Många intressanta böcker har getts ut under det snart avslutade året. En av dessa är en gedigen sammanfattning av många samhällsproblem, ofta av ekonomisk art, i vårt land, i världen och historiskt. Boken innehåller dessutom förklaringar till statens möjligheter i kamp med olika, ibland vettiga, men ofta konstiga och skadliga marknadslösningar.

Den mångkunnige Lars Anell har skrivit boken Stat och marknad (Atlas förlag) som beskrivs som ”essäer om en känslig relation”. Det är en av årets mest intressanta böcker som handlar om kampen mellan marknader och demokratiska staters ansvar i organiseringen av våra välfärdsarrangemang och allt som kräver politiskt ansvar på demokratisk grund.

Det är en ytterst innehållsrik bok på drygt 300 sidor med beskrivningar och analyser av hur Sverige och världen fungerar och hur marknadslösningar på olika områden påverkar eller bestämmer eller helt enkelt tar makt över demokratins beslutsmöjligheter.

Boken ger många genomarbetade och mycket avslöjande beskrivningar av samhällsutvecklingen och dess ekonomiska konsekvenser på olika samhällsområden. Men texten är krävande och i behov av tid för tankar och analyser. På många sätt är det mycket avslöjande berättelser om vårt lands historiska utveckling, hur det står till i vårt samhälle i dag och om behovet av förändringar.

Boken kan sägas innehålla en grundläggande faktabeskrivning som underlag för dem som ska forma segerreceptet för en socialdemokratisk valframgång och ett maktövertagande i riksdagsvalet 2026. Men Lars Anell skriver egentligen inte direkt om politik utan om faktiska förhållanden i olika betydelsefulla ekonomiska samhällsfrågor och drar sällan själv de politiska slutsatserna av de ofta samhällsskadliga effekter som han blottlägger. Det är befriande men ibland en brist, men den politiska analysen finns ju att hämta och formulera tillgänglig alldeles runt hörnet.

Det ges rader av exempel på både bra och dåliga samhällsförhållanden. Ett exempel handlar om Sveriges elförsörjning, en central fråga för vårt lands framtid som i händerna på Tidöpartierna i Kristerssons regering tyvärr är ur spår.

Lars Anell slår fast att ”el var helt nödvändig för Sveriges industrialisering”. Porjus var en stor utmaning och de första arbetarna kom dit till fots men kom snabbt igång, när kraftverket behövdes för att elektrifiera Malmbanan. Bygget startade 1909 och var klart redan 1915. Under denna pionjärtid fanns inga politiska motsättningar. Staten byggde. Enighet rådde. Det fortsatte sedan, vattenkraften byggdes ut liksom 12 kärnkraftverk som byggdes i statens egen regi. Vårt elsystem låg i världstopp och gav industrin säker och billig el.

I berättelsen slår Anell fast att det inte är självklart att en privatisering till en marknadslösning leder till bra villkor för ett land och dess industri eller medborgare.

Han beskriver i en enkel summering: ”Om barnomsorg, vårdcentraler, apotek, skolor och bilprovning privatiseras så kommer det inte som svampar ur jorden att växa fram mängder av små kooperativa innovativa företag som prövar nya lösningar och tack vare konkurrensen håller nere kostnaderna”. Det är enkelt hävdar han, ”det finns inga arméer av dristiga entreprenörer som plötsligt ser en chans att förverkliga drömmar – per definition är de idogt sysselsatta på annat håll där det är lättare att tjäna pengar. Risken är stor att de ägnar sig åt affärer som ger bättre pengar”.

I boken finns en lång rad andra berättelser om det som format och styr Sverige. Som hur staten organiserade och genomförde och att politisk enighet uppstod eftersom det var klok verksamhet, men också om hur marknaden, det privata kom in i bilden och nya problembilder uppstod. 

Lars Anell pekar särskilt på att skolans utveckling är en sådan förändring som nu är en kamp mellan stat och marknad och som skapar stora problem och att det i den oenighet som råder hotar själva uppdragets effektivitet, det vill säga själva målet, uppdraget, utbildningen av våra unga.

Sverker Lindström