Arbetarklassen lever, men hur? Det får vi reda på och vilken betydelse den har i dag i boken Vad hände med arbetarklassen? (Arkiv förlag/A-Z förlag) författad av sociologen Johan Alfonsson. Han levererar fakta som på ett intressant sätt beskriver vad som skett politiskt i Sverige med de olika klasserna. Det ger historiska svar på hur ett ökat välstånd i Sverige har utvecklats olika för rika och andra.

Ett resultat är att arbetarklassen har trängts tillbaka, men han beskriver också hur det gått till och vad som hänt i den svenska befolk- ningen. Alfonsson studerar olika aspekter på vad som skett med olika grupper i Sverige under åren.

I sina slutsatser förklarar han hur de nuvarande maktresurserna i samhället trängt tillbaka arbetarklassen och i viss mån även medelklassen. I sann socialistisk anda gäller kritiken att arbetsmarknadsrelationerna är ojämna och att det historiskt skett stora förändringar som trängt tillbaka arbetarklassen. Avståndet har ökat mellan dem som  äger kapital och dem som säljer sin arbetskraft. Han konstaterar också att anställningsskyddet försämrats.

Ny Bok

En intressant uppgift är att statens utgifter för arbetslöshetsersättningen totalt sett dykt som andel av BNP från 0,14 procent till 0,04 procent på 2020-talet. Genom att följa utvecklingen för olika livsvillkor över lång tid  kan han redovisa signifikanta förändringar som i de flesta fall är till arbetsklassens nackdel och till stor fördel för dem som har stora inkomster och/eller förmögenheter.

En viktig slutsats är att kapitalägare och företagare är vinnarna i vår tid. Kapitalin- komsterna har ökat mer än lönerna. Under 1990-talet utgjorde kapitalinkomsterna cirka tio procent av samtliga inkomster och idag utgör de 20 procent och bland de rikaste har inkomsterna ökat ännu kraftigare. Kapitalinkomsterna har också ökat mer än lönerna. Som en orsak till det pekar han på fackens minskade inflytande. En betydelsefull politisk iakttagelse är att arbetarklassen i större omfattning har börjat stödja borgerliga partier.

Men det är inte enbart dystra iakttagelser av de fakta som Johan Alfonsson skriver om. Han säger att det nu ”måste till politisk och facklig handling som stärker de strukturella maktresurserna för arbetarklassen”.

Alfonsson menar att det behövs både långsiktigt arbete och långsiktighet i den valrörelse som börjar snart.

”Vi behöver hitta en politisk fråga som är framåtblickande och förbättrar arbetarklassens situation och begränsar marknadens makt. På så sätt stärks arbetsplatsens strukturella makt och begränsar marknadens påverkan. Så skapas engagemang hos gemene man. Därmed kan den kollektiva makten stärkas.”

Han pekar ut frågan om en sänkning av arbetstiden och att den har stor betydelse för arbetarklassen.

Det är som om LO har läst boken, men räcker de att driva den frågan för att vinna valet i höst kan man fråga sig.

Bokens innehåll är så mycket mer än vad som berättas här. En hel del av hans iakttagelser är intressanta och viktiga för förståelse av den utveckling som har skett och som påverkat arbetarklassen negativt i förhållande till dem som är rika.

Sverker Lindström