Stockholm är sämst bevakat av alla delar av landet. Så har det varit ända sedan 50-talet.
Det kan Gunnar Nygren slå fast. Och då menar han inte bevakat lika med synlig närvaro av polis och väktare. Han menar den journalistiska bevakningen, berättelsen om landets huvudstad och om alla oss som lever där.
Gunnar Nygren vet vad talar om, disputerad som han är i den lokala journalistikens betydelse för demokratin. Hans avhandling, vida uppmärksammad, kom redan 2005 och har titeln Skilda medievärldar — lokal offentlighet och lokala medier i Storstockholm.
Onsdagsbladet möter honom en av de dagar då medierna fylls av rapporter om den stora världen, presidenten i Vita Huset som förnedrar en annan president inför tv-kameror och nervösa makthavare runt om i Europa. Han berömmer de två stora rikstidningarna. Men snabbt hamnar vi i Huddinge.
– Huddinge är landets femtonde största kommun. Men där finns ingen stor annonsmarknad och den oberoende journalistiska granskningen kostar pengar. Då blir resultatet magert. De stora tidningarna har ingen bevakning av kranskommunerna, där finns bara gratistidningen med mycket små resurser.
Nu är professorn ingen traditionell papperskramare. Han konstaterar att ”det är bra att Sveriges Radios lokalredaktioner finns”. Och ”tidning är tidning oavsett antal häftklammer”.
Men det måste finnas oberoende medier som hjälper människor att bli väl informerade och som därmed, vid behov, kan ställa makthavare till svars.
– Lokala medier har till och med större betydelse än så, de är med och skapar det gemensamma torget, den lokala identiteten, skapar samhörighet. Människor får något att prata om.I takt med digitaliseringen har den viktiga funktionen försvagats.
Gunnar Nygren konstaterar att vi gått från att ha många små medieägare/tidningsägare till några få, fyra, fem, som kontrollerar hela den svenska dagspressen.
Det innebär att man utnyttjar samordningsfördelar. Det är bra när det handlar om teknik och annonssamarbeten. Problemet uppstår när man också samordnar innehållet, det blir mer och mer TT och material från andra delar av koncernen. Lokaltidningen blir mindre och mindre lokal.
– Det är livsfarligt. Själva berättigandet urholkas. Dessutom har prenumerationspriserna gått upp väldigt mycket.
Så grundproblemet är att lokaltidningen i dag inte förmår att vara särskilt lokal. I sin egen lokaltidning, Eskilstuna-Kuriren/Strengnäs Tidning saknar han lokal kultur, lokalt liv. Grundidén är det lokala smörgåsbordet. Nu är det klick som gäller. Man tar bort material som gör tidningen lokal och därmed mindre relevant.
När vi pratar om lokaltidning skiljer inte professorn på papper och digitalt.
– Nej, nej, det är bara olika kanaler. Det är inte papperet som är tidningen. Det har vuxit fram många lokala nyhetssajter som ser väldigt olika ut.
Han nämner Sydnärkenytt, ”bred och fin bevakning i Kumla och som konkurrerar på allvar med Nerikes Allehanda”.
Det är snarast de traditionella lokaltidningarna Gunnar Nygren bekymrar sig över. De lokala, ibland hyperlokala medier, som vuxit fram får hans gillande.
Ut/avvecklingen av lokalt innehåll hänger naturligtvis samman med pengar. Det var en gång, så sent om på 90-talet, när annonser stod för runt 60 - 70 procent av inkomsterna hos de prenumererade tidningarna.
– Om man tar bort en stor del av de pengarna blir det väldigt magert. Man hade en affärsmodell som inte fungerade längre. Det kom in andra aktörer, Facebook och Google, som erbjöd helt andra annonslösningar.
Många av de stora annonsörerna satsade också hellre på egna kanaler. Det gällde framför allt livsmedelshandeln, Coop och ICA, läsarnära annonsörer, som lämnade tidningarna.
Gunnar minns när han var reporter på Folket i Eskilstuna och annonssäljarna kom in till journalisterna och föreslog att de skulle skriva om en nyöppnad butik. Nej, ingen textreklam, svarade Gunnar och hans kollegor.
Då fick de stopprepliken ”kom ihåg vem som betalar era löner”.
Han skrattar gott åt det minnet. Och medger att en ny butiksöppning på en liten ort också har ett stort läsarintresse.
Det är krig i Ukraina och därmed också informationskrig. Gunnar Nygren samarbetar med en krets forskare sedan ett antal år tillbaka i en stor rapport om hur journalistiken utvecklats från krig till krig. Fram till dagens krig i Ukraina.
Hur ska man veta vad som är sant i det som rapporteras?
”Krigets första offer är sanningen”, ett citat från den grekiske dramatikern Ayschylos men citerades av senator Hiram Johnson, i första halvan av 1900-talet. Senatorn var emot USA:s inträde i första världskriget. ”The first casualty when war comes is truth.”
Forskarna har följt situationen i Ukraina sedan 2014. Sedan det fullskaliga angreppet från Ryssland använder de traditionella medierna i hög grad sociala medier i sin rapportering. Plattformen Telegram med alla sina kanaler är huvudkälla. En del av den sociala inrapporteringen är verifierad, annat inte.
Källkritik är oundgängligt men också svårare i krig.
– Egna korrar, duktiga journalister på plats, är viktigare än kanske någonsin. SVT har egna korrar i Ukraina, men inte i Ryssland. Där förlitar man sig på norska korrar.
– Kanske bedömer man risken för stor, funderar Gunnar Nygren. En kritisk bevakare lever farligt i Ryssland i dag. Även Ukraina har stenhård koll på medierna, redan från krigets början.
Från det stora går vi tillbaka till det lilla och nära. Professor Nygren ägnar sig en del åt kolning i den egna milan vid Skottvångs gruva i norra Sörmland.
– Bara för att det är roligt. Vi får egen grillkol och använder kolen i vår smedja, skrattar han.
Han sprider gärna kunskap om kolning. Det gör han i boken Kolning, Historier och hantverk (Appell förlag), som sålt bra och fått fina recensioner. Han är väl medveten om att kolarlivet var hårt, men unnar sig gärna lite kolarromantik.
– Jag bor i ett gammalt gruvområde och vill hjälpa till att hålla uppe de traditionella kunskaperna. Ett nattpass vid kolmilan och kanske lite Dan Andersson…
Den som vill fördjupa sig i journalistikens roll i krig rekommenderas rapporten Ukraina och informationskrigföringens nya vägar i medier & demokratipodden:
https://medierochdemokrati.lindholmen.se/sv/gunnar-nygren-om-informationskriget-i-ukraina
Ewa Wirén
Reportern som blev journalistprofessor
Gunnar Nygren
• Född i Göteborg 1954
•.Journalistutbildning
• Reporter
– Tidningen Folket
– Gnistan, rejäl plantskola för många namnkunniga journalister
– Eskilstuna-Kuriren
• Lärare i journalistik på Södertörns högskola
• Professor i journalistik
• Nu professor emeritus
• Ledamot i Mediestödsnämnden (som avgör vilka medier som ska få statligt mediestöd) 2018 - 2023
• Kolare med egen smedja
• Läser: DN digitalt, Strengnäs Tidning, Omni, som ger tillgång till bl a New York Times, Facebook, där det lokala livet blir synligt