Morgan Johansson, Socialdemokraternas utrikespolitiske talesperson, tecknade en mörk bild av omvärldsläget när han gästade Onsdagsklubben den 19 augusti. Han menade inledningsvis att gränserna för vad stormakter kan göra har flyttats snabbt, inte minst under Donald Trump. USA:s agerande har bidragit till att försvaga både internationella normer och tilltron till den regelbaserade världsordningen. Sådant som för bara några år sedan hade framstått som otänkbart har blivit en del av den politiska vardagen.
Ett område där utvecklingen blivit särskilt tydlig är biståndet. Johansson pekade på kraftiga amerikanska nedskärningar och hävdade att följderna redan är mycket allvarliga för utsatta människor i fattiga länder. När stöd till vaccinationer, matförsörjning, bostäder och långsiktiga hälsosatsningar försvinner, får det direkt betydelse för människors överlevnad. Även flera europeiska stater har minskat sina biståndsbudgetar.
Sverige har enligt Johansson gått samma väg genom att dra sig tillbaka från länder i bl.a. Afrika och Afghanistan. Han framhöll att biståndet inte bara handlar om nödhjälp, utan också om vilken sorts land Sverige vill vara. Att avsätta omkring en procent av nationalinkomsten såg han som en rimlig solidaritetsnivå. När Sverige lämnar områden där landet tidigare varit närvarande försvagas samtidigt det svenska inflytandet. Tomrummet kan i stället fyllas av Kina och Ryssland.
Samma tillbakagång såg Morgan Johansson i klimatpolitiken. Sverige, som tidigare ville ligga i framkant, har övergått till en mer passiv linje. Samtidigt blir klimatförändringarnas ekonomiska och sociala konsekvenser allt tydligare. Han pekade bl.a. på extrem värme i Europa och på analyser som visar hur högre temperaturer redan påverkar produktivitet och ekonomisk tillväxt.
Han varnade också för FN:s försvagade ekonomi och för svenska neddragningar till flera FN-organ. När stödet minskar förlorar Sverige inte bara inflytande, utan bidrar också till att undergräva institutioner som varit centrala för internationellt samarbete sedan andra världskriget. Han nämnde bl.a. UNDP, UNRWA, UN Women och Världshälsoorganisationen.
Folkrätten var ett annat huvudtema. Johansson betonade att stormakter alltid har brutit mot internationella regler och nämnde bl.a. Vietnamkriget, Irakkriget och Sovjetunionens invasioner. Men han menade att respekten för själva principerna ändå länge varit starkare. Nu ser han hur både Ryssland och USA agerar allt mer självsvådligt. Europas och Sveriges uppgift måste därför vara att försvara FN-stadgan konsekvent, oavsett vilken stat som bryter mot den.
I Mellanösternfrågan riktade Johansson särskilt skarp kritik mot Israels krigföring i Gaza och mot utvecklingen på Västbanken. Han beskrev egna besök i Israel och de palestinska områdena och vittnade om omfattande förstörelse, trauman och ökade bosättar- attacker. Han berättade om hur Gazas skyline på kort tid i stort sett försvunnit och om samhällen på Västbanken där invånare hindras från att bruka sin mark eller röra sig fritt.
Morgan Johansson kritiserade också den svenska regeringens beslut att dra in stödet till UNRWA. Han framhöll att organisationen har en central roll för sjukvård, skolor, vatten, avlopp och annan samhällsservice. Sverige bör därför i stället öka trycket på Israel att följa internationell rätt, bl.a. genom att verka för att EU:s associeringsavtal med Israel pausas eller omprövas.
När det gäller Ukraina välkomnade Johansson däremot en bred svensk politisk enighet. Han påminner om att den socialdemokratiska regeringen redan fyra dagar efter Rysslands invasion 2022 beslutade att skicka vapen till Ukraina, något Sverige inte gjort till ett krigförande land sedan 1939. Han beskrev också egna besök i Ukraina och hur svensk materiel används för att skydda civil infrastruktur mot ryska drönarattacker.
Stödet måste enligt Johansson fortsätta även om en framtida fred skulle bli mycket svår för Ukraina och innebära att ockuperade områden förblir under rysk kontroll. Just därför är det viktigt att omvärlden tydligt signalerar att Ukraina hör hemma i Europa. Han argumenterade för ett framtida ukrainskt EU-medlemskap, även om han medgav att det skulle kräva omfattande särlösningar, inte minst inom jordbrukspolitiken. Ett nej från EU efter ett dyrt och smärtsamt krig skulle enligt honom riskera att skapa långvarig politisk instabilitet.
Med tanke på den oroliga tid vi just nu lever i så menade Morgan Johansson att det också vore bra om en kommande S-ledd regering började driva tanken på fördjupat säkerhetspolitiskt samarbete i vårt närområde, och då särskilt inriktat på de regionala Natomedlemmarna.
Avslutningsvis kopplade Johansson omvärldsfrågorna till svensk inrikespolitik. Han ansåg att högerpartiernas retorik, särskilt Sverigedemokraternas, har blivit så mycket hårdare mot invandrare och särskilt mot muslimer. Som exempel berättar han om en ung svensk med bosnisk bakgrund som efter en minnesceremoni för folkmordet i Srebrenica sade att han för första gången kände sig ovälkommen i sitt eget land.
För Morgan Johansson är valet därför inte bara en fråga om regeringsmakten. Han beskrev det som ett vägval om Sveriges roll både internationellt och på hemmaplan: om landet ska stå upp för bistånd, klimatansvar, FN och folkrätt, och samtidigt försvara ett samhälle där människor inte görs till måltavlor på grund av ursprung eller religion.
Lars Ilshammar