”Landskapet blev mer spektakulärt när hon närmade sig Höga kusten. Vägen slingrade mellan runda berg och tvära klippor som reste sig allt djärvare, sjöar och havsvikar, dova vatten som speglade skogsdunkel och himlaljus.

Det var som hämtat ur sagan, förtrollat, det väckte sådana ord.”

Tove Alsterdals Rotvälta (Lind&Co förlag) utspelar sig i Ådalen.  Men det är ingen historiskt baserad berättelse.

Fast det fanns nog förväntningar om det. I år är det 90 år sedan skotten i Ådalen den 14 maj 1931. Och hon har tidigare använt kända händelser som utgångspunkt för sina böcker.

Dessa har bland annat handlat som svenskar som emigrerade till Sovjetunionen (I tystnad begravd) , försvinnanden i militärdiktaturens Argentina (Låt mig ta din hand) samt den etniska rensningen av sudettyskar efter Andra världskriget. För den senare boken Blindtunnel belönades hon 2016 med Svenska Deckarakademins pris för bästa kriminalroman.

Dock tvekade hon länge innan hon bestämde sig för att skriva om Ådalen, trots att hon varit sommarboende där i 20 år. Hon såg den historiska fixeringen vid händelserna 1931 som ett hinder.

– Jag ville inte att det skulle bli en historisk roman, utan det skulle handla om nutid, och hur historien påverkar människor över tid, i flera generationer, berättar hon i Tidningen Ångermanlänningen.

Hur hon löste det dilemmat berättar den kvinnliga huvudpersonen i boken själv över ett glas öl med en nybliven poliskollega. Huvudpersonen fick heta Eira.

 ”Eira, sa han. ”Det är ett fint namn, ovanligt.”

”Inte i Ådalen.” Hon väntade för att se om det kom någon reaktion. Det gjorde det inte.

”Flickan som dog av rikoschetten. Ådalen 1931. Eira Söderberg. Jag är döpt efter henne”.

”Jaha. Coolt.”

Det officiella boksläppet av romanen Rotvälta skedde följdriktigt i Kramfors, eller rättare sagt på kryssning i höstas arrangerad av Kramfors bokhandel.

Några veckor senare blev hon för andra gången belönad med utmärkelsen årets bästa kriminalroman av Deckarakademin. Motiveringen löd: ”En polisroman med originellt genomfört återvändartema och Ådalen som fond”.

 Jag är ingen stor läsare av deckare, men Rotvälta ville jag inte släppa ifrån mig. Jag fångades av såväl miljöbeskrivningarna, personporträtten som intrigen. Jag sträckläste, njöt av språlet och förstås för att få veta hur bokens Eira Sjödin löser den gamla mordgåta som så länge påverkat livet i bygden.

 Tommy Svensson