Kan presidenter skriva böcker? Memoarer kan förstås vara intressanta men sällan när författaren är mitt uppe i sitt ämbete.

Därför är det förståeligt att vara skeptisk när Finlands president Alexander Stubb kommer ut med en ny bok ”Maktens triangel” (Bonniers förlag 2026). Men det behöver man inte vara.

Boken, som har undertiteln ”om maktbalansen i den nya världsordningen”, är ett intressant försök att analysera varför den gamla ordningen brutit samman och framför allt att bidra med tankar om hur en ny samarbetspräglad värld kan byggas upp.

Alexander Stubb har en lång karriär bakom sig inom politiken och akademin. Han har haft flera ministerposter, varit Europaparlamentariker och innehar även doktorsexamen i internationella relationer med flera akademiska meriter. Politiskt tillhör han Samlingspartiet (Finlands moderater) men beskriver sig själv som liberal.

Han lyckas förena rollerna som president och som internationell debattör.  Hans nätverk är omfattande och inblickarna i hans möten med i stort sett alla av dagens viktigaste makthavare är inte bara ”namedropping”, de kryddar läsningen. Det gäller sms-andet med ryske utrikesminister Lavrov de första dagarna under det ryska anfallet mot Ukraina till den omtalade golfrundan med president Trump.

Vad är det då han vill med sin bok? Att Rysslands angrepp på Ukraina och kravet på en intressesfär i Europa likt det gamla Sovjetunionen har slagit sönder den gamla ordningen är uppenbart. Men Stubb menar att också Västs (läs USAs) krig i Irak och Afghanistan har bidragit till oordningen.

I stället för den gamla bipolära rivaliteten och det kalla kriget mellan öst och väst, ser han en ny makttriangel växa fram där också det globala syd måste ges en likvärdig roll. Han vill att FN reformeras, bland annat genom att säkerhetsrådet ska spegla dagens maktförhållande än det som baseras på förhållanden efter andra världskriget. Vetot måste avskaffas och länder från syd måste tas in.

Det är förstås svårt att se att länder som USA, Ryssland och Kina ska gå med på så omfattande reformer, kanske till och med naivt.  Men det är ändå uppfriskande med förslag som andas framtidstro och optimism i dagens dystra värld.

Tommy Svensson