokratin till seger den 16 september. Låt oss gå ut med glädje”

Men det blev en märklig avslutning på valrörelsen. Kungen låg döende på ett lasarett i Helsingborg. I Stockholm utspelades ett rånardrama på Norrmalmstorg. I Chile störtades den demokratiske presidenten i en militärkupp.

Dessutom slutar valet oavgjort. Socialdemokraternas 45 procent räckte inte till seger, men Palme fick fortsätta i tre år till under den så kallade lotteririksdagen.

För dem som var med på den tiden är boken som att gå att gå minnenas allé. 

Yngre generationer kan säkert också ta till och kanske förundras av den optimism och frejdighet inom socialdemokratin som författaren förmedlar.

Frågan om 1973 var höjdpunkten på socialdemokratins samhällsbygge och om vi därefter har åkt politisk rutschkana får varje läsare själv ta ställning till. Boken leder till viktiga frågor om tillståndet i dag, både för Sverige och för socialdemokratin.

Att vi lever i en annan tid nu står i alla fall klart. Och hur står det till med glädjen?

Tommy Svensson