”Sverige ska bli mer som Sverige” är temat nu när Socialdemokraterna i opposition ska forma en ny politik, med ambitionen att stärka samhällsgemenskapen. 

Katarina Barrling och Cecilia Garme söker också efter något som flytt i sin bok ”Saknad. På spaning efter landet inom oss.” 

De startar letandet på en precis plats; ”Följ järnvägsrälsen från Fagersta norrut, över dalagränsen, upp längs sjön Barken till den lilla avstigningsplatsen i Vanbo, sju kilometer söder om bruksorten Smedjebacken.”

När vi är framme är tiden 1930-1950-tal och på det så kallade ”Snillepanget” samlades vad de beskriver som folkhemmets intellektuella elit, politiker, författare och tidningsfolk med Herbert Tingsten i spetsen. 

Han får boken igenom, med gott sällskap av den franske filosofen Voltaire, personifiera den överhetens intelligentsia som slåss mot dumhet och anpasslighet i fullkomlig övertygelse om att alltid ha rätt. 

Men vad händer om något ändå går fel? Och om denna insikt bygger på en känsla av saknad, kanske efter samhörighet och värde, eller att tillhöra förlorarna i en samhällsutveckling man inte kunnat påverka?

Deras budskap är att det är ok att titta bakåt. Vi behöver inte alltid med stålblick vara vända mot framtiden. Särskilt inte om känslan är att det är något vi förlorat, något vi saknar. 

Samhället byggs inte enbart med ingenjörskonst. Det som ska hålla oss samman är även kultur och historia, ett ”tidsdjup” som sträcker sig längre än våra egna liv.

Barrling och Garme för ett välgörande lågmält resonemang boken igenom om hur Sverige har förändrats de senaste decennierna. Det handlar inte bara invandringen, utan även om globalisering, teknikskiften och social och kommersiell utarmning av bruksorter och småstäder.

Då är det inte konstigt att man längtar bort någon gång. Eller drömmer om ungdomens lyckliga gatan. ”Att känna saknad efter det gamla när ens lilla samhälle på kort tid fått en helt ny befolkningsprägel är faktiskt inte ett dugg konstigt”, skriver de.

Författarna har inga lösningar att erbjuda. De konstaterar bara att det är ”ofrånkomligt att en stor samhällsförändring väcker känslor” och att ”saknad är en sådan känsla”.

Jag är säker på att de arbetsgrupper som Socialdemokraterna tillsatt för att formulera sin nya politik får Barrlings och Garmes bok som ett av sina underlag för diskussion. I alla fall blir det så i Onsdagsklubben.

Tommy Svensson

Saknad. På spaning efter landet inom oss.

Katarina Barrling och Cecilia Garme

Mondial förlag