För många som senare blev framträdande politiker var Brunnsviks folkhögskola en viktig start – men också för många andra ungdomar. En av dem var murarlärlingen från Gävle som blev en av deviktigaste personerna i bygget av det moderniserade fattig-Sverige. I en ny biografi om byggmästaren Olle Engkvist dokumenteras hans enastående gärning och betydelsefulla roll i vårt lands utveckling till en modern välfärdsstat.
Berättelsen om den unge muraren Olle Engkvist, så som han alltid skrev sitt efternamn i stället för med q:et som han inte gillade, rör hans liv och hans byggverksamhet framförallt i Stockholm och Göteborg. I den innehållsrika biografin om hans intressanta liv berättas hur han agerade som en av av vårt lands viktigaste byggmästare. Han förstod att skapa nya goda bostäder, kollektivboenden och att ta hand om viktiga kulturbyggnader. Det är en svindlande resa att läsa om alla projekt han genomdrev och om hur de på olika sätt fick stor betydelse.
Den intressanta bilden av honom börjar i Gävle där unge Olle Engkvist växte upp och började som murarlärling. På Brunnsvik mötte han Karl-Erik Forslund, Per Albin och Sigfrid Hansson, Gustav Möller, Rickard Sandler,
Torsten Fogelqvist och många andra. Efter ungdomens murarjobb gick han en flerårig byggnadsingenjörsutbildning,blev verkmästare och var snart sin egen byggmästare, från 1919 formellt godkänd av Stockholms stad.
Utan egna ekonomiska resurser byggde han en framgångsrik verksamhet, ibland med spekulationsprojekt. I början arbetade han som verkmästare hos Axel Adling och hade ansvaret för bygget av Varvsgatan 10 A i Högalid, men blev efter några år sin egen byggare.
Två tidiga projekt var hyreshuset på Hornsgatan 57 i hörnet vid Rosenlundsgatan som han byggde på spekulation och ett eget sommarställe vid Edsviken. Sedan fortsatte det med ett bostadshus på Götgatan 83 som rymde biografen Månenför 300 gäster, ritat av arkitekten Cyrillus Johansson.
En tidig byggnad var det stora vackra bostadshuset på Stigbergsgatan på Söder med en magnifik utsikt över Stockholms ström, ritat av Ragnar Östberg. Huset är fortfarande efter många år en magnifik och speciell byggnad. Efter den och bygget av flera stora bostadshus satsade han hela tiden på nya projekt.
Han förhandlade tidigt med Ångslupsbolaget om att köpa några tomter på Nordenskjöldsgatan på Djurgården. Lägligt nog ringde Else Kleen, gift med Gustav Möller och sade: ”Vi ska bygga ett litet fint hus, det ska ligga på Djurgårdenförstås”. De möttes och gjorde affär, hon beställde huset som han sedan byggde. Hon insåg Engkvists begåvning och har berättat om mötet och om hans ”kavaljersmässiga frikostighet” och om hans ”nästan litterära intresse för människor”.
Paret Möller bodde sedan resten av sina aktiva liv i huset innan de sålde det till honom och flyttade till ett av hans senare byggda familjeboenden.
Men det var många år senare och efter möten på middagar med politiska och andra vänner…
Hans betydelse kan vi direkt känna än i dag vid våra möten på 68:an som han byggde för Tidens förlag 1928, ett gediget hus. Då med en Konsumaffär för färdiglagad mat på gatuvåningen och med skylten om en ”konsumrestaurant” på förstavåningen. Tidens förlag med Gustav Möller i spetsen var beställare. Engkvist kom sedan att prägla förändringar på Sveavägen med nya
ändamålsenliga byggnader. Han byggde en del av familjen Bonniers bokförlagskomplex, Pålmansinstituet påSveavägen nr 82-88, men det mest synliga, det dominerande Thule-huset (numera kallat Skandiafastigheten).
