Varifrån kom den svenska jämlikheten? Svaret på frågan reder Erik Bengtsson ut i boken Världens jämlikaste land? Han är ekonomhistoriker och vänder upp och ner på gamla forskningsresultat om när och hur den svenska jämlikheten skapades och utvecklades.

Det är en överraskande läsning i en av 2020 års viktigaste böcker för vänstersinnade jämlikhetsivrare och faktaorienterade läsare.
Bengtsson kritiserar den tidigare gängse uppfattningen som torgförs i boken Är svensken människa? av Henrik Berggren och Lars Trägårdh samt i skrifter av professor Eva Österberg.
De har beskrivit att en särskilt tillitsfull historisk relation mellan svenska folket och staten är grund till att jämlikhet utvecklats i Sverige. Bönderna har av historikerna ställts i centrum. De anser att vårt lands särart skapats av en ”särskilt jämlik, bondedriven och fredlig historia meden större grad av folkligt inflytande och samförståndsanda”. De betraktar det gamla bondesamhället som grund för den socialdemokratiska jämlikhetspolitiken.
Bengtsson visar hur fel de har. I själva verket var Sverige länge ett ekonomiskt och politiskt djupt ojämlikt land, även i jämförelse med andra länder. I sin mycket intressanta bok tillbakavisar Erik Bengtsson i sin forskning den uppfattningen.
Han beskriver hur Sverige på 1700- och 1800-talet var en katastrof för vanligt folk och absolut inte någon grund för en kommande demokratisering. Den svenska jämlikheten har inte grund i tiiden före 1910-talet. Arbetare, tjänstefolk och bönder var ofria och utsatta för hårt förtryck.
Sverige var ekonomiskt och politiskt långt fram i tiden djupt ojämlikt. Nya forskningsfakta är förfärliga.
I Skåne fanns rika adelsmän som baron Ramel. Han var maktfullkomlig, tog ingen hänsyn, krävde ständigt fler och längre dagsverken av sina underlydande bönder, drev tvångsarbete och agade sina undersåtar. Bengtsson avslöjar att strejker mot förhållandena förekom redan på 1700-talet, viket motsäger uppfattningen att Sundsvallsstrejken 1879 var den första i Sverige.
Efter en strejk vid Övedskloster i Skåne utdelade godsets ägare olika straff, till exempel 34 par spö, 90 piskrapp + 2 års straffarbete och vräkning, som för övrigt utnyttjades allmänt. En arbetare som kallat allmogen till protestmöte dömdes till sex års straffarbete. Adeln styrde och skatterna gick till dem eller till kungen. Arbetarna hade inte ens rätt att flytta till en annan ort.
Adelns makt var betydande, under vissa tider gällde gårdsrätten. Godsägarens egen lagliga domstol hade rätt att straffa underlydande och tillsatte själv prästen på orten. Under ståndsriksdagen hade adelsmännen stor makt. Bondeståndet hade 120 platser medan den maktfullkomliga adeln hade 900 platser.
Läget kring 1900 var fortfarande väldigt ojämlikt och mycket lite hade hänt. 78 procent av befolkningen bodde fortfarande på landsbygden, industrin stod endast för 24 procent av BNP.
Legostadgan gällde. Polis och militär övervakade arbetarrörelsen. Samhället var hierarkiskt och ett av Europas minst demokratiska, allmän rösträtt kom ju först på 1920-talet.
Sveriges förändring kom igång sent. Utvecklingen mot jämlika förhållanden tog fart på allvar först en bit in på 1910-talet.
Bengtsson beskriver hur sammanslutningen i frikyrkor och nykterhetsrörelsen var en grund för den tidiga organiseringen i arbetarrörelsen. Av de socialdemokratiska riksdagsledamöterna var 84 procent nykterister och alla riksdagsmän som gick vänsterut 1917 var det. Den liberalsocialdemokratiska alliansen i politiken hade stor betydelse i kampen för allmän rösträtt.
Det finns mycket intressant att läsa om hur Sverige blev ”världens jämlikaste land” och vart vi är på väg nu. Här är hans kritik mot beskrivningen av hur det började.
”Att Sverige under 1900-talets gång blev världens mest jämlika land är inte ett resultat av någon lång historisk tradition av jämlikhet, buren av jämlika, fria bönder eller några andra.
Tvärtom gick den politiska jämlikheten – rösträtt och inflytande – och den ekonomiska jämlikheten – fördelningen av inkomster och förmögenheter, kapitalandel, social rörlighet genom en fullständig omkastning under 1900-talet.”
Han tar upp en särskild betydelse av den falska historiebeskrivningen om jämlikhetens bakgrund: ”Användbarheten för nationalmyten om det fredliga och jämlika Sverige för politiska syften och i marknadsföreningssyftet är två anledningar till att denna historiebeskrivning överlevt och ännu står sig stark.”
Han slutar sin analys med ett lite oroande konstaterande:
”1900-talets ekonomiska jämlikhet i Sverige var inget nationellt särdrag, inget uttryck för jämlikhetskultur och inget svenskarnas öde, utan ett politiskt bygge. Som sådant kan det också raseras på politisk väg.”
Om dagens ekonomi skriver han i Pikettys efterföljd:
”Kapitalinkomsterna koncentrerade till de välbärgade skikten i befolkningen har skjutit i höjden
och blivit viktigare i ekonomin. Välfärdsstatens omfördelning har minskat bland annat på grund av urholkningen av A-kassan och pensionsreformen.”
Frågan är om inte Sverige närmar sig den liberala ojämlika modell som ansetts beskriva USA och Storbritannien (efter Thatcher).

Läs och fundera: Erik BengtssonVärldens jämlikaste land? (Arkiv förlag).
Sverker Lindström