Europaskribenten Annika Ström Melins fascination för Jean Monnet, denne ”självutnämnde världsförbättrare” har nu resulterat i en personlig bok om EU:s grundande och kvardröjande brister.
Den 9 juni nästa år ska vi välja 21 svenska ledamöter i Europaparlamentet. Det är sjunde gången och intresset har ökat med åren.
Vid valet 2019 var deltagandet 55 procent. Inte särskilt bra jämfört med valen till riksdagen, men hyfsat högt i en europeisk jämförelse.
Så länge vi har varit medlemmar är det svårt att se någon period där EU och därmed Europaparlamentet har haft så viktiga uppgifter som nu.
Kriget i Ukraina, klimatkrisen, terrorismen och hoten mot demokratin är några av de kriser som ger nästa års Europaval ett särskilt allvar. Pandemin inte att förglömma.
Europajournalisten Annika Ström Melins nya bok ”Monnets blinda fläck” är en bra och personlig introduktion till den unika konstruktion som Europeiska unionen är. Syftet är inte att behandla tänkbara valfrågor, utan att ge en bild av hur samarbetet startade och hur det har utvecklats. Det gör hon på ett sätt som aldrig blir tråkigt.
Hon utgår från en av de personer som fått epitetet EU:s fäder, den franske konjakshandlaren Jean Monnet. Hur kunde denne man, utan högre utbildning och position, på egen hand utarbeta en plan för samarbete i Europa och få tillträde till presidenter och statsministrar för att prestera sina idéer? Och inte bara det, att i huvudsak få se dem förverkligade.
Hans insatser ska ses mot bakgrunden av de båda världskrigen. Grundtanken var freden vara kan bevaras om länderna förmås att överge en del av sin suveränitet och samarbeta i ett övernationellt organ.
Annika Ström Melins fascination började när hon under en tid bodde granne med en av Monnets tidigare medarbetare. Ju mer hon satte sig in i denne ”självutnämnde världsförbättrare” kunde hon inte få honom ur sitt huvud.
Men det fanns och finns en blind fläck i Monnets bygge. Var kommer medborgaren och demokratin in? Hans övertygelse var att ju starkare samarbetet blir skulle demokratifrågan lösas av sig själv i det Europas förenta stater han såg framför sig.
Riktigt så blev det inte, i stället har många känslan av att EU ”svävar lite väl fritt” över folks huvuden.
Författaren avslutar därför boken med att föreslå en rad reformer för att ge ”demokratin större utrymme och betydelse för och i EU”, som hon skriver.
Till exempel bör länder som inte respekterar demokratin sparkas ut, väljarna ska kunna påverka vem som blir kommissionens ordförande, EU-kommissionärer nomineras öppet och inte minst att de nationella parlamenten blir en mer betydelsefull arena för fördjupad behandling av EU-frågor.
Kloka synpunkter som suddar ut lite av Monnets blinda fläck, men inte hela.
Tommy Svensson
Annika Ström Melin
”Monnets blinda fläck” (Dialogos förlag)