Förändringens våg kan vara något att surfa på, lika väl som något att dränkas i. 

Så dramatiskt avslutar Irene Wennemo sin nya bok ”När det omöjliga blir möjligt” (Atlas förlag). 

Boken kan ses som en uppföljning eller komplettering till hennes mycket uppmärksammade bok ”Politik på riktigt: en handbok för sociala ingenjörer” som utkom för två år sedan. 

Då var syftet att berätta om hur man lyckas med politiska reformer inom de ramar som dagspolitiken ger. Perspektivet var det politiska hantverket som hon känner så väl som tidigare statssekreterare och som hon beskrev såväl analytiskt som med en glimt i ögat.

I den nya boken målar hon med bredare pensel, som hon själv skriver. Nu handlar det om hur allvarliga kriser i ett slag kan rycka undan förutsättningarna för politiken, men också göra tidigare omöjliga förändringar inte bara möjliga utan också efterlängtade.

Det handlar om hur Sverige på gott och ont hanterat olika chockvågor, som 90-talskrisen och pandemin, och om hur vi hamnade i en olycklig situation med svaga minoritetsregeringar under det senaste decenniet. 

Med ett längre tidsperspektiv beskriver hon hur globala ekonomiska kriser som 1930-talets depression och oljekrisen på 1970-talet inte bara skakade om världen utan också ledde till ekonomiska och politiska epokskiften. 

Gamla dogmer och statens roll kastades över bord och vi fick en efterkrigsperiod med keynesianismen som gav full sysselsättning och ökat välstånd, men hög inflation samt ett nytt skifte under 80-talet med den så kallade normpolitiken med tillväxt, ökad handel men också arbetslöshet och ökad ojämlikhet.

I dag fungerar inget av dessa recept utan världen befinner sig på nytt i en ekonomisk-politisk brytningstid, enligt författaren. Hon ser tecken på beslutsamhet och nytänkande inom EU och ett skifte när nationalstaterna stärker sin roll gentemot företagen. Nu duger inte längre doktrinen om att de nödvändiga varorna finns att hämta från hyllorna – eller handla från diktaturländer som Ryssland och Kina.

Irene Wennemos perspektiv och analyser är intressanta, både vad gäller det svenska politiken och de globala utmaningarna. Och hon skriver bra.

Men boken spänner över så mycket att helhetsintrycket blir lite spretig. Somligt kunde ha strukits ned för att ge plats mer fördjupning av det mest angelägna. Till exempel nämns klimatförändringarna bara i en bisats. Hur gör vi det omöjliga möjligt i den frågan, skulle jag vilja veta mer om.

Tommy Svensson