Håkan Bystedt har trampat in och ut genom porten till S-högkvarteret på Sveavägen 68 i Stockholm Onsdagsprofilen • Håkan Bystedt
under en herrans massa år – som partiets revisor i 31 år (!) och de senaste tio åren också i egenskap av sekreterare i styrelsen för Onsdagsklubben.
Men det började i enkla förhållanden i den västerbottniska hembyn Brännland utanför Umeå, ett samhälle mest känt för att härbärgera industriföretaget Ålö Maskiner, tillverkare av frontlastare. Mamma arbetade på Ålö i olika roller, på kontoret och som städerska. Pappa var förrådsarbetare på regementet i Umeå. Och familjen var hängivna Konsum, mamma i kooperativa kvinnogillet och pappa i medlemsrådet.
Håkan hakade på och kom att ha ett livslångt engagemang inom kooperationen. Och så politiken, förstås, med start i byns SSU-klubb.
– Jag var bara 14 år när jag gick med, men man måste på den tiden vara 15 för att få medlemskap i SSU, så jag fick dispens. Mitt första förtroendeuppdrag blev att vara ordförande i klubbens vedhuggnings- kommitté. Vi fick hålla till i idrottsföreningens klubbhus där vi behövde elda i kaminen kalla vinterkvällar, så det skötte jag om. I idrottsföreningen gick jag som linjeman när fotbollslaget hade hemmamatcher på Älvdungens idrottsplats.
Sedan gick det undan i SSU-karriären, 1966 valdes han till klubbordförande, året efter kom han in i distriktsstyrelsen, två år senare distriktsordförande och året efter anställning som distriktsombudsman och invald i förbundsstyrelsen.
– På SSU-kongressen 1970 var en av de större politiska bataljerna frågan om Israel och Palestina. På den tiden var många av de ledande i SSU starka Israelvänner. De upprördes över att vi kom med ett opponerande förslag, att stödja den då radikala idén att förorda en tvåstatslösning. Vi vann den omröstningen! Jag var sedan föreslagen att bli fjärde suppleant i förbundsstyrelsen, men efter stor dramatik och sluten omröstning kom jag in som förste suppleant. Det betydde att jag kunde hoppa in och vara röstberättigad på alla de möten vi hade.
Ett par år senare tog det styrelsejobbet slut. Det var dags att flytta från Västerbotten till Stockholm för att i stället bli funktionär. Håkan Bystedt anställdes som studieombudsman på förbundsexpeditionen.
I samma veva som Bystedt avancerade till biträdande förbundssekreterare i SSU blev han 1974 invald i A-lotteriernas styrelse där han några år senare bytte skepnad och blev förtroendevald revisor. Redan året efter kom ytterligare en befordran i ungdomsförbundet, nu till förbundssekreterare.
– Under de här åren började väldigt mycket kretsa kring vår förbundsskola Bommersvik, otaliga styrelse- och AU-möten och massa annat. Vi firade midsommar där, hade julfester och arbetsgrupps- möten. Ja, man kan nog säga att Bommers med åren kom att bli mitt och familjens andra hem. Någon sommarstuga har vi aldrig behövt skaffa, konstaterar Håkan, som dock minns barndomens sommarställe, som fadern ordnade på så sätt att han fick tag i en vagn på medar som bogserades genom skogen ner till Smörsjön.
– Jag har som vuxen sett vagnen stå kvar där, men nu är den borta.
Lotterier hade tjusat och fascinerat Håkan sedan barnaåren i Brännland. På en julfest hade fadern köpt lotter.
– Det var en fantastisk känsla när just vårt lottnummer drogs som vinnare och vi fick en stor härlig fruktkorg, som förgyllde vår jul.
I dag har Håkan Bystedt flera lottprenumerationer i Kombi, A-lotteriernas mångåriga succé som ger både SSU och partiet årliga miljonintäkter.
– Några storvinster har jag aldrig lyckats få till, men för inte så länge sedan vann jag i alla fall 5.000 kronor.
