Finlands sak är vår

Finlands sak är vår. När Finland gjorde ett snabbt lappkast och bestämde sig för att söka skydd i Natos trygga famn Ukrainavåren 2022 kände sig Sverige och svenska socialdemokrater tvingade att göra samma sak. 

Men ledande svenska politiker var naiva och därför blev den svenska Natoresan betydligt längre och skakigare än den finska. Så kan man aningen förenklat sammanfatta den ambitiösa reportageboken Högt över havet. Så övergav Sverige alliansfriheten av Svenska Dagbladets politikduo Maggie Strömberg och Torbjörn Nilsson.

På över 450 sidor får vi följa hela processen från alliansfrihet till Natomedlemskap i finstilta kapitel.  Reportrarna tar rollen som flugor på väggen och observerar detaljrikt hur processen drivs framåt inte bara dag för dag, resa för resa, möte för möte, utan också hur den låter och ser ut genom färger, interiörer och klädstilar. Så här kan det låta: ”Magdalena Andersson såg bister ut i kängor och skaljacka och stora svarta handskar från Hestra. En bit bakom henne strosade oppositionsledaren, händerna i byxfickorna, Barbourskjorta under uppknäppt jacka”. 

Det är en förförisk stilistik som i längden blir lätt påfrestande. Framför allt lyckas den dölja att vi aldrig riktigt kommer innanför pannbenet på huvudaktörer som Magdalena Andersson och Peter Hultqvist. Trots ett idogt researcharbete och en utförlig referenslista, inklusive många intervjuer med nyckelpersoner, får vi inte veta mycket som inte redan har varit känt. 

Det blir till slut mest spekulationer om att det framför allt var Finlands dåvarande socialdemokratiska statsminister Sanna Marin som fick det att hända och som med författarnas ord ”puttade Sverige över kanten”.

Journalistik är historiens första utkast, brukar det påstås. Det ligger en hel del i det. Men journalistiken har bråttom, ibland för bråttom, vill till varje pris komma först med de senaste nyheterna medan de fortfarande är heta. Historien har mera tålamod och förstår att allt inte kan sägas förrän nyhetshändelserna har fått svalna av. Först när tidens gång har förvandlat nuet till förflutenhet brukar det vara möjligt att berätta allt som det verkligen var. Den fullständiga historien om Sveriges Natoresa återstår alltså fortfarande att skriva.

Högt över havet har därför sitt största värde, inte i det rappa reportaget, utan i den utförliga historiska bakgrundsteckningen om hur svensk säkerhetspolitik har utformats under det stormiga 1900-talet. Även om författarna har en viss tendens att se den senaste utvecklingen genom Ulf Kristerssons glasögon visar de att det har funnits ett välgrundat Nato-motstånd även inom stora delar av borgerligheten. 

I en av slutscenerna får Kristersson sitta på Harpsund och påtagligt nöjd med sig själv notera ”För mig känns det verkligen som att komma hem”. Verkligen? Som någon påstås ha sagt om utfallet av franska revolutionen: ”It's too early to tell”.

Kanske borde Strömberg och Nilsson ha nöjt sig med att skriva om säkerhetspolitik, Sverige och Nato just i ett historiskt perspektiv. Men det hade förstås blivit en betydligt tunnare bok.

Lars Ilshammar

Maggie Strömberg och Torbjörn Nilsson: Högt över havet. Så övergav Sverige alliansfriheten. Albert Bonniers förlag, 2024.