Låt det bli sagt med en gång: Peter Englund har åstadkommit ett storverk med Onda nätters drömmar – November 1942 och andra världskrigets vändpunkt i 360 korta kapitel (Natur & Kultur). 

I sin bok har han visat en klok väg att komma 39 människor så nära in på livet att han kunnat följa deras öden och funderingar kring kampen på liv och död.

 Det är andra världskrigets vändpunkt som historikern och akademiledamoten Peter Englund så intresseväckande levandegör. Där befinner vi oss på flera olika fronter – från stillahavsön Guadalcanal till finska vinterkriget. Känslan som infinner sig är krypande nära döden. 

 Men kanske mest spännande och intressant är ändå skildringen av krigets vanvett. Alla dessa människoliv som intet värde har i kriget, vare sig det utkämpas i djungeln på Guadalcanal, i Nordafrikas ökensand eller bland skrivbordsgeneralerna i de militära högkvarteren. 

 I november 1942 får vi följa italienska soldaters reträtt mot väster och den ryske soldaten Mansur Abdulins heroiska kamp mot tyskarna vid Stalingrad. Spännande är också att läsa om den finlandssvenske österbott- ningen och soldaten Kurt Wests öden i de finska och ryska skogarna. (West kom senare även att delta i de avgörande hårda striderna på karelska näset i fortsättnings- kriget sommaren 1944, när Röda arméns storoffensiv hejdades.)

Vi får även följa en rad civilas kamp – bl a antinazisten Sophie Scholl som avrättades 1943 – för att ordna tillvaron så dräglig som det någonsin går under avgörandets månad i november 1942.

Intressant – och för mig okänt – är hur den ikoniska filmen Casablanca (med Ingrid Bergman och Humphrey Bogart) förändrades löpande med hänsyn till krigsut- vecklingen. Men Bogarts Rick och den centrala birollsinnehavaren Claude Reine som Renault fick ändå behålla sina repliker och det underbara slutet där Reins sade till Bogart: ”This is the beginning of an interesting friendship!”

Det här är bara ett axplock av de totalt 39 närstuderade individer som följs stegvis i 360 korta kapitel. De ger sammantaget ett tydligt och perspektivrikt vittnesbörd om krigets vanvett och mänskligt brutala skadeverkningar. Det är alldeles lysande genomfört av Peter Englund.

Jag kan heller inte undgå att tänka på Ukraina och det råbrutala ryska invasionskriget när jag läser Peter Englund. Därför parallelläser jag den rysk-ukrainske Arkadij Babtjenkos rasande, förtvivlade skildring av Putins Ryssland i boken Rysslands förlorade seger (Ersatz förlag). Och särskilt då dagboks- delen Invasionen 24 februari – 9 maj 2022. Det enda den putinska regimen kan är att skryta och att ”skapa fiender av era grannar”, konstaterar Babtjenko. 

Till slut förlorar Putins Ryssland och ”kärleken och framtiden kommer ändå att segra…över hatet”. ”Kanske inte snart, men i slutändan”, skriver Babtjenko. Någon stilist på Peter Englunds nivå är dock inte Babtjenko, men hans ärende är också ett helt annat; ett rasande angrepp på Putins brutala sätt att föra expansionistiska men misslyckade anfallskrig på sina grannar.   

 Vändpunkten i Onda nätters drömmar kanske också ger oss en positiv vändpunkt även i Ukraina innan 2023 är över. Varför inte då senast i november 2023?

 Robert Björkenwall