Kajsa Borgnäs ”Ingen tid för illusioner” (Atlas) är den sorts bok om klimatpolitik som jag länge velat äsa men inte riktigt hittat – en bok som förenar det miljötekniska perspektivet med det sociala och ekonomiska, och inte döljer de målkonflikter som måste hanteras.
Nykter realism inför lägets allvar, men utan domedagsprofetior – och sakligt väl underbyggda resonemang kring vad som går att göra. Och en tydligt blandekonomisk grundton - det är stat och företagande i samarbete som har att åstadkomma de nödvändiga förändringarna.
Det är inte en bok om klimatfrågan i sig själv; Borgnäst utgår, onekligen med fog, från att klimathotet är en realitet. Hon kallar boken för en karta över ”den oländiga, ännu till största delen oupptäckta, i vissa delar mycket riskfyllda, terräng som kallas omställning”.
Det betyder inte att boken är ett direkt handlingsprogram; den är en genomgång av vad som kan göras, bland annat med en för oss icke-experter mycket nyttig genomgång av de olika nya tekniker som finns eller är under
utveckling. En bok med nykter realism inför lägets allvar
Ett nyttigt påpekande är också att de olika typer åtgärder som krävs måste genomföras i sitt sammanhang med varandra. Effektiv politik får man inte - i klimatfrågan lika litet som i andra frågor - genom att litet planlöst rycka i en tråd här och en annan där.
Och så den viktiga, politiska, slutsatsen: Det kommer att krävas förändringar i vårt sätt att leva. Men det kan inte få handla om förändringar som för stora grupper innebär mycket tydliga försämringar i grundläggande livsvillkor.
Det är inte bara en fråga om rättvisa. Det är en fråga om samhällsstabilitet.
Anne-Marie Lindgren