Det tog ett kvarts sekel, men nu har Mats Hulth sett tillbaka på sin tid i Stockholmspolitiken. Det blev tjugotvå på många sätt framgångsrika år som borgarråd för SSU-aren från Blackeberg, men med ett trist slut i samband med den så kallade kvittoskandalen 1998.

Dessa och andra erfarenheter finns förpackade i hans nyligen utkomna memoarer.

Varför dröjde det så länge innan du skrev boken?

- Dels fick jag ett nytt jobb som VD för nuvarande Visita, restaurangbranschens arbetsgivareorganisation, som jag ville satsa på, men framför allt ville jag få perspektiv på tiden som politiker.

- Jag tror man blir mer ärlig, självkritisk och analytisk när man har händelser och de politiska stridsfrågorna på avstånd, säger han. Det finns så många memoarer som blir en hyllning till de egna insatserna och det var jag inte intresserad av.

Tid fick Mats Hulth under pandemin. Han samlade ihop och gick igenom sina 200 pärmar med pressklipp och andra sparade handlingar och satte sig att skriva i fritidshuset på Runmarö. Ett hästjobb, säger han själv, men nu kan han nöjd hålla sin bok i handen.

Titeln Stockholmare är också människor … fast fler, som han har lånat av en av sina företrädare, Hjalmar Mehr, kräver en förklaring.

- Den syftar på den Stockholmsfientlighet som finns i övriga landet, även i vårt parti, säger han.

Varför är det så?

- En orsak till motståndet mot allt som har med Stockholm att göra är nog att så mycket makt finns samlad här, från riksdag och regering, myndigheter och andra organ. När man vänder sig mot makten åker Stockholm och stockholmare med av bara farten, säger han.

När jag ber om exempel nämner han Göteborgspolitikern Göran Johansson.

- En duktig politiker, men han byggde sin karriär på att vara mot Stockholm.

1970 blev Mats Hulth invald i Stockholms kommunfullmäktige. Året innan hade han blivit ordförande i SSU-distriktet och han var ombud på partikongressen som valde Olof Palme till partiordförande. När han vid samma tid kom in i Stockholms arbetarekommuns styrelse hette ordföranden Torsten Nilsson.

Så de politiska minnena spänner över en lång tid.

Som socialborgarråd ledde han under sjuttiotalet en kraftfull utbyggnad av barnomsorgen och pensionärslägenheter. När det gäller uppdraget som fastighetsborgarråd på åttiotalet framhåller han satsningen på en social bostadspolitik. Något som nu helt har raserats av utförsäljningen av allmännyttan.

- Vi är längre bort i dag från de mål vi hade med bostadspolitiken. Var ska en vanlig löntagare hitta en bostad i dagens Stockholm?

Han tar också upp frågor som det då så stora och starka partiet missbedömde.

- Vi ville till exempel riva Münchenbryggeriet och stänga Adolf Fredriks musikskola, helt befängda förslag, säger han i dag självkritiskt.

Samma okänslighet präglade också partiet när man ville fälla de berömda almarna i Kungsträdgården.

- Vi såg det som en klassfråga. För oss handlade det om att också Tenstaborna skulle ha tillgång till tunnelbanan. Men vi missbedömde opinionen.

I två omgångar mellan 1988 och 1998 var Mats Hulth finansborgarråd, eller borgmästare som det heter i internationella sammanhang.

Stockholm ansökte om att få arrangera OS. Trots att det misslyckades tycker Mats Hulth att det genomförde en bra kampanj.

- Under nittiotalet lade vi med stark marknadsföring grunden för Stockholm som den populära besöksstaden som den är idag, säger han.

Han tyckte om att få representera huvudstaden internationellt, även om han kom i kontakt med personer som inte var särskilt sympatiska, till exempel de nuvarande presidenterna i Turkiet och Ryssland.

- Erdogan var borgmästare i Ankara samtidigt med mig och honom träffade jag flera gånger. Han var en rätt sur typ.

- Putin träffade jag när han arbetade åt borgmästaren i Petersburg. Han gjorde inget större intryck.

Att företräda Stockholm i världen är förstås ett hedrande och viktigt uppdrag. Ändå nämner Mats Hulth mötena genom åren med vanliga stockholmare som hejar och vill prata som det han uppskattat mest.

Det håller i sig än i dag. Kanske är minnet av en glad och stridbar politiker starkare än den kontokortsaffär som ledde till hans avgång.

- Jag blev fartblind, säger han i dag om hur han hanterade sin vidlyftiga representation med ofullständiga kvitton.

Avslöjandet blev en stor nyhet i medierna. Både revisorerna och åklagare kom dock till slutsatsen att det rörde sig om administrativt slarv och inget annat. Mats Hulth meddelade dock ändå att han inte skulle ställa upp till omval.

Den gången upplevde han hur det var att utsättas för ett så kallat journalistdrev, även om han inte skyller ifrån sig.

Numera anser han att medierna helt sviker sin uppgift att bevaka lokalpolitiken.

- På min tid förekom man i tidningar och andra medier dagligen. Redaktionerna hade reportrar som på heltid bevakade kommunfullmäktige och lokala frågor. I dag är det helt tyst,

Återstår att se om någon tar upp den saken. Nu har i alla fall Mats Hulth höjt rösten, igen.

Tommy Svensson

Mats Hulth  Stockholmare är också människor…fast fler.

Hjalmarson & Högberg förlag. Kan beställas på nätet från Bokus med flera.