Nu är det tid att stödja våra riksdags- ledamöter för att  få igenom en parla- mentarisk utredning kring rätten till läkarassisterad dödshjälp, skriver Kaj Fölster.

Frågan  har fått ny fart: SMER (Sveriges medicinsk-etiska råd) har  i sin rapport 2024:4   ingående beskrivit de rön och den forskning som i dag finns tillgängliga. I allt fler länder, även katolska, har man med olika  juridiska inramningar valt att legalisera rätten till den egna kroppen. 

Också Tysklands författningsdomstol  beslöt för 5 år sedan att legalisera dödshjälp, med  begräns- ningar rörande ålder, psykisk ohälsa, demens. På olika sätt  finns sådana begränsande beslut i de länders lagar som tillåter läkarassisterad dödshjälp. Det är alltså felaktigt av nej-sägarna att  bromsa med att ständigt anföra Holland som inte har sådana väl överlagda regler i sin lag. Vi har nu också just läst om hur Danmark och England går före med att utarbeta giltiga lagar.

Sedan en längre tid vet vi också att svårt lidande personer får hjälp att utföra den assisterade dödshjälpen för att få en värdig död. Helt olagligt. Det är bara för dem  som har lyckats hitta en läkare som hemligt ställer sitt kunnande till förfogande, eller dem som är så välbeställda att de har råd att söka hjälp i Schweiz. Denna  orättvisa, ja ojämlikhet, har det svenska förbudet lett till.

I våra egna medier kommer detta upp allt oftare.

Många har  sett den så gripande SVT-filmen Min död är min (SVT Play) av den så folkkäre Tom Alandh. Han visar hur den kände kompositören och musikern Stefan Nilsson raskt försämras av en aggressiv forma av ALS, och hur han samtidigt plågas av gruvliga smärtor. I filmen visas hur Stefan Nilsson får hjälp att värdigt avsluta sitt liv. Den person som hjälpte  med det befriande medlet syns bakifrån och är skuggad för att inte kunna identifieras – eftersom det ju är en straffbar handling som utförs. 

Därefter filmas de ovärdiga scenerna när polis störtar in för att utföra sitt uppdrag: att undersöka ”brottsplatsen”, hitta en skyldig. Filmen visar hur ovärdigt, hur omänskligt detta sker.

Just nu går SVT-filmen Den sista hjälpen där vi  får följa  hur den unga Pernilla Wallin med dödlig sjukdom kämpar för att få tillåtelse att avsluta sitt liv innan det blir outhärdligt. Hon har redan i de två första instanserna fått nej, men är beredd att gå ända till Europadomstolen som ställer tydliga krav.

Våra riksdagspartier vill få en parlamentarisk utredning till stånd, med två undantag: Kristdemokraterna – och Socialdemokraterna!

Dessa två partier säger nej till en sådan utredning.  Detta trots att opinionsundersökningar visar att över 80 procent av den vuxna befolkningen är för en legalisering. För S måste ett ja till utredningen vara ett första steg för att bestå som ett land där social rättvisa respekteras.

Kaj Fölster