Kontorist, pressekreterare, informationschef, statssekreterare, tidningsdirektör, mångfaldskommunikatör – det är bara några av de titlar Laila Edholm haft genom åren. Till det kommer rader av ideella uppdrag och på senare år imponerande aktivitet på sociala medier.
– Jag är inte rädd för att pröva något nytt, förklarar hon. Och jag har alltid haft svårt att säga nej.
Sedan Laila flyttade tillbaka till Nacka 2024, efter 20 år i Falun, har hon inte bara hunnit bli först ersättare och sedan ordförande i sin S-förening utan också fått ett kommunalt uppdrag i Miljö- och stadsbyggnads- nämnden. Samtidigt med flera volontärjobb och en imponerande aktivitet på sociala medier. Och som vanligt ger hon järnet i allt hon åtar sig.
Vi är många som undrar hur hon orkar.
– Jag har jobbat sedan jag var åtta år, så jag är van. Men min man brukade säga när jag jobbade att det räckte med 100 procent i stället för 200. Jag fortsätter nog lite så.
Jobbet som åttaåring var att trampa ensilage på gården i Odensala, en liten socken i Sigtuna kommun, där hennes far var arrendebonde. I skördetider måste alla hjälpas åt.
Samhällsintresset fick hon också med sig hemifrån.
– Det pratades mycket politik runt köksbordet. Pappa var politiskt aktiv, satt i byggnadsnämnden i Märsta – för Centerpartiet, och morfar var med i både landstinget och kommunen.
Laila hade läshuvud, men efter studentexamen på latinlinjen blev det en sekreterarkurs. På 1960-talet kunde SYO-konsulenter säga att om det inte fanns akademiker i familjen skulle man jobba på kontor. Föräldrarna var ju inte akademiker utan bönder!
Laila gick en ettårig sekreterarutbildning i Stockholm, Brighton och München och fick jobb på ett österrikiskt stålföretag. Där fick hon nytta av både språkkunskaper och stenografi, men det dröjde inte länge förrän hon ville vidare.
– Jag fick jobb på UD och senare på svenska FN-delegationen i Genève – som ”skrivbi”, som det kallades på UD. Att söka till diplomat- utbildningen vågade jag inte.
– Då hade jag träffat min blivande man Bertil, och vi klarade att bo på varsitt håll i två år.
När Laila kom hem från Genève 1977 flyttade hon och Bertil ihop i Norrköping, där han fått jobb på SMHI och Laila på Kriminalvårds- styrelsen. Hennes jobb var att ta hand om utländska besökare från hela världen och visa dem runt i alla delar av kriminalvården.
– Jag lärde mig mycket, när jag träffade killarna som satt fängslade. Det blev min klassresa, från bondlandet till UD och till kriminalvården.
– Generaldirektören Bo Martinsson blev en viktig person för mig. Hans positiva syn på människor påverkade mig. Vi hade båda en enkel bakgrund, jag som bondbarn och han som arbetarbarn.
Vid sidan av jobbet läste Laila in en fil kand i Linköping, i franska, engelska och medie- och kommunikationsvetenskap – och avancerade till informationssekreterare.
– Den 6 oktober 1987 rymde Stig Bergling under en permission, och jag fick lära mig att hantera drev från journalister. Det var jobbigt! Både generaldirektören Ulf Larsson och justitieministern Sten Wickbom fick avgå. Och samtidigt var det bråk mellan falanger på Kriminalvårds-styrelsen.
Laila blev erbjuden jobbet som informationssekreterare hos jordbruksminister Mats Hellström och flyttade till Stockholm.
– Jag hade röstat på Socialdemokraterna även tidigare, men efter mordet på Olof Palme gick jag med i partiet.
– Jobbet var ändå helt nytt för mig, jag var inte politiskt skolad. Men jag hade ju erfarenhet av jordbruk, så när jag blev intervjuad i tidningen Land förklarade jag att ”jag kan i alla fall skilja på de fyra sädesslagen”. Och Mats Hellström var en jättebra chef.
Den stora uppgiften för jordbruksministern och hans medarbetare då var en stor omläggning av livsmedelspolitiken. Nu skulle kemikalierna bort från jordbruket.
– Bönderna protesterade, men jag förstod varför omläggningen var så viktig. Jag minns hur mamma talade om hur morkullorna hade försvunnit på grund av kemikalierna i jordbruket, och jag minns rosa säd i skördetröskan, betad med kvicksilver.
– Det var en enorm insats.
Men när riksdagsbeslutet togs hade Laila ett nytt jobb på gång – nu som pressekreterare hos Socialdemokraterna.
Första tiden på 68:an blev tung, och valförlusten 1991 riktigt jobbig.
– Vi tappade mandat, vilket ledde till att vi fick mindre pengar och måste dra in tjänster. Jag var en av få på 68-an som hade erfarenheter av omorganisationer. Så jag sa: ”Se till att omorganisationen går snabbt! Om den drar ut på tiden, blir det svårt både för dem som måste sluta och för dem som blir kvar.”
Året efter drabbades partiet av ett annat jobbigt bakslag: A-pressen gick i konkurs, och flera tidningar ute i landet fick läggas ner eller köpas upp av konkurrenterna.
– Jag blev utskälld av drabbade journalister i A-pressen som behövde prata av sig.
Partisekreteraren Bosse Toresson efterträddes av Mona Sahlin. Laila var kvar men under ett par månader utlånad till ja-sidan inför omröstningen om svenskt medlemskap i EU.
– Det var inte lätt. Vi hade ju många nej-sägare i vårt parti. Ingvar Carlsson var ödmjuk och ville se till att de behandlades med respekt. Men det var en svår balansgång.
