Vi ses på Brunkebergstorg. På hennes förslag. Ingela Lindh, som själv varit med om att omforma Stockholm, träffas gärna här. En plats med vanrykte förr. Nu med liv kring caféer, hotell, butiker – och bostäder.
Vi står utanför ett av hotellen på Brunkebergstorg. Riksbankens svarta fasad reser sig i en riktning, mitt emot har vi Kulturhuset, i en annan riktning drar Malmskillnadsgatan fram.
– Här skulle inte du och jag velat träffas då, säger Ingela Lindh och pekar längs Malmskillnadsgatan, under lång tid helt förknippad med narkotikahandel och prostitution.
Nu har människor sina hem längs Malmskillnadsgatan efter ett medvetet bostadsbyggande. Hotellen lockar gäster dygnet runt. Det lyser i kaféer och butiker. Unga människor jobbar här.
Stadsplanerare Lindh är nöjd och erinrar sig Göran Långsved som, liksom Ingela själv, börjat sin karriär som borgarrådssekreterare (hos Hjalmar Mehr). Han var besjälad av att skapa liv i staden, också i kvarter med dåligt rykte.
Medveten stadsplanering och politisk vilja ger bra resultat för både människor, miljö och affärer.
Och Ingela Lindh vet vad hon talar om. Inte många har samma gedigna bakgrund och erfarenhet. Utbildad arkitekt, ett yrkesliv där jobb i samhällets tjänst och i privata företag gått om varandra.
Hennes cv är långt och imponerande. Hon har mestadels arbetat i en stad styrd av socialdemokrater, men också med viljestarka stadsdirektören och moderaten Iréne Svenonius.
Som nyutbildad arkitekt jobbade Ingela i den italienska staden Siena.
– Där lärde jag mig mycket om ombyggnation och om att arkitekter borde vara mycket mer involverade i samhällsdebatten.
Det har hon haft i tankarna när hon, i flera olika roller varit involverad i Stockholms stadsbyggnad som, oftast, den enda med arkitekt- examen.
När räntan i Sverige var 500 procent, i början av 90-talet, fick Ingela uppmaningen ”Äh, kom in i stadshuset och jobba”, av Gunnar Söderholm.
– Jag ville ju egentligen ha ett ”riktigt” jobb. Men där drabbades jag av kärlek till staden. Efter några år blev jag chef för näringslivs- enheten och fick jobba med tillståndsfrågor.
Sådana frågor – vad får vi göra om vi tar över den och den fastigheten? har hon ofta stött på. Och ger ett exempel från när postgirofastigheten skulle säljas. Det var ett hus utan fönster i de lokaler där åtskilliga kvinnor jobbat genom åren
Och svaret blev, som i fortsättningen alltid på den frågan: – Vad kan ni göra? Borgarrådet Mikael Söderlund ville ha bostäder. Och det blev bostäder — på taket — när ombyggnaden gjordes.
— Det är roligt att vara en del av sådana processer.
Ingela vandrade vidare i Stadshuset och utsågs till stadsbyggnads- chef. Och det var fortfarande fokus på bostadsbyggande. Samma ”beställning” kom från borgarrådet Billström. 20 000 nya bostäder var ”ordern”. Så köptes skatteskrapan och byggdes om till studentbostäder.
Planprocesser låter komplicerat och långdraget. Ingela Lindh tillåter sig, utifrån sin erfarenhet, att sucka lite lätt ironiskt ”Hur svårt kan det vara”.
2016 utnämndes Ingela till stadsdirektör. Det blev kanske hennes tyngsta yrkestid. Det var flyktingkris och många behövde tak över huvudet. Gympahallarna fylldes av asylsökande.
7 april året därpå har hos de flesta, liksom hos Ingela, stannat i minnet som dagen för attentatet på Drottninggatan. Staden gjorde en fantastisk insats tillsammans med Kulturhuset. Ingelas ögon tåras när hon minns samarbetet med Benny Fredriksson. Hon minns också med rörelse alla anställda som med varsam hand såg till att de sörjande stockholmarnas alla blommor som lämnats på platsen, blev väl omhändertagna.
– Det var våra gubbar som gjorde det, säger hon med stolthet.
I sina olika jobb har Ingela flera gånger hamnat i debatter om de kommunala bostadsbolagens överväganden kring hyres- respektive bostadsrätt. För Stockholmshem vädrades till och med planer på försäljning av hela bolaget. ”Sitt still”, var dock ordern från Svenonius. Ingela fick fundera kring frågan om ombildning av hyresrätter till bostadsrätt. Förtäta istället för att ombilda, blev hennes modell.
Sedan fyra år tillbaka är Ingela ordförande för Fastighetsägarna, som inte, försäkrar hon, är en del av den ”blå högern”. Trygghet och säkerhet för de boende är i fokus. Och hon beklagar samtidigt att Hyresgästföreningen i Stockholm driver en politisk agenda som tycks syfta till att skrämma upp hyresgästerna.
I höst lämnar Ingela uppdraget. Kanske ler hon då lite extra åt det hon fick höra om sig själv när hon var i början av sin yrkesbana:
”Du är inte så kreativ. Men du är smart”.
Ingela väljer tre Stockholmsfavoriter:
Bagarmossen. Bra blandning av hyres- och bostadsrätter. Blandning också av både äldre boende och unga barnfamiljer.
Hammarby sjöstad. Tycker mycket om de vita husen. Och kanalen.
Hökarängen. Här kan konstnärer hyra lokaler. Rätt butiker har flyttat in. Vi fick till och med till en vårdcentral.
Ewa Wirén