Varför tog det så lång tid för människan att sätta hjul på resväskan? Med den frågan inleder Katrine Marçal i boken Att uppfinna världen (Mondial 2020) en vindlande resa i människans och teknikens historia.
Hur kan det komma sig att vi lyckades sända en människa till månen innan vi lätt och behändigt kunde rulla våra resväskor i stället för att kånka på dem? Och hjulet hade vi upptäckt för fem tusen år sedan.
Svaret på detta och en rad av andra ”feltänk” som författaren berättar om handlar om kön. Det betraktades som manligt att bära väskorna och om de var för tunga fick man (läs kvinnorna) be om hjälp.
Det svaret fick i alla fall Bernard Sadow, en amerikansk direktör i väskbranschen, när han på 1970-talet ville sätta hjul på väskorna. Men intresset var till en början svalt hos tillverkarna. En väska skulle bäras i handtag, av en karl.
Vi vet hur det gick, Sadow fick rätt till slut.
Författaren går vidare i sin upptäcktsfärd. Vi får veta hur valjakter hänger ihop med riskkapitalister, om kvinnornas glömda roll för bilarnas och datorernas utveckling och om klimatförändringarna som orsak till 1600-talets häxprocesser.
Hon berättar varför elbilen för hundra år sedan utmanövrerades av bensinslukande fordon. Att köra bil på el ansågs helt enkelt feminint, precis som att rulla väskorna.
Historien handlar inte bara om hur kvinnors kunnande och erfarenheter negligerats, utan även om det ringa erkännande och ekonomiska vinning de fått för framgångsrika uppfinningar. Ett exempel är den gripande berättelsen om poliosjuka Aina Wifalk från Västerås som uppfann rollatorn genom att sätta hjul på sin otympliga gåstol.
Katrine Marçal, Dagens Nyheters korrespondent i Storbritannien, argumenterar vasst och med glimt i ögat och i språk. Visst kan andra aspekter än kön ha påverkat utvecklingen i de många exempel hon ger. Det kraftigt ökade flygresandet på 1970-talet och nya moderna flygplaser banade väl också väg för rullväskorna, som kritiker påpekat.
Ändå är boken full av tankeväckande exempel och analyser. De mynnar ut i slutsatsen att om vi ska kunna hejda klimatkrisen, det kanske största hotet mot vår framtid, får nog hela mänsklighetens kunskaper och erfarenheter tas tillvara, inte bara halva.
Tommy Svensson