Det har delats ut mycket valfläsk i valrörelsen, både från Tidölaget och från oppositionen. Det här är nog den valfläskigaste valrörelse jag har varit med om. Men regeringspartierna bär ett särskilt stort ansvar. Eftersom de har majoritet i riksdagen, kan de till skillnad från oppositionen få igenom sina förslag. Och de anger tonen i valrörelsen. Moderaterna har en extra viktig roll, eftersom de innehar statsminister- och finansministerposterna.
Moderaterna har nyligen lagt fram sitt finans-ieringspaket. De säger sig vara det enda parti som fullt ut finansierar sina vallöften. Hur ser deras finansieringspaket ut? Det finns några konkreta besparingsförslag, dock utan att de preciseras eller kvantifieras.
De vill skära ned biståndet. Det har redan skett under den gångna mandatperioden men nu ska det alltså skäras ned mera. Därmed avlägsnar man Sverige än mer från biståndsmålet på 1procent av BNP. Donald Trump tjänar kanske som förebild.
De vill försämra a-kassan. Det har redan skett men nu ska det göras igen.
Man ska minska byråkratin. Det låter ju klokt. Konkret kan det handla om att minska anslagen till de statliga myndigheterna med 10 procent. Detta skulle i vissa fall få förödande konsekvenser. I övrigt är det synnerligen oklart hur besparingarna ska gå till.
Med ökad tillväxt ska det skapas nya resurser. Det vill väl alla. Men hur detta ska ske är dock skrivet i skyarna.
Man har tillsatt en slöserikommission. Vad den kan åstadkomma vet ingen i dag. Dessutom ska den lägga sina förslag först 2028, dvs när hälften av nästa mandatperiod redan har gått. Och det brukar dessutom ta tid innan utredningsförslag har remissbehandlats, har översatts i proposition och riksdagsbeslut och slutligen ikraftträdande.
Man ska minska bidragen. Ingen tvivlar på att Moderaterna vill detta, men de konkreta förslagen lyser med sin frånvaro.
Borgerliga regeringar har alltid efterlämnat gigantiska budgetunderskott, som sedan socialdemokratiska regeringar har fått sanera. Det skedde efter regeringen Fälldin/Bohman 1976-1982. Det skedde efter regeringen Bildt 1991-1994. Jag vet, för jag fick själv delta i saneringen som finansminister. Och det skedde även efter regeringen Reinfeldt/Borg 2006-2014.
Hur har det gått under regeringen Kristersson/ Svantesson? När de tog makten 2022 hade Sverige ett budgetöverskott på 114 miljarder kr. Detta förvandlades raskt till växande underskott. I år beräknas det bli knappt 200 miljarder kr och nästa år drygt 200 miljarder kr. Och då är inte Moderaternas (och de andra Tidöpartiernas) alla vallöften inräknade. En bidragande orsak till Tidöregeringens stora budgetunderskott är de stora skattesänkningarna som främst har gått till höginkomsttagarna.
Kristersson och Svantesson hävdar att Sverige har starka statsfinanser. Och det är sant att statsskulden fortfarande är ganska låg jämfört med andra länder. Det är inte Moderaternas förtjänst utan beror på den föregående regeringen. Kristersson påstod i utfrågningen i SVT att statsskulden inte har ökat under hans regering. Det stämmer inte. Den har ökat och kommer att öka nästa år. Vad som sker därefter är beroende av vilken regering som sitter vid makten efter valet.
Om Tidöregeringen sitter kvar efter valet, kommer sannolikt utförslöpet att fortsätta. Om det blir regimskifte, blir det Socialdemokraterna som tillsammans med andra partier på nytt får sanera statsfinanserna.
Erik Åsbrink