Rötterna i Dalarna och släktgården i Leksand är viktiga för Rolf Lindell. Men han är född och uppvuxen på Kungsholmen och i Vasastan. Alltså är det i Stockholm den forne tenorsaxofonisten verkat i politik och samhälle – med undantag för en tid som länsaktuarie i Falun.

– Det var en idyllisk uppväxt i en SKB-etta i Fredhäll på Kungsholmen. Pappa jobbade på Telegrafen och Posten, mamma hade deltid på Konsum. Jag och min fem år äldre syster sov i rummet och föräldrarna i köket.

– Våra släktingar i Stockholm hälsade på titt som tätt, inte minst för att vi råkade ha lyxen av ett badkar i vår moderna, om än trånga, lägenhet. Mor var kanske inte alltid så glad åt det intensiva gästbadandet…

– Där hade jag mina första 15 år, sedan flyttade vi till Dannemoragatan i Vasastan där pappa som anställd vid Postverket fick en tjänstebostad, en tvårummare. Barndomens somrar tillbringade Rolf hos mormor i Leksand. Hennes lilla stuga var full av ungar, man bodde upp till tolv personer hemma hos henne.

 – Jag hade lätt för mig i Fredhälls folkskola och kom in på realskolan, men där hade jag lite problem med matte och tyska och fick gå om ett år innan det blev realexamen. Jag kom i alla fall in på gymnasiet, på Norra Reals allmänna linje, språklig gren.

– Det var först här jag blev ordentligt varse att vi levde i ett samhälle med stora klasskillnader. Jag fick skolkamrater som bodde i fashionabla stora lägenheter runt om i Stockholm, i till exempel Ålsten och på Östermalm.

På gymnasiet väcktes ett nytt stort intresse i Rolfs liv, musicerandet. Han köpte en tenorsaxofon och lärde sig spela via korrespondens – och bildade orkester ihop med nio klasskamrater.

– Vi var fyra blåsare i den stora ensemblen. Vi spelade både på helger och veckokvällar, söndagsdanser i Drottninggatsbacken och ute på skoldanser runt om i stan. Vi hade spelningar på Lorry i Sundbyberg, på Mörby ungdomsgård – och på legendariska Nalen på Regeringsgatan.

– En nyårsafton lirade vi i Blå Hallen i Stadshuset, då i en konstellation som jag ledde, RG Lindells Rötterna i Dalarna och släktgården i Leksand är viktiga för Rolf Lindell.

Men han är född och uppvuxen på Kungsholmen och i Vasastan. Alltså är det i Stockholm den forne tenorsaxofonisten verkat i politik och samhälle – med undantag för en tid som länsaktuarie i Falun.

En riktigt stor grej var när vi en nyårsafton i Hägersten lirade som förband åt Monica Zetterlund. – Visst hade man drömmar om att bli yrkesmusiker, men jag insåg att jag inte hade den där speciella begåvningen som krävs för att hamna bland de främsta. Så jag la av. I stället blev det lumpen som flottist med tjänstgöring som telegrafist på jagaren Hälsingland.

-En stormig natt ombord på fartyget hade vi en sjögång som nog är det värsta jag har varit med om. Fast efter den fruktansvärda upplevelsen har jag aldrig blivit sjösjuk…

Rolf Lindell tycker att han annars hade en bra tillvaro på jagaren där han hade hand om posthanteringen och fick gå i land för att lämna och ta emot brev från och till sina kamrater – men också göra sig populär genom att å deras vägnar handla på Systemet.

– Innan muck skulle vi göra en resa till Leningrad. Men vi gick på grund utanför Nynäshamn och Hälsingland hamnade i docka på Örlogsvarvet på Djurgården. Så det blev ju inget Leningrad. I stället fick vi gå i land och kunde bo hemma – men med bibehållet sjötillägg. Det var inte så illa.

Efter värnplikten blev det universitetsstudier i nationalekonomi, statistik, sociologi och kulturgeografi. Med en fil kand i bagaget fick han 1965 sitt första jobb som amanuens på Statistiska centralbyrån, SCB. Han arbetade med prognoser och ställde samman tabeller.