Valrörelsen och valet 1994 var desto roligare.
– Att ladda för och genomföra1994 års val var det roligaste jobb jag har haft. Vi var ett lag som jobbade tillsammans, och det gav resultat.
Efter valsegern blev Laila biträdande statssekreterare hos Mona Sahlin, med ansvar för jämställdhetsfrågor, och samtidigt politiskt sakkunnig hos Jan Nygren, som var samordningsminister.
– Men jag tyckte att Mona behövde en S-kvinna till hjälp i stället för mig som var skolad i att det inte behövdes något separat kvinnoförbund.
Så när en av cheferna på Kommunförbundet uppmanade henne att söka jobbet som informationschef där, var hon inte svår att övertala.
– Jag är en stor vän av kommunalt självstyre. Och det var lärorikt att flytta från nationell nivå till lokal.
På Kommunförbundet blev hon kvar i sex år och slutade strax innan det slogs ihop med Landstingsförbundet till Sveriges kommuner och landsting (nu Sveriges kommuner och regioner).
– De hade börjat samverka ett bra tag före sammanslagningen, och kommunikationsenheterna slog vi ihop tidigare. Det var två olika kulturer som skulle fungera tillsammans, och det behövde förberedas.
Efter ett kort mellanspel som informationschef på fackförbundet Sveriges Ingenjörer, blev Laila headhuntad till landstinget i Dalarna som informationsdirektör.
– Min mans företag hade köpts upp, han fick avtalspension, och barnen var stora. Så det var inget som hindrade att vi flyttade till Falun.
Men det var en rätt turbulent arbetsplats med trög beslutsgång och täta chefsbyten.
– Det var en väldigt hierarkisk organisation med sex olika beslutsnivåer. Jag är otroligt imponerad av det Aida Hadžialić lyckats åstadkomma nu i Stockholmsregionen! Jag vet hur svårt det är.
2005 lämnade Laila landstinget för att under tre år vara vd för Dala-Demokraten.
– Jag har svårt att säga nej när jag blir erbjuden jobb, men det var jobbiga år, präglade av nödvändiga men svåra besparingar. Jag var inte tillräckligt hårdhudad.
– Men det gick bra, ända till finanskraschen 2008, när annonserna minskade. Jag slutade, och lite senare köptes DD upp av Dalarnas tidningar – och senare av Bonniers.
Laila blev egenföretagare som jobbcoach och hjälpte arbetslösa att hitta jobb.
Ett tag jobbade hon sedan i Falu kommun som mångfalds- kommunikatör. Under den stora flyktingkrisen 2015 var det hon som hade kontakt med Migrationsverket som behövde hjälp med att hitta tillfälliga boenden för flyktingar.
– Jag träffade gråtande socialsekreterare som varit vana vid att placera 4- 6 ensamkommande barn om året. Nu kom 100 på tre månader. Var skulle de få plats, och var skulle de göra av de svenska barn som också behövde familjehem?
– Men det gick bra. Vi klarade det, fixade både boende och fritidsaktiviteter för de ensamkommande. De var omgivna av svenska vuxna och de klarade sig bra.
I Falun hade Laila inte många politiska uppdrag, det gick inte att förena med hennes jobb. Men några år hann hon vara med i socialnämnden, KF och KS. 2022 - 2024 var hon vice ordförande i arbetslivs- och socialnämnden med ansvar för arbetsmarknad, socialtjänst, jämställdhet och integration. I Falun styr S och M tillsammans.
2024flyttade Laila och Bertil tillbaka till Nacka, framför allt för att komma närmare barn och barnbarn. Och sedan har hon som sagt sett till att bli fritidspolitiker nästan på heltid.
Den röda tråden i allt hon gör är kampen för jämlikhet och jämställdhet.
– En hjärtefråga är kriminalpolitiken. Att ändra på den och satsa på förebyggande arbete. I dag åtgärdar man bara symtomen.
Laila är aktiv i BUFFF, en förening till stöd för barn med föräldrar i fängelse och förvar.
– Nu ska regeringen satsa 17 miljarder på att förlänga tiden i fängelse. Men fängelse gör ingen bättre! Och nu är det så trångt i fängelserna att det blir dubbelbeläggning, och det finns inte tid för några behandlingsprogram. Satsa miljarderna på förebyggande arbete i stället!
Att sätta 13-åringar i fängelse går emot all kunskap och erfarenhet.
– Vi avskaffade ungdomsfängelse 1980. Ingen blev bättre av att sitta där. Men nu är vi alltså där igen!
Av allt Laila jobbat med var alltså valrörelsen 1994 det roligaste.
– Sedan var jobbet med flyktingar det känslomässigt mest givande. Och kriminalvården min viktiga klassresa.
I dag är hon mycket aktiv på sociala medier, gör ofta inlägg både på egna konton och i grupper som ”Aktuella händelser i Nacka”, där hon kommenterar sådant hon reagerar emot – alltid sakligt och korrekt, men engagerat och skarpt.
– Det började 2017, när jag låg på sjukhus tre veckor. Då gick jag med i gruppen jagärhär# En grupp som på ett värdigt sätt och utan att provocera bemötte rasistiska påhopp. Jag behövde göra något i sjukhussängen, och då väcktes mitt intresse för sociala medier.
– Jag behöver skriva av mig. Och om alla socialdemokrater slutar att delta i debatten blir det bara Sverigedemokraterna kvar.
Hon tar ofta upp frågor om migration och integration, vet att hon har både kunskaper och erfarenheter som är värda att dela med sig av.
– Jag ser mig som medborgarföreträdare – för de många som inte själva kan eller får delta i debatten.
Eva Åhlström
Sånt som händer nu….