Den skicklige DN-journalisten och författaren Martin Gelin tar avsked av sina 23 år i USA och sitt älskade Brooklyn i New York i boken I morgon är jag långt härifrån. Ett avskedsbrev till USA (Natur & kultur).
Genom flera tidigare utmärkta böcker (bäst är hans Den vita stormen, 2022) och mängder av reportage i Dagens Nyheter förklarar Martin Gelin varför det är så lätt att bli förälskad i människorna i USA, men samtidigt så svårt att leva där i långa loppet. Särskilt om man, som Martin, efter 23 år i New York, med amerikansk hustru och en liten son nu inte längre kan bo kvar där. Efter ett gemensamt familjebeslut har de nu lämnat sitt älskade charmiga Brooklyn och i stället valt att bo i Paris.
Först när Martin och hans fru får en son, nu två år, känner båda av bristerna i det amerikanska samhället med dess obefintliga offentliga välfärdssystem. Förlossningsvård kostar en halv miljon, som bara den kan ruinera många amerikaner, som inte har en av arbets- givare täckande sjukvårdsförsäkring. Gelins fru med ett bra betalt jobb hade dock en sådan. Men till detta kommer brist på lagstadgad föräldraförsäkring, ingen som helst pappaledighet, ingen offentligt finansierad barnomsorg. För föräldrar som båda vill yrkesarbeta är förskola och barntillsyn ett enda hopkok av svindyra privata usla lösningar. Och som ändå oftast "äter upp" i stort sett hela, ena förälderns nettoinkomst.
När Martin Gelin undersöker den lokala ”barnomsorgsmarknaden” visar det sig att man får räkna med att det kostar en halv miljon svenska kronor om året. Men genom kontakter och en hel del tur lyckas familjen hitta god barnomsorgsplats för sin ettåring – för 2.000 dollar (ca 22.000 svenska kronor) – i månaden!
USA är, som Gelin skriver, bäst i världen på självhjälpsböcker för föräldrar men sämst på att faktiskt hjälpa föräldrar. USA är det enda OECD-landet utan garanterad, betald föräldraledighet – inte en vecka, inte en dag. Vissa mammor tvingas tillbaka till jobbet tre, fyra dagar efter födseln. Och barnomsorgen är dyrast i världen. Inte ens statushungriga och välbärgade har tillräckligt mycket pengar för kunna köpa sig fria från alla problem och brister i den nära nog obefintliga välfärden i USA – trots att de i europeiska ögon har rekordhöga löner. Men här måste allt i livspusslet lösas individuellt i den privata, rekorddyra och ändå oftast mycket torftiga ”serviceindustrin”.
I många delstater i USA kostar dessa plottrigt, privata barnomsorgslösningar redan mer än collegeutbildningar för tonåringarna. Så inte undra på att en bred studie av 22 rika länder visar att i de flesta länder blir föräldrar lyckligare när de får barn – men i USA blir de olyckliga. Mycket beror just på de stora kostnaderna för föräldraskapet i USA.
En annan nyligen rapporterad nyhet var att en av två amerikaner inte ens har 5 000 dollar i reserv för oförutsedda utgifter. Än mindre betala för en dyr operation eller collegeplats för sin son eller dotter.
Så inte undra på att journalisten Martin Gelin, hans fru och son nu har flyttat till Paris. Trots att de inte är trötta på New York. Däremot allt mera trötta och pessimistiska dystra över att USA inte förändras. I stället ”bär det utför”. Inte heller en demokratisk kollaps är ”längre ett hypotetiskt scenario”, som Gelin skriver.
Detta och annat som Martin Gelin väl belyser i sin läsvärda nya bok är okänt bland många perspektivlösa USA-beundrare. Men om just de verkligen kommer att läsa Gelins avsked till sitt älskade New York efter 23 USA-år är jag mera osäker på.
Låt oss dock hoppas att Kamela Harris och den folklige Tim Waltz och inte den ständigt bekräftelsetörstande skrävlaren Trump vinner presidentvalet i november. Det skulle både USA och världen må lite bättre av.
Men hur som helst kommer det att bli spännande att följa Gelins journalistik och vidare författarskap i nya hemlandet Frankrike.
Robert Björkenwall