– Det förde in mig på regionalpolitikens område och nästa jobb blev som länsaktuarie på länsstyrelsen i Falun i det som då hette Kopparbergs län, numera Dalarna. Här handlade det om att göra verklighet av det regering och riksdag hade bestämt skulle ingå i Länsplanering 67.

Karriären gick vidare, efter Falun blev det återflytt till Stockholm och tjänstemannajobb på bostadsdepartementet, som då leddes av Ingvar Carlsson.

– Den fysiska riksplaneringen hade dittills varit undermålig, staten kunde inte fatta beslut om vad som borde göras var, vilket bland annat försvårade att bedriva lokaliseringspolitik eller besluta om var och hur miljöstörande verksamhet fick och inte fick bedrivas.

Rolf Lindell pekar på exemplet den nya hamnen i Norvik utanför Nynäshamn. Den ägs och drivs av Stockholms hamnar.

– Den platsen var jag med om att peka ut som bra hamnplacering när vi arbetade med den fysiska riksplaneringen. Sedan dröjde det många år innan det projektet blev av, men när det äntligen skedde fick jag ju vara med om att delta i besluten, då som stockholmspolitiker och som ledamot i styrelsen för Stockholms hamnar.

Efter bostadsdepartementet blev det arbete på nystartade miljödepartementet, först under Birgitta Dahl. – Då fick jag vara med om att arbeta fram den första miljöpropositionen.

Efter valet 1976 blev Olof Johansson Rolfs nye chef. Vid sitt första möte med den nye centerpartistiske miljöministern förklarade Rolf Lindell:

– Jag vill bara tala om så att du vet att jag är aktiv socialdemokratisk lokalpolitiker här i Stockholm. Men jag kan hålla i sär den rollen från den som opolitisk tjänsteman här på departementet.

Olof Johansson tog det på rätt sätt och sa att vi ju båda kom från folkrörelsepartier så det skulle nog gå bra. Under tjänstemannaåren i regeringskansliet avancerade Rolf Lindell till departementsråd och deltog i statliga utredningar. Han var huvudsekreterare i en utredning om turismens framtid. Och han hade ett specialförordnande som generalsekreterare i den svenska nationalkommittén för Agenda 21.

– Jag gick med i Socialdemokraterna 1968, mycket tack vare min beundran för Olof Palme. Och jag blev så småningom aktiv i partiarbetet, har varit aktiv i Vårberg och ordförande i Matteusföreningen i Vasastan.

Sedan 1982 bor jag på Gärdet och har där varit ordförande i Östermalm-Gärdets S-förening.

– När Norra innerstans partikrets bildades valdes jag till dess första ordförande.

För de aktiva medlemmarna inom Stockholms arbetarekommun är Rolf Lindell sannolikt mest känd som den valberedningsordförande som kliver upp på redskapen och kungör förslag om vilka som ska sitta i de styrande organen i Sveriges största partidistrikt. Och just nu är Rolf mitt inne i den intensiva process som tar fram namnförslagen till årsmötet 23 april. Om distriktets ordförandeskap blir det dock ingen batalj, Anders Ygemans mandat löper ut först nästa år.

– Jag är nominerad att leda valberedningen ett år till, men vi får se hur det blir med den saken. Vi valberedare föreslår ju inte själva vilka som ska sitta i det organet. Efter att ha varit förtroendevald i Stockholms stad, som ersättare i stadsfullmäktige, ordförande och vice ordförande i Östermalms stadsdelsnämnd och suttit i en rad olika nämnder och styrelser, senast stadens skönhetsråd, har Rolf Lindell de senaste mandatperioderna skiftat över till regionpolitiken.

I dag är Rolf Lindell ledamot i regionfullmäktige och andre vice ordförande och oppositionsledare både i fastighets- och servicenämnden och i regionens fastighetsbolag Locum.

Nu siktar han på fyra år till i regionfullmäktige, har av repskapet placerats på valbar plats även i valet den 11 september 2022. Men livet är inte bara politik.

– Fru, barn och fem barnbarn och hunden Selma tar ju en del av tiden – och så förstås släktgården i Leksand där jag passar på att vara så mycket som möjligt. Och man hinner ju se och en och annan hockeymatch när favoritlaget Leksands IF spelar i Tegera Arena.

Ove Andersson