Monica Andersson har läst Robert D. Putnams och  Shaylyn Romney Garrett: The Upswing (Simon & Schusterförlag)

Boken slutar i dur. Författarna tror att det är fullt möjligt för USA att resasig ur askan en gång till. En förutsättning för att det ska ske säger de, är att det som vid förra sekelskiftet växer fram en gräsrotsrörelse underifrån som arbetar konstruktivt och kräver reformer, och att politiker på central nivåsvarar med en reformagenda.

Den amerikanske statsvetaren Robert D Putnam slog igenom 1993 med en studie av Italien där han undersökte vad skillnader i välstånd mellan de norra och södra delarna kunde bero på. Han kom fram till att den norra delen har djupa demokratiska traditioner till skillnader från den södra delen, och att det framstod som den viktigaste

förklaringen till att Södra Italien är fattigare, och dessutom plågad av maffian.

Han fann där att det är det folkliga engagemanget i föreningslivet som bygger upp demokratin i norr och får den att utvecklas. För 20 år sedan skrev han en bok med titeln Den ensamme bowlaren, som handlade om USA och ett minskat folkligt engagemang i föreningslivet.

Nu är han återigen aktuell med en bok om USA. Den här gången i samarbete med ShaylynRomney Garrett. De studerar USA i ett 125-årsperspektiv och visar med en kurva som tar formen av ett uppochnedvänt U hur landet gått från ett svårt ekonomiskt läge vid 1870-1880-talet med en jag-centrerad individualism till ett vi-centrerat välstånd i mitten av 1900-talet och att USA nu är tillbaka vid en jag-centrerad individualism och ekonomiska problem.

Kurvan är ett resultat av de svar de får på fyra frågor om ekonomi, politik,samhälle och kultur. Där mäter de om USA har:

• större eller mindre grad av ekonomisk jämlikhet?

• större eller mindre grad av ömsesidig respekt och kompromisser i politiken?

• större eller mindre grad av sammanhållning i samhället?

• större eller mindre grad av altruism i samhället?

Putnam och Garrett visar hur USA fick ett uppsving under första halvan av 1900-talet. Socialismen fick aldrig fotfäste i USA. Men fackföreningsrörelsenkom att få stor betydelse. I USA har det civila samhället en mycket viktig roll.

Lokalt finns inslag av direkt demokrati, medan staten är svag. De beskriver det som att det var ett starkt gräsrotsengagemang bland annat för skolreformer som backades upp av ett antal presidenter som genomförde reformer på olika områden.

I stad efter stad gick reforminriktade politiker före och byggde upp gratis gymnasieutbildning. Det ledde till att USA fick en välutbildad arbetarklass och välutbildade tjänstemän som byggde under välståndsutvecklingen. Theodor Roosevelt, som tillhörde de reforminriktade blev president vid 42 års ålder 1901-1909 för republikanerna.

Demokraten Woodrow Wilson president 1913 – 21 följde i hans fotspår, liksom Franklin D. Roosevelt president 1933-1945 som trädde till efter den stora depressionen.

Vid mitten av 1960-talet stod USA på topp när det gäller de fyra frågorna. Men författarna visar också att alla inte fick del av uppsvinget under första halvan av 1900-talet. Rasismen var djup och de reforminriktade presidenterna var själva rasister, särskilt Wilson. Varken svarta ellerkvinnor räknades i uppsvinget.

De begick också ett antal stora misstag, som alkoholförbudet under 1920-talet, som banade väg för maffian. Under det kalla kriget stödde USA diverse diktaturer och gick in i Vietnamkriget.

Det var också de här orättvisorna som kom upp till ytan under efterkrigstiden, först med John

Kenneth Galbraiths bok The Affluent Society 1958. Under första halvan kom fyra böcker som tände gnistan till de sociala rörelser som kom under andra halvan av 60-talet: Michael Harringtons The Other America: Poverty in the United States, Rachel Carsons Silent spring, JamesBaldwin The Fire Next Time och Betty Friedans The Feminine Mystique.

Martin Luther King och bröderna Kennedy mördades. Andra halvan av 1960-talet exploderade problemen i riots i stora amerikanska städer. Ungdomarna protesterade mot Vietnamkriget.

Putnam och Garrett landar i att det var ungdomsrevolten på 1960-talet som banade väg för individualismen, som en oavsedd effekt. USA genomgick en formativ förändring på alla plan. De sätter upp 1965 som gränsåret. De visar hur den förändringen kan ses i kulturen i realtid, särskilt pop-kulturen.

1965 kastade Dylan den akustiska gitarren och gick över till elektrisk rock. Han lämnade Joan Baez och Pete Seeger kvar i glömskan. Beatles går från att sjunga om kärlek och With a little help from My Friends till att sjunga om All the lonely people. George Harrison sjunger 1970 All I can here; I me mine och John Lennon ger ut en hit med låten God där han sjunger I don´t believein Beatles/I just believe in me.

Författarna beskriver decennierna som följde som ett allmänt ifrågasättande av auktoriteter, och att även fackföreningsrörelsen drabbades av det och försvagades.

Efter 1960-talet har USA successivt sjunkit tillbaka till läget i slutet av 1800-talet med allt lägre grad ekonomisk jämlikhet.

Där är 1980-talet en brytpunkt, precis som i Sverige, med nyliberalismen och Reaganomics. Politiken har blivit polariserad, sammanhållningen har minskat, liksom altruismen.

Folk är inte aktiva i föreningslivet längre på samma sätt som under första halvan av 1900-talet. Ekonomin har blivit allt sämre för stora delar av den amerikanska befolkningen, men framförallt för arbetarna.

Boken slutar i dur. Författarna tror att det är fullt möjligt för USA att resa sig ur askan en gång till. En förutsättning för att det ska ske säger de, är att det som vid förra sekelskiftet växer fram en gräsrotsrörelse underifrån som

arbetar konstruktivt och kräver reformer, och att politiker på central nivå svarar med en reformagenda. Men det förutsätter att reformerna är inkluderande, att det nya viet består av alla: svarta, kvinnor, latinos m.fl. och inte bara vita män. För att friheten ska bli en verklig frihet, så måste den kombineras med jämlikhet.

Och tendenser till det såg vi det amerikanska valet. Joe Biden och Kamala Harris kunde besegra Donald Trump med hjälp av en gräsrotsrörelse som lyckades öka valdeltagandet bland svarta väljare. Stacey Abrams står ut som en förgrundsgestalt för den kampen.

Kommer Biden att kunna genomföra den reformagenda som krävs för att påbörja förvandlingen av ett polariserat och individualistiskt USA till solidariskt och jämlikt vi?

Putnam och Garrett tecknar USA i ett långt perspektiv. Det blir en översiktlig bild som känns optimistisk mot bakgrund av de djupa motsättningarna i det amerikanska samhället och i kongressen, republikanernas extremism och de svåra problemen i ekonomin. Men de tänder en gnista av hopp.

Monica Andersson