Onsdagsprofilen • Wanja Lundby Wedin

Korset och det röda hjärtat är hennes ledstjärnor

Hon säger själv att hon är ganska bra på att vara i nuet. Och just nu domineras nuet av det stundande kyrkovalet.

Wanja Lundby Wedin är förste vice ordförande i kyrkostyrelsen. Men, trots det viktiga valet, intygar hon att det ändå finns tid att gå långa promenader med hunden och att sjunga i kyrkokören.

Det är bråda dagar inför valet. Wanja Lundby Wedin betonar att det är avgörande att få genomslag för hur viktigt det är, som i andra val, att få socialdemokrater att gå och rösta

– Vi ska engagera oss i valet för att Svenska kyrkan är en organisa- tion som får Sverige att hålla ihop, inleder hon sin uppräkning av de allra viktigaste anledningarna för att rösta.

Svenska kyrkan står för evangeliet, som handlar om mänsklig värdighet, människors lika värde, att se till och vara en röst för de mest utsatta. 

– Svenska kyrkan får Sverige att hålla ihop.

– Kyrkan möter människor i livets alla skeden, är alltid öppen. En folkkyrka som tar emot dig, vare sig du kommer dit i glädje eller sorg. Du är mottagen vem du än är.

– Genom att vara öppen för alla är kyrkan också en motkraft mot auktoritära krafter. Kyrkan är en kraft och en motkraft på samma gång.

Wanja understryker att hon själv går till kyrkan för att hon är troende. Men Svenska kyrkan frågor inte efter din tro. Den är öppen för alla.

Hon anser själv, till skillnad från många andra, att man, som förtroendevald, inte behöver definiera sin tro. Det kan till och med vara svårt att göra.

– Jag har hört folk säga om sig själva att de inte är troende och så har de sedan, klockrent, definierat sin tro. Man behöver inte sitta i kyrkbänken varje söndag eller frimodigt utropa ”Jesus Kristus är min frälsare”.

Hon förklarar – kyrkan frågar inte efter din tro, kyrkan bär tron. Hon hänvisar till ärkebiskopens syn – kyrkan erbjuder tron som en tillhörighet.

Hon tillägger den egna erfarenheten av att ju mer engagerad man blir ju starkare blir tron.

På frågan hur hon själv blev troende socialdemokrat hänvisar hon till sin mamma som var varmt troende kristen. Och till sin son, som kom hem från ett konfirmationsläger, och förklarade att han blivit kristen. Då började mamma och son gå i kyrkan tillsammans. 

Sonen blev, så småningom, präst. Själv ställde Wanja upp i kyrkovalet för första gången 2013, då hon avgått som LO-ordförande.

För övrigt var det när hon kandiderade till det högsta ämbetet i LO som det uppmärksammades att hon bar ett kors runt halsen. Och hon ”kom ut” som troende. Hon minns med ett roat skratt  att hon ibland fick frågan om man verkligen kan vara både troende och LO-ordförande.

Sitt allra första uppdrag i fack eller parti fick Wanja som kontaktombud när hon arbetade som  undersköterska på Danderyds sjukhus. En väg som så småningom ledde till den högsta positionen i svensk fackförenings- rörelse.

Wanja Lundby Wedin är inte mycket för att förhäva sig själv. Inte ens så här i efterhand accepterar hon påståendet att hon, inte bara är den första kvinnan på det tungt mansdominerade uppdraget som ordförande i LO, utan också den som suttit näst längst på det minst sagt krävande jobbet. Arne Geijer satt några år längre, har intervjuaren räknat ut.

Nej, rättar Wanja, Herman Lindqvist, LO:s andre ordförande, satt hela 20 år.

Där åkte Wanja ner till en tredje plats i ordförandetid bland de, hittills 14, som innehaft det maktpåliggande uppdraget.

Hon säger att hon visste vad hon gav sig in på när hon kandiderade till ordförandeskapet. Men medger, åtminstone, att det är ett svårt uppdrag. Det svåraste är att hålla ihop alla de olika förbunden, som vart och ett är starkt.

 Men, understryker hon bestämt, om vi ska flytta fram positionerna för hela arbetarklassen då måste vi komma överens.

Hon såg som sin främsta uppgift som ordförande att se till samman- hållning i denna, manliga, bastion. Själv kom hon från Kommunal med många kvinnor.  Och reagerade ”oj här var det väldigt många gubbar” när hon kom till LO-borgen.

Beslutet blev att ”här skulle det bara anställas kvinnliga ombudsmän och tjänstemän för att jämna ut skillnaderna”. 

– Och det gjorde vi också. Och det blev skillnad, konstaterar hon nöjt. Men tillägger att en del kan nog ännu sitta kvar i väggarna. En patriarkal kultur tar tid att vända.

