”USA:s valsystem är ett stort problem”. Tveksamt
påstående! Problemet är i stället avsaknad av såväl
ett valsystem som en nationell valmyndighet.

Det skriver Ellis Wohlner i detta debattinlägg med anledning av det amerikanska valet.

Författningen föreskriver några få saker: när val ska hållas (första tisdagen efter första måndagen i november); att president, vicepresident, senatorer och representanter ska väljas; bestämmelser för vilka som får väljas, hur många, och hur länge de får tjänstgöra; samt hur många elektorer varje delstat ska ha.

Ingenting sägs om hur valen ska förrättas i respektive delstat eller hur elektorerna utses. Inte heller något om hur elektorsrösterna i en delstat ska läggas. Ingenting om öppettider för och placering av vallokalerna och – helt
naturligt när författningen skrevs – inget om förtids- eller poströstning.

Inget ramverk och inga riktlinjer för hur delstaterna ska organisera valen och inte heller nationell valmyndighet som kan granska och följa upp valfrågorna. I 48 delstater gäller ”vinnaren-tar-allt”; d v s att samtliga elektorsröster läggs på den kandidat som fick flest röster. Mycket mer rättvist vore om elektorsröster fördelades i proportion i relation till valresultatet.

Som det nu är struntar presidentkandidaterna i att kampanja i ”säkradelstater” (t ex Kalifornien för Demokraterna). Det parti som kontrolleraren en delstat har litet intresse av att ge bort något till det andra partiet.

Det mesta regleras av varje enskild delstat, helt helt efter eget tycke.
Antal vallokaler och deras placeringar, samt öppettider. Vilka som får
rösta och villkoren för att registrera sig som väljare varierar också från
delstat till delstat. Lyndon Johnsons Voting Rights Act 1965 tog bort flera
hinder, bl a valskatt och läskunnighetsprov, men Republikanerna har
varit uppfinningsrika på att hitta nya hinder, t ex att kräva pass eller körkort
som ID för att kunna registrera sig. Många fattiga saknar såväl pass
som körkort. I de allra flesta delstaterna får inte fängelseintagna rösta, i
andra får inte ens flertalet före detta fångar rösta!

Hur vanskligt det kan vara illustreras av en dödssjuk kvinna i 20-årsåldern
som förtidsröstade i Wisconsin, men dog innan valdagen. Hennes
röst räknas inte, vilket den skulle ha gjorts i vissa andra delstater.
Som orsaker till det ovanligt stora valdeltagandet i år nämns dels den
bittra striden mellan Trump och Biden, dels Coronapandemin och möjligheten till poströstning.

Detta stämmer nog men jag tror en tredje bidragande orsak är att poströstningens stora genomslag i år gjorde det praktiskt möjligt för fler att över huvudt aget rösta. Valdagen är alltid en vardag (tisdag) och många har svårt eller omöjligt att gå ifrån jobbet för att rösta. I ljuset av utfallet är det lätt att förstå varför Trump agerade så hårt mot poströstning.

”Gerrymandering” är ett helt kapitel. Efter folkräkningarna vart tionde år drar varje delstats lagstiftande församling om delstatens distrikt för valen till Representanthuset. Om en delstat har 10 platser i Representanthuset och partierna är ungefär jämnstora kunde man förvänta att vartdera partiet skulle vinna 4 till 6 av dessa. Men det parti som har kontroll i delstaten ritar
oftast om distrikten så att det egna partiet vinner 8 eller 9 av de 10.

Biden som president (det verkar troligt när detta skrivs) bör tillsätta en högkvalificerad och opartisk kommission med uppgift att utreda och föreslå ett ramverk för de vallagar som delstaterna även fortsättningsvis fastställer, samt bildande av en nationell valmyndighet för att följa och utveckla lagen.

Ellis Wohlner, medlem i Onsdagsklubben