Det är en oroväckande utveckling att TV-serier om äldre
samhällsskeenden kan innehålla uppgifter och skeenden som
är påhitt eller fantasier.

Det skriver Sverker Lindström med anledning av de nyligen visade serierna om Palmemordet och Hajby-affären i SvT.

Nu senast är det påståendena i Netflix-serien att Stig Engström skulle vara Olof Palmes mördare och SvT:s nyligen visade serie om Kurt Haijby som kan diskuteras.De båda produktionerna förklaras med att de är fiction och inte ger sig ut för att vara berättelser om det som faktiskt hänt.
Båda serierna måste nog betraktas som försök att påverka tittarnas och allmänhetens uppfattning av det som faktiskt hände i verkligheten, sanningen. Vad skulle annars vara skälet till att de namnger personer som var aktuella i de historiska händelserna? Om inte kunde sådana här delvis påhittade historier väl med fördel berättas utan verkliga personers namn och roller som var aktuella när händelserna för länge sedan utspelade sig.
Bakom Haijby-seriens tillkomst finns nog en spekulation att det finns många frågor hos allmänheten om vad som hände och att det finns skeenden som inte har entydiga svar. Därför kan de verkliga händelserna exploateras ochfiktionaliseras under ett sken av det harmed de verkliga händelserna att göra.
Utvecklingen av sådana här fantasiförnyande skildringar av verkliga händelser är farlig eftersom den pågår samtidigt som det dyker upp allt fler så kallat alternativa medieföretag som säger att de ”vanliga” nyhetsorganen, som till exempel public service döljer sanningar i sina rapporter om olika händelser. Risken är att det kan uppfattas som att SvT inte värdesätter sökandet efter fakta och sanning. Det är en demokratiskt farlig tendens. På sikt gynnar det de krafter som vill avskaffa public service och attackera demokratin, vilket är oroande.
Om SvT:s Haijby-serie kan sägas att det på flera punkter är väl belagt vad som ägde rum i verkligheten och hur fel framställningen i serien är. Ett exempel är att det påstås att överståthållaren Torsten Nothin var den som skickade Haijby till Tyskland – trots att det är belagt att det var Gustav V:s hovtjänstemän som arrangerade alltihop.
Det svenska kungahuset och deras släktingar i Tyskland medverkade till Haijbys eländiga och brottsliga vistelse i Tyskland. Så länge hovet betalade utpressningspengar till Haijby fortsatte hans brottslighet. Den avbröts först när han åtalades för utpressning. Från SvT har man erkänt att det ingick rena fantasier i skildringen.
Det är ett övergrepp på tanken att det finns ett ansvar för att historiska skeenden behandlas så att inte nya fake news-tankar kan exploateras.
Upp till kamp för sanningar och fakta. Rädda public service.

Sverker Lindström