Han fick genomföra ett tidigt prestigeprojekt, Nya Borgmästargården i Ålsten på uppdrag av Carl Lindhagen där haningrep och tyckte det skulle vara mer glans än vad ritningarna visade. Ragnar Östberg gavs i uppdrag att rita om detsom blev ett magnifikt hus.
Summerar man så är Engkvists avtryck i Stockholms innerstad och närförorter mycket stort. Ivar Kreuger såg tidigt hans storhet och ville göra honom till vd för sitt byggföretag, men han tackade nej.
Henrik Poppius, författaren till den nya biografin, sammanfattar hans verksamhet och berättar om hans storabetydelse i olika organisationer inom byggbranschen och belyser en del epokgörande insatser även i byggverksamhetens praktiska organisering. Engkvist var en aktiv deltagare i olika organisationer och anlitades av S-regeringen i olika bostads- och framtidsutredningar.
I flera projekt förändrade han synen på bostäder, byggde speciella smalhus i Hjorthagen och de första radhusen iÅlsten 1932, som dock inte var någon succé – förrän han lockat dit statsminister Per Albin Hansson till ett av dem.
Senare blev han i stor omfattning ansvarig för byggandet eller renoveringen av betydelsefulla samhälls- och kulturbyggnader. Man tänker kanske inte på att han byggde om Kanslihuset som i dag är bostadshus förriksdagsledamöter och byggde Sundbybergs stadshus, Stockholms Borgarskola, Handelshögskolans kårhus på Holländargatan och stora företagsfastigheter för Ford Company och Apotekarnes.
Många kulturanknutna byggnader fick han också hand om som renoveringar, utbyggnader, ombyggnader ellersom helt nya fastigheter. Det är svårt att hålla reda på och räkna upp alla men det var Nobelinstitutet i Frescati, Nybodahemmet, Hässelby kyrka, Villa Hasselbacken på Djurgården, en ombyggnad av Sunnanlid på Djurgården för Lukas Bonnier. Han fick också mycket stora och uppmärksammade uppdrag i Göteborg: nytt konserthus på Götaplatsen, biografen Flamman, tillbyggnad av Göteborgs rådhus, Centrumhuset och en utbyggnad av Handelshögskolan.
Ett mycket speciellt byggnadsuppdrag gjorde han för familjen Palme på gården Ångas ägor i Södermanland. Ettmycket vackert funkishus som få vet var det ligger och som byggts långt in i skogen på gårdens ägor och som fortfarande ägs och används av Olof Palmes söner.
Särskilt intressant var hans sociala intresse som resulterade i flera uppmärksammade kollektivhus. Det mest kända ärdet som låg på John Ericssongatan på Kungsholmen med bland andra familjen Alva och
Gunnar Myrdal som hyresgäster. Där fanns barnkrubba, restaurang i bottenvåningen och mathiss till olika privatvåningar.
Engkvist byggde som kolletivhus även kvinnohuset på Kungsklippan och familjehotell, bland annat i Hässelby ochNockeby med inbyggd service, men också kulturbyggnader som Dramatens lilla scen.
Stora projekt var Bonnierhuset på Torsgatan, Svenska Dagbladethuset i Marieberg, LM-staden vid Telefonplan och byggnader för ASEA i Västerås. Han var också engagerad i den stora ombyggnaden av Klarakvarteren i city..
Det går helt enkelt inte att räkna upp allt som Olle Engkvist hann med. Hans initiativkraft var stor och så ävenhans kontaktförmåga och att hantera sina arbetare och facket. Han hade kontakter med de tongivande svenska arkitekterna som han ofta samarbetade med.
Han efterlämnade en rik stiftelse som delar ut stipendier och stora bidrag varje år. Han är på olika sätt oefterhärmlig och var ytterst betydelsefull. Boken om hans verksamhet och liv inrymmer naturligtvis mycket som jag inte berört här.Den är en historielektion, men som rymmer så mycket mer.
Hur som helst ger boken en bild av förändringarna i Sverige under 1900-talet.
Sverker Lindström
Olle Engkvist – Folkhemmets storbyggmästare