Vid nationella högtider och jubileum händer det att diktatorer visar generositet och släpper ut några fängslade motståndare eller går andra länder till mötes som en gest av god vilja.

Därför är det möjligt, som ryktet säger, att Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan ger Sverige en klapp på huvudet och låter oss komma med i Nato under nästa månad.

Det 29 oktober 2023 är nämligen Turkiets hundraårsdag. Men det är inte minnet av den sekuläre Kemal Atatürk, landets grundare och krigshjälte som står i centrum vid firandet, utan tvärtom det nationalist-islamska Nya Turkiet under Erdoğan. 

Erdoğans agerande under den svenska Natoprocessen överraskade uppenbarligen såväl våra förhandlare som den förra och nuvarande regeringen. 

Det hade de inte behövt bli om de haft tillgång till journalisten Bitte Hammargrens och fotografen Stefan Bladhs högaktuella bok Turkiet 100 år. Drama utan slut.

Boken är en gedigen genomgång av inte bara Turkiets dramatiska hundra år, utan också den äldre historien, vår civilisations vagga.

Politik är både geografi och historia. När det moderna Turkiet föddes ur ruinerna av det månghundraåriga Osmanska riket skapade det fantomsmärtor som påverkar turkisk politik än i dag. 

Jag tror inte jag är ensam om att ha svårt att hänga med i alla turer under de senaste decennierna; hur landet agerade i samband med den arabiska våren, under Syrienkriget, Irakkriget, IS uppgång och fall och förföljelsen av kritiska journalister och författare och förstås av kurderna och andra minoritetsgrupper. Och hur var det med den så kallade Gülenrörelsen och dess påstådda försök till statskupp 2016?

Så är också landets president Erdoğan u-svängarnas okrönte mästare, både i inrikespolitiken och i utrikespolitiken. Dessutom snarstucken och långsint, men även känslosam ibland.

Den beskrivning ger den erfarna Mellanösternkännaren Bitte Hammargren som lotsar oss igenom dramatiken och de ofta tvära kast som karaktäriserar särskilt perioden under Erdoğan. Som den goda reporter hon är beskriver hon händelserna pedagogiskt men också med stor närvaro. 

Hon är på plats och har mött och intervjuat snart sagt alla politiker och oppositionella av betydelse och vanliga medborgare som drabbats av förföljelse och katastrofer. Stefan Bladhs bilder förstärker närvarokänslan.

Utvecklingen i Turkiet följer en dramaturgi som liknar många andra länders: först kväses pressfriheten och sedan började presidentmakten toppstyra rättsväsendet. Politiker och ledare inom civilsamhället, som har gått president Erdoğan emot, har blivit fängslade. Regeringen har närmast total kontroll över mainstream-media.

Landet präglas förstås också av sitt geografiska läge; som brygga mellan Europa och Asien, som kustnation vid Svarta havet, med landgränser till en rad stater både till öster och väster.

Utrikespolitiskt gör man ständiga fotbyten. Det avspeglas i Ankaras tvära kast gentemot andra huvudstäder, liksom i försöken att hålla balansen som ett Natoland med goda relationer med Ryssland, påpekar författaren.

Det enda konstanta i hans utrikespolitik har varit hans pragmatism i syfte att behålla makten och göra sig osårbar gentemot inhemska motståndare, skriver Bitte Hammargren.

Oavsett om vi blir medlemmar i försvarsalliansen eller om Turkiet låter oss sitta kvar i väntrummet har vi förbundit oss att lojalt samarbeta med landet och dess auktoritäre och nyckfulle ledare. 

Hammargren och Bladhs bok ger oss goda och nödvändiga insikter om landet, om än inte särskilt lugnande.

 Tommy Svensson

 Turkiet 100 år. Drama utan slut (Atlas)

Av Bitte Hammargren/ Stefan Bladh