En stabil demokrati kan bara byggas på folkets förtroende och tillit till ett politiskt system där fria val, brett folkligt förankrade politiska partier, från politiken oberoende domstolar, ett levande civilsamhälle med yttrande- och organisationsfrihet och fria medier med makt att granska politik och samhälle utgör grunden. Än så länge är den svenska demokratin stabil, men hoten mot den växer.
En mätning från Novus 2023 visar att förtroendet för landets politiker sjunkit. Den visar också att bara sju procent av folket i Sverige menar att landets politiker i praktiken bidrar till att stärka demokratin utan att den medillavarslande steg är på väg att närma sig en gräns där risken för att den ska börja falla samman ökar. Och den faran stiger i takt med att misstron växer mot politikernas förmåga att lösa det medborgarna ser som allvarliga samhällsproblem.
Av världens närmare 200 länder är det i dag bara 20 som klassas som fullvärdiga demokratier. Och Sverige är ett. I allt fler länder har demokratin mött bakslag.
Auktoritära – oftast högerextrema – politiska partier har fått inflytande över regeringen och steg för steg börjat montera ner de för demokratin viktiga institutionerna – ett självständigt rättsväsende, fria organisationer och friaoch oberoende medier.
I Sverige ligger mycket av ansvaret för att värna och utveckla demokratin på de politiska partierna. Derasförmåga att engagera människor och få många intresserade av att ta aktiv del i politiken är avgörande för en fortsattlevande demokrati. Men här har partierna sviktat. Även om en klar majoritet av folket säger sig vara intresserade av politik så väljer människor att inte engagera sig i något parti. Sedan början av
1990-talet har antalet som är medlemmar i ett politiskt parti halverats. I stället har ofta kortlivade enfrågerörelser, protestgrupper och på internet löst sammansatta lobbygrupper utan politiskt ansvar blivit fler. Det har blivit medborgarnas nya sätt att försöka påverka politiken.
Trots oviljan att engagera sig i ett politiskt parti och trots det sjunkande förtroendet för politiker ser ändå nio av tio svenskar demokratin som värd att försvara. Det hot man ser kommer från politikerna och deras i debatter grova förenklingar och ibland rena osakligheter – allt presenterat med ett allt mer hårt och aggressivt politiskt språk. En förkrossande majoritet upplever att svenska politiker i allt för hög grad mer grundar sina argument och utspel på värderingar än på fakta och forskning. Det tär på tillit och förtroende och riskerar att skapa en för demokratin allvarlig klyfta mellan politiker och väljare.
Det bästa skydd vi har för demokratin är grundlagen och fria granskande medier. Men skyddet är klent. Det är lätt för en svensk regering att montera ner grundlagen. Att tro att Sverige skulle vara immunt mot en utveckling där demokratin och rättsstatens principer sätts ur spel är att vara för godtrogen. Vi kan få partier och populistiskapolitiker som ser den demokratiska ordningen som ett hinder för makt. En tillfällig populistisk riksdagsmajoritet kan lätt få makten att stöpa om grundlagen. Det som behövs för det är två riksdagsbeslut med ett val emellan. Och det kan vara ett av samma majoritet utlyst extraval. Om den då behåller sin riksdagsmajoritet kan den med enkel majoritet ta ett andra beslut och befästa den ändrade grundlagen.
För medierna har uppdraget att vara bevakare av makten blivit allt svårare. Antalet granskande ögon har minskat då många viktiga lokaltidningar tvingats lägga ner. De ekonomiska villkoren för fria medier har blivit snävare. Och makten gör sig allt oftare otillgänglig genom att gömma sig bakom rader av informatörer och pressekreterare. Krisen för svensk press är också ett hot mot demokratin. Utan en effektiv granskning av maktenkan steget bort från det fria demokratiska samhället gå mycket fort.