Nu kan det med glädje utropas Hej då Tidö! Det sker med bland annat en utmärkt vägledning i en ny betydelsefull bok med just det namnet. Där bjuds en mycket innehållsrik och kritisk genomgång av hur SD styrt utvecklingen och hur Kristersson-regeringen dansat med och accepterat och understött SD:s politik som nu, med den tid som är kvar till valet, ska manifesteras genom att en lång rad anammade SD-idéer föreslås bli beslut i riksdagen – trots att nästan allt fått hård kritik av en rad remissinstanser och inte minst i lagrådets granskningar.

Hej då Tidö! (Verbal förlag)är ett kunnigt och innehållsrikt bokslut över det som regeringen Kristersson sysslat med under de gångna fyra åren. Författarna Peter Gustavsson och Mats Wingborg berättar i detalj om det som skett och hur det på många sätt förändrar och påverkar Sverige.

 Bok

I en sammanfattning konstateras att Sverigedemokraternas strategiskifte har varit extremt framgångsrikt och hur Åkesson & co gått från att ha varit ett isolerat högerparti till ett parti med makt över regeringen Kristersson. Det viktigaste är att partiet dessutom har fått regeringspartierna M, KD och Liberalerna att anamma SD:s idéer och förslag. Med detta sagt finns det en rad viktiga slutsatser som noggrant summeras av Wingborg och Gustavsson. De berättar hur avtalen på slottet nu fullföljs i propositioner för beslut i vår.

”Kriminalpolitiken har präglats av hårdare tag. Men det har inte fått önskad effekt”. En viktig anledning är att regeringen inte gett sig på den organiserade brottslighetens finansiering. (Gäller bland annat knarkhandeln).

Summeringen av det som SD lyckats få med sig M, KD och Liberalerna på är sorgligt. Det gäller sänkta skatter för de välbeställda, ökad arbetslöshet, längre vårdköer istället för det utlovade ”århundradets vårdreform!” Fortsatt marknadsskola trots Liberala löften. Sänkt A-kassa trots Jimmy Åkessons heliga löfte om att det skulle bli tvärtom. SD lovade också sänkt karensavdrag, men det blir det inte något av. Och så ökade klimatutsläpp och inte tvärtom.

Författarna skriver: ”Mönstret är tydligt – Tidöpartierna har struntat i sina välfärdslöften och prioriterar sänkta skatter. Ingenting pekar på att det skulle bli på något annat sätt om de får förnyat förtroende.”

De varnar också för vad som kan komma att ske med SD som styrande i en kommande regering. De skriver: ”I tio år har SD dominerat svensk politik från sidlinjen. Nu vill partiet bestämma på riktigt – tillsätta polischefer, styra över myndigheter och förhandla med andra regeringar. Med Sverigedemokraterna som  största regeringsparti är tiden med Tidöavtalet en mild västanfläkt.”

Och författarna har en dyster men tyvärr rimlig lista på vad som kan hända om det går illa i valet:

Ökande levnadsomkostnader, stillastående ekonomi, ökad fattigdom och stigande arbetslöshet. Längre vårdköer och krympande resurser i sjukvården. Lite verkstad om marknadsskolan, fortsatta gängmord, försvagat förebyggande arbete. Sämre välfärd för alla när invandrare kastas ut, kulturkrig i stället för jämställdhetsarbete. Återvandringståg. Försvagat klimatarbete och ökande utsläpp. Urholkat bistånd. Försvagat folkrörelsearbete. Alltihop kan sammanflätas i ett splittrat Sverige, med ökade klassklyftor och ökad skillnad mellan  inrikes och utrikesfödda.

Till deras lista kan läggas nya problem inom kriminalvården och brottsbekämpningen som kan bli ett resultat av de beslut som Tidö-riksdagen ska behandla nu under våren och sommaren och under en extrainkallad riksdag i augusti.

Det är en mycket omfattande propositionslista som ska drabba riksdagen och partierna nu under våren, sommaren och alldeles innan valet i september, det vill säga så länge deras majoritet kvarstår. Riksdagen kallas unikt in till arbete 12 och 13 augusti.

En stor fråga gäller barn i fängelse. Barn ska börja låsas in redan från 1 juli i år. Det gäller uppemot 50-talet barn. Det tänkta beslutet från Tidö-sidan ska gälla från i sommar för att sedan upphöra om fem år, d v s under nästa riksdagsperiod. Längre är det inte tänkt och inte heller vad som ska hända med barnen när de kommer ut ur fängelserna. Kan de då klara sig själva, kan de som fängelsestämplade få något jobb? Kan samhället se en framtid för dem? På sådana frågor finns inga svar och inte heller på annat som ska beslutas.

Sverker Lindström