Efter examen från Handelshögskolan fick Bo Göransson flera  jobberbjudanden. Han valde att börja på en liten svensk konsultfirma, som höll på med vattenprojekt.

Det skulle visa sig bli inkörsporten till en gedigen ämbetsmannakarriär, med toppjobb som statssekreterare, generaldirektör för Sida, ambassadör och specialrådgivare åt chefen för Afrikanska utvecklingsbanken i Tunis.

Uppvuxen i en stockholmsk tjänstemannafamilj, skolgång på Kungsholmen och via studentexamen på Blackebergs gymnasium tog sig Bosse Göransson in på Handelshögskolan.

– Intresset för politik kom med engagemanget i Vietnamrörelsen. Det började så smått redan på gymnasiet, men tog fart på Handels. Vi var rätt få aktivister som protesterade mot USA:s krigföring i Sydostasien. Det stora flertalet bland Handels-studenterna var ju rätt ”blå”.

Efter examen hade Bosse Göransson flera erbjudanden att välja mellan. Han nappade på ett från ett litet svenskt konsultföretag.

– Företaget fick ett uppdrag att organisera vattenmyndigheten i Riyadh i Saudiarabien.  Jag sattes på jobbet och tillbringade ett antal månader där. Det ena gav det andra och vi fick ett uppdrag att omstrukturera Sudans ministerium som ansvarade för vattenförsörjningen på landsbygden. Jag kom att tillbringa totalt sju månader i Khartoum, mesta tiden på ett gammal ärevördigt hotell vid kanten av Nilen och med usel mat, jag gick ner åtta kilo.

På den svenska biståndsmyndigheten Sida fick man upp ögonen för den unge svenskens insatser och erbjöd honom arbete. Det blev startskottet för Bosse Göranssons ämbetsmannakarriär, från arbete i Östafrika hela vägen upp till högsta chefskapet på Sida. Hela tiden för avbrott i fält, först i Tanzania för Sida, sedan för det etiopiska jordbruksministeriet och i början av 2000-talet som ambassadör i Kenya.

1988 rekryterades han till regeringskansliet och posten som statssekreterare på arbetsmarknadsdepartementet där han ansvarade för flykting- och invandrarfrågor.

Men efter regimskiftet 1991 tog det slut. Bosse Göransson flyttade över till S-riksdagsgruppens kansli. I valet 1994 ingick han i 68:ans kampanjledning. Socialdemokraterna vann valet och i oktober beslutade den nya S-regeringen tre saker som berörde Bosse Göransson:

– A, att jag utnämndes till generaldirektör för Styrelsen för internationell utveckling, B, att SIDA från 1 juli 1995 skulle omorganiseras och C, att jag skulle tillträda som generaldirektör också för den nyskapade myndigheten.

– Det var ett gigantiskt arbete att på så kort tid göra denna omorganisation där gamla SIDA slogs ihop med Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete, BITS, Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd, SwedeCorp, och Styrelsen för u-landsforskning, SAREC. Men vi lyckades och kom i gång som planerat 1 juli. Vi fick till och med beröm av regeringen...

– Den här sammanslagningen har beskrivits som en av de största omorganisationerna i svensk statsförvaltning.

Bosse Göransson stannade på sin generaldirektörsstol i nio år. Efter det hade han en önskan om att få bli ambassadör i Kenya. Det hade sina skäl:

– Under Sida-åren engagerade jag mig i efterspelet i Rwanda där 800 000 tutsier och de hutuer som motsatte sig folkmordet mördades. Jag hade täta kontakter med och gjorde flera besök i landet.

-Jag ville gärna fortsätta att arbeta för det drabbade rwandiska folket. Det kunde jag göra eftersom jag som ambassadör i Nairobi var sidoackrediterad i Rwandas huvudstad Kigali.

2003 flyttade Bosse Göransson, med fru Cecilia till Nairobi.

– Under de tre åren som ambassadör besökte jag Kigali var tredje månad. Samtidigt hade jag sidoackrediteringar även i Bujumbura i Burundi, Mogadishu i Somalia, Victoria i Seychellerna och Moroni i den lilla önationen Komorerna. Seychellerna och Komorerna var verkligen inte betungande….

