Just nu bereds i regeringskansliet förslaget till avtal om militärt samarbete mellan USA och Sverige (Agreement of Defense Cooperation DAC). Avtalet är omfattande, men kärnan är att USA tillåts att på 17 olika platser i landet etablera militära baser. Baserna lyder under amerikansk jurisdiktion så snart USA tar någon av dem i anspråk. Baserna är alltså i princip att anse som amerikanskt territorium.
.
Vad som förs in och vad som sker på baserna är uteslutande en amerikansk angelägenhet. Det finns dock undantag. Vid införsel av vapen och vapensystem ska Försvarsmakten informeras.
Vid den utrikespolitiska debatten den 20 mars föreföll samtliga partier överens om att kärnvapen inte ska förekomma på svenskt territorium under fredstid. Två partier ville se ett lagförbud mot kärnvapen men majoriteten ansåg det obehövligt.
När avtalet med USA träder i kraft är det USA som beslutar om vilka vapen och vapensystem, inklusive kärnvapen, som ska lagras på de amerikanska baserna. Det finns således ännu tid för riksdagen att besluta om ett förbud mot kärnvapen i landet.
Det finns inga skäl, har försvarsministern upprepat vid olika tillfällen, för USA att lagra kärnvapen på baserna. En åsikt som riksdagsmajoriteten tycks dela.
Det finns emellertid argument som ger stöd för en annan uppfattning. Danmark och Norge har förbud mot kärnvapen. I Finland är kärnvapen förbjudna men det nämns inte i Finlands motsvarande avtal med USA.
Om USA respekterar den finska lagstift- ningen blir Sverige i praktiken det enda land på Natos nordflank där kärnvapen kan lagras. Huruvida det kommer att ske är i dagsläget oklart. Beslutet är amerikanskt.
Några motiv för att Sverige ska ge USA långt- gående befogenheter på svenskt territorium har inte presenterats. Tystanden måste tolkas som att regering och opposition är överens. Och då finns det kanske ingen anledning att diskutera saken. Varken regeringen eller oppositionen tycks vara bekymrad över att kärnvapen kan komma att stationeras i Sverige.
Om riksdagsmajoriteten inte är orolig för att kärnvapen lagras i Sverige är det inte säkert att den uppfattningen delas av svenska folket. Att svenska folkets åsikt skall efterhöras verkar dock inte troligt.
Enligt avtalet är USA skyldiga att informera försvarsmakten om de vapen och vapensystem, inklusive kärnvapen, som förs in i landet. I avtalet och i det underlag som nu bereds i regeringen sägs ingenting om hur den informationen ska hanteras. Att informationen delges den svenska regeringen torde vara självklart. Men kommer det svenska folket informeras?
Inte minst de kommuner där vapnen lagras kan ha ett berättigat intresse av att vara informerad om förhållandena. Det svenska försvaret har i dag vapendepåer på olika platser i landet. Den verksamheten står helt under svensk kontroll, följer svenska lagar och förordningar. Det gäller inte för de vapen som USA lagrar på sina baser. Där gäller amerikansk lagstiftning.
Ett vapenlager utgör alltid ett mål i en krigssituation för angriparen. Men finns det också i fredstid risker med till exempel ett kärnvapenlager? Kan en olycka inträffa? Vad händer vid en eldsvåda på basen? Det finns många frågor som bör besvaras innan avtalet träder i kraft.
Osäkerhet kring vad som gäller leder lätt till ryktesspridning och allmän misstänksamhet. Det är rimligt att om riksdagen beslutar att amerikanska baser ska få upprättas också anger hur informationen om amerikanska vapensystem inklusive kärnvapen i Sverige ska hanteras. Att hemlighålla detta för invånarna gynnar knappast en bred uppslutning kring svensk säkerhetspolitik.
Christer Wretborn