En av svensk fackföreningsrörelses viktigaste ledare, Göran Johnsson, är kanske ingen superkändis, men förtjänar att lyftas fram i historiens rampljus. Och det sker nu, tack vare Harald Gatus intervjubok Att möta framtiden(Atlas förlag).

Göran Johnsson, en gång metallarbetare på Volvos fabrik i blekingska Olofström och sedermera förbundsordförande i Metallindustriarbetareförbundet, från 1993 och tolv år framåt, kom att framstå som en av kreatörerna till det industriavtal som så väl tjänat och fortsätter att tjäna svensk arbetsmarknad.

Harald Gatu, under många år reporter på Metallarbetaren och Dagens Arbete, har samtalat med Göran Johnsson om dennes liv, från uppväxten hos morfar Gubba-Sven i Boafall till hans roll i dag, som rådgivare åt batteriföretaget Northvolt i Skellefteå. 

Industrialisering, det är nog det finaste ord Göran Johnsson vet. Han har alltid, i alla sammanhang lyft fram nödvändigheten av att ha en industri som producerar det välstånd som sedan ska fördelas:

”Det räcker inte för arbetarrörelsen att bara engagera sig i hur kakan fördelas. Vi måste också intressera oss för att kakan verkligen bakas.”

Harald Gatu ger oss en välskriven skildring om Göran Johnsson, fackföreningsledaren som också haft en fot i den socialdemokratiska politiken. Under några år satt undertecknad varannan fredag bredvid Johnsson på partistyrelsens verkställande utskotts sammanträden på 68:an. Det var givande att lyssna på honom.

Däremot dåvarande partiordföranden verkade inte alltid så särskilt intresserad av att höra vad VU-suppleanten hade att förtälja. Något som Johnsson, som var frispråkig och säkert kunde irritera Göran Persson en och annan gång, omvittnar i boken.

Men jag är tacksam att samme Persson utsåg Göran Johnsson till ordförande i Arbetarrörelsens tankesmedja när jag och Anne-Marie Lindgren drog i gång den. För han var bra. 

Harald Gatus bok omspänner det mesta Göran Johnsson uträttat och upplevt. Han hade 8-årig folkskola i bagaget, men lärde sig både i facket och politiken det som krävs för att ta spets i samhällsutvecklingen.

Ove Andersson