Frågan om migration och integration är brännande het och hur vi socialdemokrater tar oss an den är avgörande för vårt förtroende hos befolkningen. Det skriver tidigare invandrar- och justitieminister Anna-Greta Leijon.

Utgångspunkten för oss socialdemokrater är dubbel. Vi måste värna den generella välfärden såväl som asylrätten.

Den generella välfärden bygger på grundprinciper om självförsörjning och allas rätt till arbete.

Asylrätten har sin grund i principen om allas lika värde och vår anslutning till FN:s mänskliga rättigheter.

Befolkningsökning, fattigdom och en växande missnöjd medelklass i många länder leder till ökad migration. Det kan vi inte lösa med invandring till Sverige. Något kanske vi kan påverka med utvecklingsstöd och framsynt klimatpolitik.

Krig och förtryck av människor kommer inte att upphöra. Men vad ska vara avgränsning för skäl för flyktingstatus och ska Sverige avvika från jämförbara länder i generösare eller striktare riktning.

Hur vi än gör kommer vi att ställas inför svåra politiska beslut och etiska dilemman.

En del av ansvaret för asylrätten är att ta emot kvotflyktingar. Det går att planera och vi har dessutom en tradition att ta emot personer som riskerar att får stanna i flyktinglägren t.ex. funktionshindrade. Men antalet kvotflyktingar vi tar emot har varit och kommer att vara litet i förhållande till behovet.

Om rätten att söka asyl i Sverige ska kunna upprätthållas och ha stöd från majoritetsbefolkningen måste vi skärpa regler och bli mer restriktiva i vissa avseenden. Utvecklingen beror inte bara på våra egna regelsystem utan också i hög på vad som händer inom EU.

Vi måste bli bättre på att avslå de klart ogrundade ansökningarna om asyl och kunna verkställa avvisanden snabbt. Hur långt de nya förslagen med bl.a. förteckning av ursprungsländer räcker är oklart.

Möjligheten till spårbyte – att gå från flyktingansökan till arbetskraftsinvandring – missbrukas och utnyttjas av kriminella.

Överklagandemöjligheterna är många och det tar lång tid till slutligt avgörande. Förtvivlade människor invaggas i hopp och hinner rota sig. Begränsningar måste enligt min mening till men måste av rättssäkerhetsskäl övervägas noga.

Återvändandeproblematiken är svår. Ett nej till uppehållstillstånd bör naturligtvis leda till återvändande men hindren för verkställighet är många. EU-regler, bilaterala överenskommelser, morot och piska. Allt behöver prövas. Gliporna för missbruk äventyrar majoritetsbefolkningens acceptans för asylrätten.

För integrationen är anhöriginvandringen i många fall nödvändig.  Men vilka ska ha rätt att komma och hur och när ska försörjningsansvar krävas.

Frågan om humanitära skäl i synnerligen ömmande fall ska finnas vid sidan om asylrätten och också svår.  Det kan öppna för missbruk men jag tror den måste finnas.

Både för att värna asylrätten och den generella välfärden måste de alltför liberala reglerna för arbetskraftsinvandring skärpas. Det är inte rimligt att det räcker med ett erbjudande från en arbetsgivare utan skyldigheter för att få komma till Sverige.

Avgränsningar i fråga om bransch t.ex. assistens måste till. Också Riksrevisionen kräver skärpta insatser mot exploatering av arbetskraft.

Anhöriginvandring i samband med arbetskraftsinvandring är redan begränsad men räcker det?

EBO-lagen i kombination med reglerna för arbetskraftsinvandring göder svart arbetsmarknad och svart hyresmarknad vilket kommunsalrådet i Södertälje Boel Godner har beskrivit med skärpa. Som det nu är leder EBO till orimliga konsekvenser i vissa kommuner.

Svensk välfärd förutsätter att alla vuxna försörjer sig. Välfärdssamhället har växt fram samtidigt med politiken för allas rätt till arbete.  Undantagen för svårt funktionshindrade och vissa andra är självklara.  Men migranter i allmänhet kan inte undantas från kravet på egna arbetsinsatser.

Om en växande del av befolkningen inte medverkar till försörjningen av välfärden går ekonomin inte ihop och dessutom misstros hela systemet.

Den generella välfärden förutsätter en god integration för att hålla ekonomiskt och för att accepteras.

Delar av välfärdssystemen motverkar integrationen. Vårdnadsbidrag, retroaktiv föräldrapenning och flerbarnstillägg låser in utlandsfödda kvinnor. Det brukar svida politiskt att ta bort förmåner och ofta måste det kombineras med positiva insatser.  Flerbarnstillägg mot bostadsbidrag kan vara en väg. Vi har gjort det förr t.ex. när sambeskattningen avskaffades.

Civilsamhället, folkrörelserna är viktiga i Sverige och har spelat en stor roll för arbetarrörelsens framväxt.  Kulturföreningar, kyrkor och moskéer spelar en positiv roll för många invandrare men bidrar också till segregationen. Det offentliga stödet måste prövas mot detta.

Det behövs en systematisk analys av välfärdssystemen och segregationen. Förhoppningsvis kan de nya forskningspengar regeringen beslutade om häromdagen bli ett steg på vägen.

 Offentlighetsprincipen har vi satt högt i Sverige. Men i spåren av genomgripande privatiseringar och integritetsdebatter har sekretessen brett ut sig och öppnat för missbruk och kriminalitet.

Kriminella nätverk utnyttjar assistansersättning, föräldraförsäkring med mera.  Skolkoncerner mjölkar samhället på pengar i segregerade skolor. Öppen redovisning av ” vart pengarna går” är viktigt för förtroendet.

Samarbetet mellan försäkringskassa, skatteverk, socialtjänst med flera är nödvändigt både för att inte enskilda sköra människor ska falla mellan stolarna och för att stoppa kriminalitet. Sekretessgenombrott är absolut nödvändigt.

Regeringen har beslutat om en handlingsplan mot segregation. Förskolan och skolan måste inta en central plats i arbetet.

För 45 år sen antog riksdagen på mitt förslag en ny invandrarpolitik med utgångspunkt i begreppen jämlikhet, valfrihet och samverkan. I regeringspropositionen stod bland annat följande: ”Invandrar- och minoritetspolitiken bör därför syfta till att ge medlemmar av språkliga minoritetsgrupper möjlighet att inom ramen för en intressegemenskap, som omfattar hela det svenska samhället, ge utryck för en egen språklig och kulturell identitet.”  

Sverige är ett annat land idag. Men jag skulle ändå önska att vi kunde eftersträva detta också nu.

Frågan om migration och integration är brännande het och hur vi socialdemokrater tar oss an den är avgörande för vårt förtroende hos befolkningen.

Anna-Greta Leijon

Artikeln är från hennes inledning vid det fjärde seminariet i Onsdagsklubbens samtalsserie om migration, segretagtion och integration som genomfördes under decenber 2020.