Han återkom till A-lotterierna, vars ordförande han blev 1992. Den posten behöll Håkan Bystedt i 22 år! Och där är han fortfarande starkt engagerad, just i kampen mot Tidöregeringens SD-styrda plan att krossa just Socialdemokraternas lotterier.
– Även långt inne i borgerligheten är ilskan stor över att det här pågår. Vi är ju inte den enda organisationen i civilsamhället som har intäkter från lotterier.
Just civilsamhället är något som Håkan Bystedt vurmar för och han definierar sig som ”kooperativ idealist och radikal folkrörelsegråsosse”.
Det har lett till många uppdrag och anställningar inom kooperativa och folkrörelseägda verksamheter. På Svenska Sparbanksföreningen arbetade han på 80-talet med kunder inom facket och kooperationen. Med ungefär samma frågor arbetade han senare i Folksam. Och under sina sista tio år innan pensioneringen 2009 var han vd för Kooperativa institutet.
Under resans gång har Håkan Bystedt hunnit med massor av olika slag av förtroendeuppdrag, både kommunalt och på riksnivå. Han har varit vice ordförande i Huddinge arbetarekommun, vice ordförande i Statens Ungdomsråd, ledamot i byggnadsnämnden i Umeå, suppleant i Huddinge kommunstyrelse och ordförande i Föreningen Nordisk Socialdemokratisk Ungdom, FNSU. Och mycket annat.
Men det som sticker ut mer än det mesta är att Håkan Bystedt varit förtroendevald revisor i Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti, SAP, i hela 31 år.
– Då var det ingen valberedning som kom och frågade om jag var villig att åta mig uppdraget. I stället kom förfrågan direkt från dåvarande partikassören Björn Wall. Jag blev vald av partikongressen 1990 och sedan omvald nio gånger, sista gången 2018. Tre år senare var det dags att tack för sig.
En fråga Håkan Bystedt arbetat envetet med under åren handlar om att ge de kooperativa företagen bättre villkor. Han och kolleger som försökt påverka lagstiftarna gick på pumpen flera gånger, eftersom borgerliga regeringar visade svalt intresse.
– Visserligen fick vi företräde hos justitieminister Beatrice Ask (M) och vi förde fram våra krav. Men det blev ingen propp.
– I Stefan Löfvens regeringsförklaring 2014 kom genombrottet. Jag satt då på vår vingård i Franrike och lyssnade i radion på Löfven när han läste upp dokumentet i riksdagen. Vi hade åtta punkter som vi önskade få genomförda. Jag kunde pricka av fem av dem, en klar framgång. Sedan dess har flera av förslagen genomförts.
Du satt på er vingård? Berätta!
– Vi är en förening som knutit kontakt med en vingård i Sydfrankrige. Där har vi del i vinodling sedan 2007 och kunnat ta hem åtskilligt vin till Sverige. Jag åker ner regelbundet dit och har ofta med mig grupper som gör studiebesök, provar och köper lokala viner. Sedan hyr jag och 24 andra en vinkällare i Gamla stan där jag ordnar vinprovningar och fester, för både privatpersoner och föreningar.
– Min allra största insats, om jag får säga det själv, har jag gjort som ordförande i PRO:s valberedning. När Christina Tallberg aviserat sin avgång ville vi hitta nya ledare i denna stora och viktiga pensionärsorganisation. Då Åsa Lindestam lämnat riksdagen och uppdraget som vice talman hade vi en perfekt ordförandekandidat. Jag hade en gång under ett studiebesök på Vi-skogen i Tanzania hört henne hålla ett fantastiskt tal och visste att hon skulle bli en utmärkt PRO-ledare. Hon tackade ja. Det blev inte sämre av att vi också lyckades få förra Kommunal- ordföranden och tidigare landshövdingen i Dalarna, Ylva Thörn, att kandidera som vice ordförande. Och, ja, båda blev valda med betryggande majoritet. Jag är stolt över att ha bidragit aktivt till att PRO fått detta nya ledarskap.
Hemma i villan i Älvsjö lever Håkan med sin fru Karin – som ibland hänger med ner till den franska vingården. Och de vuxna barnen har inget emot att pappa då och då levererar vin från Sauve.
Ove Andersson