Tre strömningar bidrar till att urholka de västerländska demokratierna. Populisterna (oftast) till höger utmålar ett ökande avstånd mellan en härskande elit och ’det sanna folket’. Många högt utbildade anser att de bättre förstår komplexa juridiska, tekniska och ekonomiska frågor och därför bör ta över från de folkvalda. Sociala medier, i huvudsak ägda av en handfull amerikanska techföretag, tar över en stor del av den annonsmarknad som hittills finansierat de lokala och nationella tryckta medier med redaktionellt ansvar som bedömt nyheter, skapat sammanhang och granskat privata och offentliga makthavare.
Den svenska demokratin mår väl på ytan, men inte under. Valdeltagandet är stabilt högt och medborgarnas intresse för politik likaså. Tilltron till demokratin är fortsatt hög – med undantag för SD:s väljare. Samtidigt minskar antalet medlemmar i politiska partier och nationell och lokal press försvagas när annonsintäkterna sjunker. Tilltron till demokratin förutsätter att politik kan göra skillnad för människors vardag. Politiken måste ha kapacitet att förstå denna vardag och handlingsutrymme och handlingskraft att förändra den.
Både handlingsutrymmet och -kraften har försvagats p g a globaliseringen och olika expertgruppers ökande roll. Medborgarnas värderingar har också gradvis förändrats. Från yrkesstolthet och -heder som grunden för gemensamt handlande till mer självförverkligande och eget handlande. Från ’vi’ till ’jag’. Den tyske sociologen Klaus Dörre intervjuade tyska arbetare som nu stöder AfD. Hans slutsats: många tyska yrkeskunniga arbetare står till vänster i ekonomisk politik och till höger i kulturella frågor. De har lämnat SPD eftersom de anser att SPD numera är ett storstadsparti som inte längre förstår dem.
De svenska politiska partierna måste återuppfinna sig själva och sina relationer till varandra. De måste tala mer om vad de vill och mindre om varandra. De måste utveckla nya former för medlemskap så att också dagens medborgare vill och kan delta i politikens vardagsarbete. Fyra punkter diskuterades:
• Föreningslivet och folkbildningen. Den svenska demokratin har sina rötter i socknens självförvaltning med rötter ända ned i medeltiden, i det tidiga 1800-talets frikyrkorörelse och senare också i yrkesgemenskaper. I föreningar lär sig medlemmar demokratins vardag: lyssna, lära, pröva egna och andras argument, bedöma medlemmars hederlighet, stadgar, beslut, gå från ord till handling, tillit och allt genom läskunnighet, folkhögskolor, folkbildning. Stater med ett starkt föreningsliv blir starka demokratier. Stater med svagt föreningsliv blir svaga demokratier när tilliten är starkare till familj och klan. Angrepp mot en jämlik skola, mot folkbildning och folkhögskolor försvagar demokratin.
• Ett lands författning har samma betydelse som föreningars stadgar. Den svenska författningen har flera drag som bör förändras. Skilda valdagar bör införas – Sverige är nog det land som har längst tid mellan val. Ett extra val till riksdagen bör inleda en ny fyraårsperiod och en statsminister ska enbart kunna avsättas om oppositionen enas om en motkandidat. 1949 års tyska författning har en sådan regel efter erfarenheterna från Weimarrepubliken. Dags för omtag!
• Livaktiga medier med redaktionellt ansvar är en förutsättning för en livaktig demokrati. Väl redigerade dagstidningar, tidskrifter, organisationspress och fackliga medlemstidningar bidrar med gemensam förståelse av sammanhang, händelser och granskning av privat och offentlig maktutövning. När annonsintäkterna sinar försvagas dessa medier och därmed demokratin. Public service är i dag ensam om att täcka hela landet med lokala redaktioner. De politiska partierna måste värna om public service och public service måste ha ett brett förtroende hos allmänheten. S och M har ett avgörande och gemensamt ansvar att värna public service. Tryckta medier försvinner gradvis. Presstödet bör också gälla lokala nättidningar. Ett par nationella nättidningar kommer att finnas kvar men utan lokalredaktioner. Stödformer för grävande journalister behövs.
• Dagens sociala media domineras av en handfull mycket stora amerikanska techbolag med affärsmodeller och affärsmetoder. Affärsmodellen innebär att nationella och lokala medias annonsmarknader tas över vilket försvagar dessa mediers förmåga att förmedla nyheter, sammanhang och granskning.
Affärsmetoden innebär att användarna stimuleras till att följa sociala medier genom algoritmer som förstärker känslointryck snarare än rationalitet och förnuft. Följderna för demokratin är flera. Sociala medier har inget redaktionellt ansvar och skapar därmed utrymme för (med Abraham Lincolns ord) ’the darker angels of our nature’. När individers självförverkligande tar över uttunnas demokratiska begrepp som hederlighet och gemensamt ansvar. Sammanhang och överblick utarmas. Techföretagen talar nu öppet om att demokratin måste stå tillbaka för (deras) kapitalism och J D Vance hotar med tullar om EU vill reglera deras affärsmodeller och -metoder.
Artificiell intelligens innebär, enligt Giuliano da Empolis bok Rovdjurens tid (Éditions J), att upplysningens tanke om att varje medborgare kan och bör ta ansvar för sin kunskap går i baklås. En av EU:s två, tre viktigaste uppgifter är att begränsa techoligarkernas makt. Läs boken!
Måns Lönnroth