När shahens son Reza Pahlavi dyker upp i Sveriges riksdag, inbjuden av SD och KD, letar man i minnet kring hans far och tidigare ”relationer” till svensk politik. Man minns faktiskt en rolig anekdot. Finns den kanske i Tage Erlanders memoarer?

Och visst, där är den, i del 4 av memoarerna, Tage Erlander 1955-1960 (Tidens förlag).

Omläsningen

Där berättar den svenske statsministern om en långresa han gjorde i Asien årsskiftet 1959-60. Resan innehöll ett kort uppehåll i Teheran, där dåvarande shahen, bjöd den svenske statsministern på lunch.

I lunchen ingick även ett besök i det nybyggda senatshuset. Värd där var en äldre senator som lovordade Sverige därför att Sverige ”räddat Persien från att bli sönderslitet av rövarband”.

Denna bragd tillskrev senatorn en svensk general, som under några år före första världskriget hade organiserat såväl det persiska gendarmeriet som polisen. Generalen hette Harald Hjalmarson, berättade senatorn.

Oj, ser man på, kommenterade Erlander. Hans son, Jarl Hjalmarson, är välbekant för mig, han är ledare för oppositionen mot regeringen.

Då ”fördystrades” senatorns ansikte, berättar Erlander i memoarerna. Senatorn mumlade: ”Sorgligt, sorgligt. Tänk att det skulle gå så illa för en så framstående mans son!”

Den gamle mannen, skriver Tage Erlander, tänkte på vad det ville säga att vara oppositionsledare i Iran.

Ewa Wirén

.