I sitt segertal efter det amerikanska presidentvalet i början av november i fjol vände sig Joe Biden direkt till alla som röstat på den sittande presidenten Donald Trump.

”Jag förstår er besvikelse i kväll. Jag har förlorat en del val själv. Men nu, låt oss ge varandra en chans. Det är tid att lägga undan den hårda retoriken, att sänka temperaturen, att se varandra igen, att lyssna till varandra igen, att göra framsteg, vi måste sluta att betrakta varandra som fiender. Vi är inte fiender, vi är amerikaner.”

Så blev det inte, som bekant. Han tar över ett land i kaos. Som final på en över två månader lång grotesk kampanj för att ogiltigförklara valet försökte presidentens stormtrupper genomföra ett regelrätt kuppförsök.  Representanthusets talman fick försäkra sig hos landets ledande militärer om att den mentalt obalanserade presidenten inte skulle kunna starta ett kärnvapenkrig under sina sista dagar vid makten.

Lägg till en pandemi utom kontroll som dagligen dödar över 3 000 amerikaner, ekonomisk kris, skyhög arbetslöshet, miljoner hungrande och fattiga familjer, samt de skadeglada hånskratten från diktaturer som Ryssland, Kina, Iran med flera.

Jo, han har litet att ta tag i, Joseph Robinette Biden Junior, när han vid 78 års ålder intar Vita huset. Men han har nått sitt mål, om än sent i livet.

Första försöket gjorde han 1988 efter femton år i senaten. Andra gången var 2008. Det lyckades inte heller, men efter mycket om och men accepterade han erbjudandet från Barack Obama att bli hans vicepresident.

Därmed är vi inne i den period som Joe Biden skildrar i boken ”Löften till en son” (Natur & kultur 2020). Vi möter Joe Biden när han parallellt med arbetet som vicepresident har att hantera sin son Beaus långa kamp mot cancer.

Beau Biden var en respekterad statsåklagare i Delaware och förutspåddes en lysande politisk karriär. Han skulle föra det politiska kallet vidare inom familjen. Det var han som skulle bli president en dag. Sonens död var en anledning till att Joe Biden inte kandiderade vid det förra valet 2016. Men tiden var nog ändå inte den rätta då.

Vad var det för löften som hans döende son ville höra av sin pappa? ”Var engagerad, pappa, sa han. Var med i spelet. Ta strid för det du tror på. Ge inte upp.”

Biden hade redan som ung och nyvald senator drabbats av en tragedi när hans första fru och deras dotter omkom i en bilolycka..  Efter drygt fyra år gifte han sig med sin nuvarande fru Jill och de fick en dotter.

Joe Bidens personliga erfarenheter av att ha förlorat en fru och två barn är en viktig del av amerikanarnas syn på honom. Han är en person som visar empati och får sympati.

Han befinner sig i det demokratiska partiets mittfåra. Han provocerar inte, vilket säkert är en tillgång med tanke på vem han efterträder. Han har arbetarklassbakgrund och kallar sig gärna fackföreningsvän, en tydlig markering i dagens USA.

Han stammade och mobbades som pojke och det anses förklarar hans något släpiga sätt att tala. Han är omvittnat charmig och skämtsam, även om det också kunde vara ett problem. Han säger sig dock ha lärt att behärska sig.

Han är känd för att kunna göra tabbar, på senare tid verkar det dock inte skadat honom. I boken skriver han att ”mitt rykte som en ”blundermaskin” såg inte längre ut som en svaghet. Folk kunde se att jag talade från hjärtat och menade vad jag sa.”

Det finns en träffande karaktäristik av Joe Biden i Barack Obamas memoarer ”Ett förlovat land” (Bonniers 2020).  Han berättar varför han valde honom till sin vicepresidentkandidat inför valet 2008.

”Om jag betraktades som lugn, samlad och välbetänkt i mina formuleringar, var Joe en varm, ohämmad person som gärna delade med sig av vad som helst som dök upp i huvudet. …..Det fanns en baksida med Joes entusiasm. I en stad full med folk som ville höra sig själva prata fick ingen en syl i vädret…

Men när jag lärde känna Joe bättre tyckte jag hans klavertramp var triviala jämfört med hans styrkor. I inrikesfrågor var han smart, pragmatisk och påläst. Hans erfarenhet av utrikesfrågor var bred och djup. Under sin relativt korta primärvalskampanj hade han imponerat på mig med sin skicklighet och disciplin som debattör och med hur bekväm han var på den politiska scenen.”

Det finns politiker som kommer fram därför att tiden är den rätta för dem just då.

Vi får hoppas att det är det vi ser.

Tommy Svensson