Se inte enbart oss själva, blicka mot Danmark, Norge och Finland också. Det är den stora tanken i boken Homo Affectusav Bengt Lindroth, Atlas förlag. Den handlar om folkhemstanken och vad det blivit av den och framförallt om våra svenska nutida politikers dystra samtals- och tankeutveckling.
Bengt Lindroth utgår bland annat från den en gång så betydelsefulla statliga maktutredningen vars beskrivningar nu är 50 år gamla. Han konstaterar om tillvaron i dag och jämför:
”Politiken lever idag på den medialiserade tidsandans nådevillkor, anpassar sig efter dem eller försöker nyttja dem till egen fördel.”
Han säger ifrån att det inte betyder att han undervärderar ”avslöjanden, intervjuer grävande reportage, porträtt, debatter och det som erbjuds i medierna”. Men konstaterar om det centrala:
”Den diskuterande demokratin kräver allt detta men försvagas om det eftertänksamma offentliga politiska samtalet på högsta nivå försvinner och överlåts till andra.” Något som han hyser oro över att det håller på att ske.
”Så snart det gäller allvarsam politik med stort P så klamrar ledarna sig fast vid standardfraserna. Och så summerar han om våra ansvariga politiker:
”De vrider sig i svårfångade slingerbultar om de alls framträder. De älskar negative campaigning eller whataboutism för att slippa svara utförligare.”
Om detta summerar Bengt Lindroth att valrörelserna blivit ett demokratiskt nederlag för de överexploaterade partiledarna och för medborgarna. Det är klara och kraftiga ord om den dysterhet som den politiska debatten numera ofta utstrålar för oss som är vana vid en annan tid och ett annat politiskt ansvar.
”Svensk offentlig politisk debatt har blivit fattig, trist förutsägbar och konfliktorienterad”, skriver Lindroth. En skuld som vilar hos både medierna och partierna. Det är den mångkunnige politiska reportern Bengt Lindroths dystra facit i sin bok som förstås initierat också handlar om de andra nordiska ländernas politiska verksamhet, hans expertområde sedan länge.
Sverker Lindström