Från 2007 var Bosse Göransson folkpensionär, men det var inte slutjobbat.

– Hemkommen till Sverige ombads jag av chefen för Afrikanska utvecklingsbanken att åta mig uppdraget som särskild rådgivare till honom på Bankens huvudkontor i Tunis. Jag tackade nej, ville bli kvar i Sverige och ville inte bosätta mig i Tunis.

– Chefen för banken envisades. Till slut övertalades jag att ta uppdraget, men på halvtid. I jobbet ingick givetvis att besöka flera av de afrikanska länder som fick lån av banken. Alla afrikanska stater är medlemmar. Även Sverige är medlem och tillhör bidragsgivarna.

– En förklaring till att bankchefen ville ha med mig kan ju vara att han tidigare varit finansminister i Rwanda och att vi lärt känna varandra rätt väl under den tiden. Under den här perioden utökade utvecklingsbanken sin utlåning enormt.

Efter de två åren som Special Advisor på Afrikanska utvecklingsbanken har Bosse sysslat med  annat på hemmaplan, men mycket med anknytning till det som genomsyrat hans karriär.

– Jag är rådgivare åt Genevebaserade FN-organet United Nations Institute for Training and Research (UNITAR), som har utbildningsprogram för befattningshavare vid FN,  bland annat för FNs fredsbevarande styrkor, diplomater och regeringsrepresentanter. Inte särskilt stort eller tidskrävande uppdrag.

– Är också ordförande i en stiftelse som emanerar från Karolinska institutet och som har ett framgångsrikt koncept att förstärka hälsovården i fattiga länder, bl a i Gambia, Uganda, Tanzania, Kenya, Afghanistan och Haiti.

– Sedan är jag också  styrelseordförande i ett uppstartsföretag vars affärsidé är att förse världens människor med tillförlitliga post- och leveransadresser. I många fattiga länder saknas tydliga och lättfunna adresser, alltså är det svårt för t ex paketleverantörer, posten och taxiförare att hitta rätt. Vi jobbar med det här i Uganda, Rwanda och Sydafrika.

Bosse Göranssons rätt nya uppdrag är att vara med i Solna arbetarekommuns externa valberedning.

– Vi bereder tillsättningar av partiföreträdare i olika funktioner typ nämndemän i domstolar och i kommunala instanser. Det är rätt mycket pyssel med det. Men underlättar för arbetarekommunen som slipper långa utdragna och uppslitande persondiskussioner på sina möten.

– I coronatider blir det ju att man läser mycket och ser på film, HBO eller Netflix. Också Zoom och dylikt tar en väldigt stor tid. Och som tur är har vi hund som vi måste gå ut med flera gånger om dan. Sedan kan vi faktiskt umgås med barnbarn, som är smittfria efter att ha haft corona.

– Det blir även en och annan inbjudan att föreläsa, i och med att Cecilia och jag givit ut böcker och skrifter. Vi har skrivit om Östafrika och våra erfarenheter därifrån.

Efter sina aktiva år som biståndsämbetsman och diplomat har Bosse Göransson fortsatt att följa vad som sker i biståndspolitiken. Han var ute en hel del i debatten med kritiska synpunkter på hur dåvarande moderata biståndsministern Gunilla Carlsson hanterade sitt revir.

– Jag tror att till och med Fredrik Reinfeldt fick nog och sparkade henne 2013, säger Bosse Göransson som tycker att biståndsfrågorna i dag är för lite debatterade och att alldeles för få i riksdagen är engagerade och har kunnande om biståndspolitiken.

– Ett exempel på hur det låga intresset yttrar sig är Nobels fredspris, som i år gick till FN:s livsmedelsprogram World Food Programme (WFP). Här borde vi svenskar känna oss extra stolta eftersom Sverige är en av de största bidragsgivarna till det organets viktiga kamp mot hunger och svält. Men det är väldigt få i vårt land som ens känner till att vi bidrar så pass mycket med våra skattepengar till just det ändamålet.

Ove Andersson

 Artikeln även publicerad i Onsdagsbladet