Tomas Ramberg, en våra främsta politiska journalister, numera med nära nog daglig närvaro i Dagens Nyheters spalter i uppdraget att vara politisk analytiker och kommentator, var tidigare på Sveriges Radio. Han har nu gett sig på det kanske svåraste i svensk politik, att reda ut alla både rimliga och orimliga händelser om och kring den svenska kärnkraften.

Hans nya bok heter Att dagtinga med sin övertygelse (Bonniers), ett uttryck som främst kan härledas till den förre centerledaren Thorbjörn Fälldin, men också till alla efterföljare till honom som beskrivs som att ha bytt politisk uppfattning för att nå vidare i besluten om kärnkraftens vara eller inte vara. Det han beskriver är Historien om Sverige och kärnkraften som är bokens undertitel.

Ramberg reder noggrant ut de väldigt många beslutsturerna kring kärnkraften. Han gör det på ett föredömligt och seriöst sätt, korrekt så vitt jag kan förstå. Men han gör det tyvärr på lite för allvarligt sätt. De många humoristiska och bitvis löjliga inslag i olika turer om laddning eller inte och annat hit eller dit och om vem som vill ha eller inte ha kärnkraft reds noggrant ut från olika dokument år för år. Det är ett starkt arbete med stor faktainsamling med turer som kan vara svåra att återge. Men med hans bok har vi en fått en sammanhållen faktasamling.

Dramat på 1970-talet med Thorbjörn Fälldins omvändelse som titeln på boken delvis hänsyftar på, att han lovade sina partimedlemmar, uppbackare och väljare att han inte skulle ”dagtinga med sitt samvete och tillåta laddning av nya kärnkraftverk” rymde ju en stark dynamik.

Jag hade som reporter före och under hans regeringstid i uppdrag att bevaka och berätta om vad som hände i den frågan och om Centerpartiets politik. Det stora dramat berättas lite vagt av Ramberg när de borgerliga partierna som hade vunnit valet 1976 med Fälldin som tänkt statsminister skulle bilda regering.

Frågan var då om han skulle gå med på laddning av nya kärnkraftverk eller stå fast vid sitt i hela valrörelsen löfte att ”inte dagtinga med sitt samvete” det vill säga att agera för stopp på fortsatt utbyggnad av kärnkraften med nya laddningar av aggregat. Jag visste exakt vad han sagt och gång på gång lovat sina medarbetare och i olika tal att inte ”dagtinga med sitt samvete”. Kärnkraften skulle stoppas. Det var vad han även klart sagt ifrån i direkt samtal med mig mycket kort tid innan regeringen skulle framträda offentligt

Det hela var ovisst ända fram till dagen då den nya regeringen skulle presenteras. Men då stod det klart att han just hade ”dagtingat med sin övertygelse” och gått med på kärnkraftsutbyggnad. Tillträdande statsministern hade således vikt ner sig. För mig och tidningen var rubriken självklar på det som hände den dagen. Ett enda ord behövdes: ”Sveket” vilket blev Aftonbladets stora rubrik på förstasidan. Ett beslut som han försvarade i en intervju några dagar senare. Så gick kärnkraftsfrågan vidare då och fortsätter att skapa nya politiska diskussioner oavsett vilket lag som refererar efter ett val. Så blir det nog även nu.

Tomas Ramberg klarlägger och berättar om detta mångåriga äventyr sakligt, detaljerat och effektivt liksom om hela kedjan från första aggregaten vid Barsebäck fram till i dag. Han ger oss alla fakta om politikens och verklighetens många kringelikrokar – som fortsätter än i dag.

Sverker Lindström

Att dagtinga med sin övertygelse (Bonniers)