Julia Tsimafejeva är poet men Dagar i Belarus (Norstedts förlag) är ingen poesibok.

Den är en vardaglig och trotsig skildring inifrån de folkliga demonstrationerna i Belarus under sommaren och hösten förra året.

Det var inte en tid att skriva dikter. I stället anslöt hon sig till de tusen och åter tusen belarusier som oförtrutet och med allt större risk för sina egna liv fortsatte att ”promenera” varje söndagseftermiddag med frihetsrörelsens rödvita banér.

Ju längre och intensivare protesterna fortsatte desto hårdare slog regimen tillbaka. De svartklädda ”kosmonatuerna”, som författaren kallar regimens stormtrupper, arresterade, misshandlade och ibland dödade demonstranterna eller de som bara kom i vägen.

Bokens styrka är gatuperspektivet. Julia Tsimafejeva är inte ute efter att analysera diktaturen eller lansera ett politiskt program. Hon beskriver nära och nästan rörande hur de planerar sina demonstrationer. Man kan kalla det en handbok i civilt ickevåld.

Innan hon ger sig ut att möta kravallpolisen med dess vattenkanoner, batnger och mobila barriärer förbereder hon sig noga. Hon klär sig med omsorg i fall hon skulle hamna i häktet, vattnar intensivt sina krukväxter, ställer fram mat till katten så det räcker ett par dagar om hon inte skulle komma tillbaka, tar med sig pass och vattenflaska och rensar slutligen mobilen eftersom de genomsöks i häktena.

”Därmed är vi klara och så går vår lilla familjebrigad ut på gatan, in i det okända”, skriver hon.

Ännu i början av november, dit berättelsen sträcker sig, behåller hon segervissheten. ”Vi tror fortfarande, och vi hoppas”, lyder de avslutande meningarna.

I dag, några månader senare, har rapporterna från Belarus sinat. Den landsflyktige oppositionsledaren och presidentkandidaten Svetlana Tichanovskaja säger (SvD 21/2) att ”slaget på gatorna är för tillfället förlorat”.

I stället har blickarna riktat sig mot likasinnade massprotester i Ryssland och Burma (Myanmar).

Jag tror Julia Tsimafejeva skildring av den folkliga resningen är giltiga även i de fallen. Dagar i  elarus är i den meningen en liten bok (86 sidor) med ett stort ärende.

Och sista ordet är inte sagt.

Tommy Svensson

Överskottet av försäljningen av boken går till Svenska PENs arbete för yttrandefriheten.