Hon kan fortsatt bekymra sig över att framsteg kan stanna av. Det är ingen som säger feminism i dag, konstaterar hon och minns att hon, på den LO-kongress då hon valdes, utropade LO till en feministisk organisation. 

Och skrattar gott åt minnet av ett par ombudsmän som bekymrade sig över om det verkligen skulle vara bra för jämställdheten det där som den nya ordföranden utropat om feminism.

Hur har du orkat att fortsätta vara dig själv?

– Krafterna lyfts när man har fått ett förtroende. Det här har jag inte fått för att jag är unik. Jag är vald men inte utvald. Har man den inställningen till sig själv då seglar man inte i väg.

Ett gott socialt liv, behöver man också. Främst på hemmaplan, men också på jobbet. Därför var Wanjas dörr alltid öppen. Hon var alltid synlig och försökte undvika att stänga någon ute.

Som LO-ordförande blev Wanja också en politisk makthavare, som ledamot i partiets verkställande utskott. Oftast var det lätt att få ihop de två maktcentrumens uppfattningar. Men ibland fick man kompromissa.

Wanja pratade med Göran Persson, då ordförande, om just den frågeställningen. De var överens om att man inte alltid måste gå i takt. Men parti och LO måste gå i samma riktning.

Kom någonsin LO-Wanja i konflikt med Parti-Wanja? Neej, svarar Wanja nu. Men utan riktig övertygelse. Hon erinrar sig frågan om förbättringar i a-kassan. Då mötte dessutom LO-Wanja socialdemokratiska finansminister Erik Åsbrink, i förhandlingar om a-kassan. På varsin sida av förhandlingsbordet.

— Jag hade nästan inte sovit en blund på natten innan vi skulle ha en presskonferens om att vi ändå lyckats komma överens, parti och LO. Det handlar ofta om personligheter när man ska komma överens i svåra frågor. Har man ett behov av att hävda sin egen person blir det svårare, konstaterar hon. 

Hon utvecklar själv sin syn på saken med att konstatera att många frågor som är viktiga för LO:s medlemmar kräver politiska beslut. Och då är samsyn med det stora partiet avgörande för framgång. 

Någon särskilt lugn politisk period var det inte under Wanjas ordförande- tid på de dubbla stolarna. 

– Jag brukar påminna om att under min tid som LO:s representant i VU hade partiet fyra ordförande: Göran Persson, Mona Sahlin, Håkan Juholt och Stefan Löfven.

– Det var inte heller någon särskilt harmonisk tid för partiet med så många ordförandebyten på kort tid.

Själv har hon aldrig varit rädd för konflikter. Men hon är samtidigt långt ifrån en människa som söker konflikt. Tomma tunnor skramlar mest, påminner hon med ett gott skratt.

Under Wanjas halva tid i LO, hela sex år, hade Sverige dessutom borgerlig regering.

– Det var förskräckligt, är hennes sammanfattning. Deras första beslut var att lägga ner arbetsmiljöinstitutet, där den samlade arbetsmiljöforskningen ägde rum. Att försämra a-kassa och arbetslöshetsersättning stod också högt på dagordningen. Oj, vad vi fick kämpa. Det var ett helt annat sätt att jobba då.

Men någon vänd-ryggen-politik till regeringen var inte på kartan. Wanja satt i Europafackets styrelse och måste ha en relation till också den nya regeringen.

LO var fortsatt en maktfaktor. Men den ställningen kan man inte upprätthålla om man inte är inställd på att komma överens.

– Bygga förtroende hos dem som man inte har samma uppfattning som är minst lika viktigt som att komma överens med likasinnade, är fortsatt hennes övertygelse.

I sin relation till det socialdemokratiska partiet önskar hon sig en större tydlighet i frågor kring människovärde och i migrationsfrågor. För henne betyder det inte att alla kan komma till Sverige. Men Sverige ska ge alla som lever här möjligheter. 

– Hela samhällsdebatten har gått till höger, beklagar hon och tänker på ett foto där hon själv står i spöregnet tillsammans med sina systrar på Medborgarplatsen. De lyssnar på det klassiska talet av Stefan Löfven där han säger ”Mitt Europa bygger inga murar”.

Hon är fullt medveten om att politiken behövde läggas om. Men hon sörjer över att socialdemokrater nu försöker ta åt sig äran av den omläggningen.

— Då är jag glad över att jag är socialdemokrat i Svenska kyrkan. Där får jag fullt ut stå upp för mina socialdemokratiska värderingar.

Ewa Wirén

Wanja Lundby Wedin

Ålder: 73 år, i höst

Familj: Make Lennart, två vuxna barn, åtta barnbarn. Och en älskad hund

Bor: Årsta 

Aktuell: Ständigt. Just nu i intensivt arbete för att mobilisera sossar i kyrkovalet.