Har jobbat för sex ministrar

– hoppas på comeback för en

Hon är nybliven pensionär. Men hon kan räkna femtio år som politiskt engagerad. Och av dessa 12, 13 år i tjänst hos en lång rad ministrar: Ingvar Carlsson, Maj-Inger Klingvall ,Ingela Thalén, Lena Hallengren, Gabriel Wikström samt Annika Strandhäll

Agneta Karlsson vill inte ge något svar på frågan om hur hon rangordnar ”sina” ministrar, vem hon uppskattat mest. Dock medger hon att hon hoppas att en av dem ska komma tillbaka som minister i en socialdemokratisk regering.

Agneta Karlsson var knappa 14 år då hon bestämde sig för att gå med i SSU. Det var ingen familjepåverkan som låg bakom. Snarare skolkompisar och deras föräldrar. Och aktiva var de unga SSU:arna – de diskuterade arbetslöshet och bostadsbrist, drogfrågor och sex, arrangerade torgmöten och fotbollsträning, spelade teater och tältade i någon protest utanför kommunhuset.

Det här var i Sigtuna, där Agneta är uppvuxen. Till Järfälla flyttade hon när hon träffade sin man och där har hon livslångt bott. Nästan lika trogen har hon varit olika politiska boningar.

Hon kan räkna till sex olika statsråd som hon arbetat för och tillsammans med. Hon kallar det ett otroligt roligt – och krävande arbete. 

– Man vill göra så mycket. Men framför allt är det så stimulerande att få vara med och påverka samhället.

Väl förberedd för sina jobb blev hon genom studier på förvaltningslinjen. Och med sin strävan att jobba vid någon myndighet eller kommun. Då tänkte hon att politiken mer skulle vara ett fritidsengagemang. Men så dök det upp ett vikariat som brevskrivare åt Ingvar Carlsson. Det lät, så klart, spännande och kom att vara i två och ett halvt år. 

Sedan passade familjen på att skaffa barn, det här var de första åren på 70-talet. 

Så blev det partikongress med jobb för Agneta. En sväng i stadshuset hos Anna Lindh. Och fyra år på LO, som talskrivare åt Wanja Lundby Wedin, som då var vice ordförande i landsorganisationen.

— Jag var nyfiken också på den grenen av arbetarrörelsen. Det var lärorikt.

Under åren kallade man på Agneta när det drog ihop sig till partikongress eller valrörelse. 

Efter valet 1998 blev hon erbjuden jobb på socialdeparte- mentet hos ministern, Maj Inger Klingvall – därefter Ingela Thalén. Där jobbade hon med pensioner och socialförsäkringar. 

När ministern avgick fick Agneta frågan om att bli biträdande partisekreterare. I uppdraget ingick, bland annat, att ”hålla ihop familjen”, partiet och LO, berättar hon och lägger till att det var ett ”jättejätteroligt” arbete.

Men när nya partisekreterare gjorde entré på Sveavägen var det inte längre så roligt. De var inga ”lagspelare”, konstaterar hon. Agneta valde därför att byta jobb. 

Nu blev det regeringskansliet och jobb som statssekreterare hos minister Lena Hallengren, med utbildningsfrågor, kyrkor och studiestöd.

Valförlust 2006. Vad göra nu? 

Agneta blev snart kontaktad av ett läkemedelsföretag, som jobbade med vacciner. 

Efter moget övervägande och tanken på att jobba med ett privat företag kan ha sitt värde, tackade hon ja. Det blev möten med många hängivna arbetskamrater som arbetade för människors hälsa, bland annat med hpv-vaccin för flickor, som kom att ingå i programmet för barnvaccination.

Agneta ledsnade dock efter fyra år. Hon hade, i och för sig, ett intressant jobb. Men ständig vinstmaximering och därmed ständiga omorganisationer, var inte hennes drivkraft.Det jobb på Arenagruppen som följde, såg hon lite som tillbaka till arbetarrörelsen. Här tyckte hon sig, till och med, ha haft nytta av åren på läkemedelsföretaget – kring personalfrågor, hur man sätter lön, hur man når uppsatta mål och varför målen inte uppnåtts.

– Där har det offentliga en hel del att lära. Om man vill styra åt vissa håll genom målsättningar måste man också vara tydlig med vad som krävs av var och en. 

2014 kom Agneta själv in i riksdagen. Det blev dock rekordkort. En ny minister, Gabriel Wikström, kallade. Agneta lämnade därmed sitt riksdagsuppdrag efter endast tre dagar.

Inte riktigt så snabbt lämnade den nya ministern sitt arbete. Men efter ett år efterträddes han av Annika Strandhäll, som blev Agnetas sjätte minister.

Under åren hade Agneta funderat av och till på att söka sig till myndighetsvärlden, som hon faktiskt utbildat sig för en gång i tiden. Nu blev hon, till slut, statlig tjänsteman i myndigheten med det rekordlånga namnet, Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket. Men någon guldklocka fick hon aldrig tillräckligt många tjänsteår till, skojar hon.

Men hur var det nu med förhoppningen om en regeringscomback för en av ”hennes”, ministrar? Hon svarar utan tvekan:

– Gabriel Wikström. Han ingår i ledningen för Naturskyddsföreningen nu. Väldigt visionär. Och, framför allt, mycket, mycket kunnig i miljöfrågor.

Ewa Wirén