Han kallar sig gärna agitator. Han ska göra allt för att pensionärernas villkor ska komma högst på den politiska dagordningen inför valet i höst.
- Vi äldre måste driva på och ta plats i politiken. Ingen annan gör det åt oss.
Det säger Curre Hansson, stridbar ordförande för PRO i Stockholms län och medlem i Onsdagsklubben.
Därför går han fram med budskapet: ”Kryssa en pensionär i valet”!
Var femte invånare i Sverige är 65 år eller äldre. Ändå finns i Riksdagen i dag bara tio ledamöter i pensionsåldern. Det är bara några ynka procent.
Curre Hansson tycker det är orimligt. Precis som han som SSU-are en gång i tiden krävde fler yngre i politiken, kämpar han idag för att fler äldre ska bli nominerade på valbara platser.
Men det är inget självändamål. Han menar att det är nödvändigt därför att det finns så stora brister när det gäller välfärden och tryggheten.
- Vilka var det som drev fram jämställdheten och barnomsorgen på sextio- och sjuttiotalet? Jo, det var de unga tjejerna.
- På samma sätt är det med äldrefrågorna i dag. Det är vi som är berörda, som upplever problemen och bristerna, som måste både vara pådrivande och vara med där besluten fattas, säger han.
Curre Hansson lever som han lär. Han beslutade sig för att kandidera till Riksdagen för Socialdemokraterna inför årets val, trots att han hade avslutat sin andra period i landstinget och tänkt att lämna den aktiva politiken.
Han döljer inte sin besvikelse över att såväl han som flera andra äldre hamnade ganska långt ner på listorna när dessa nyligen fastställdes.
- Det är stor risk att vi får ännu sämre representation när det gäller äldre efter valet i höst. Det tycker jag är en skandal.
Därför arbetar han nu för att de olika pensionärsorganisationerna ska gå samman i en kampanj som går ut på att få fler pensionärer valda. Själv funderar han på att bedriva en egen personvalskampanj. Lusten och kraften, tycks han ha.
Han har redan som relativt ny ordförande i sitt PRO-distrikt synts och hörts i medierna. I höstas var han med och organiserade en uppmärksammad demonstration med krav bland annat på att hemtjänstpersonalen ska vara vaccinerad mot Covid.
- Vi måste kunna lita på att personalen i hemtjänsten är vaccinerad. Vi äldre ska inte vara rädda för personalen. Och rappa på med en tredje spruta till oss äldre, sade han också då.
Curre Hansson kallar sig ett barn av det svenska folkhemmet. Uppväxt i en typisk arbetarfamilj där facket och folkrörelserna stod för bildning och möjligheter till klassresa.
Han föddes på Söder i Stockholm. Familjen bodde då i en liten ruffig lägenhet. De flyttade till en lägenhet i Hökarängen ,”en folkhemslimpa”, som han uttrycker det, och när han var tio år kunde de flytta in ett nyproducerat småhus.
- Det var en sagolik bostadskarriär för en arbetarfamilj. Från trångbodda till ett eget småhus på hundra kvadrat på tio år, säger han. Tomträtt och lån som vanliga arbetare kunde ha råd med var en viktig del av folkhemmet.
Han gick ut sina nio år i enhetsskolan, men sedan fick det vara nog med skola. Han har känt det som en brist.
- Man kommer till korta när man inte har längre utbildning. Man känner att man har både idéer och kunskaper, men inte språket. Man håller tyst i vissa sammanhang.
Han var med i SSU, höll sig där gärna till de fackliga kamraterna. Där kända han sig hemma.
Curre Hansson blev aktiv politiken både kommunalt och i dåvarande landstinget.
I slutet på åttiotalet lämnade både han och hans dåvarande fru Annika Johansson, som också var förtroendevald, sina politiska uppdrag. Han arbetade bland annat på Skådebanan och i Hyresgäströrelsen och startade en egen konsultverksamhet, med uppdrag från folkrörelser, kommuner och privata företag. Han var med och startade och drev en hel del projekt.
Han blev änkling hösten 2019. Något som han ännu har svårt att tala om.
-Vi fick 45 år ihop, säger han med sorg i rösten.
Att på nytt engagera sig i äldrepolitiken, både i PRO och i Socialdemokraterna, var ett sätt att bearbeta sorgen och att kunna gå vidare.
Sina erfarenheter från att leda folkrörelsearbete och sin talang som agitator och talare får han användning för nu i arbetet för bättre villkor för de äldre. Själv bor han i ett kollektivhus för äldre, och trivs bra med den gemenskap det ger, men tänker på alla som bor ensamma och har svårt att överhuvudtaget komma ut och träffa andra.
- Jag tänker på alla som bor i ”folkhemslimporna” och inte kan komma ut därför att de inte har hiss i huset. Och ska vi acceptera att pensionärer som har hemtjänst ska behöva släppa in fjorton olika personer i sina hem under en tvåveckorsperiod. Skulle vi acceptera något liknande om det gällde ungarna skolan eller förskolan, frågar han.
Han jämför med sin farmor som fick tio goda år på slutet på servicehemmet på Reymersholme.
- Min drivkraft är att vi ska ta tillbaka välfärdssamhället.
Tommy Svensson