:
De onsdagsklubbister som var ombud på kongressen var Barbro Engman och jag. Barbro satsade på det område hon jobbat med så länge och där hon är ohotad svensk mästare – bostadspolitiken. Jag gjorde tvärtom, valde bort skolan och utbildningen som jag är mest förknippad med och satsade på folkbildning, kultur, pressfrågor och miljöfrågor. Folkbildning och fri press står ju i skottgluggen nu, och dessutom fick jag chansen att fördjupa mig i miljöfrågorna. Tillsammans med Jytte Guteland och Peter Gustavsson fick jag förtroendet att ansvara för temagrupp 10, jag som kapitelansvarig.
När vi åkte till kongressen hade vi några tydliga prioiteringar. Vi ville få igenom ändringar i riktlinjerna:
1. Stärkta skrivningarna om mediestöd
2. Stärka skrivningarna om public service
3. Ny skrivning om hot mot journalister
4. Rätt till kulturskola för alla barn, viktigare än avgiftsfrihet
5. Nya skrivningar om kulturarbetares villkor när tekniken utvecklas.
6. Stärkta skrivningar om folkbildningen
7. Vi ville ha in folkhögskolan i kapitlen om utbildning resp arbetsmarknad
8. Skrivningar om lobbying i riktlinjerna
9. Skrivningar om VA-näten i riktlinjerna
10. Ett helt nytt stycke om biologisk mångfald
11. Skärpta skrivningar om trålfiske
12. Förbud mot PFAS
13. Vi ville hitta en bra linje i den svåra frågan om brytning av alunskiffer
14. En motion om hot och hat mot nämndemän ville vi få bifallen.
När vi gick igenom prioriteringarna tänkte jag att det var för mycket, vi borde koncentrera oss på färre frågor. Men å andra sidan var vår temagrupp väldigt spretig och stor – en kongress i kongressen som Jytte sa.Vi delade upp arbetet så att jag skulle sköta kultur och folkbildning, Peter lobby- och pressfrågor och Jytte det stora avsnittet med alla miljöfrågor.
Vi fick tidigt en jättebra kontakt med de skånska ledamöterna i temagruppen. Med Amina och Mickey blev vi som en sammansvetsad grupp som delade på arbetet, lånade skrivningar av varandra, delade på yrkandena och stöttade varandras förslag. Med tiden anslöt fler, och vi fick på några timmar en dynamik i temagruppen som det kan ta månader att uppnå när det inte är lika stor tidspress. När vi fick en snilleblixt och kombinerade frågan om hot mot journalister med hot mot nämndemän skrev vi tillsammans ett nytt stycke som med Skånes stöd gick rakt in i riktlinjerna. Samma sak med skrivningen om public service - den enda ändring som gjordes i den skrivningen var att ett utropstecken byttes ut mot en punkt. Och det får man väl leva med…
Vår lilla grupp hade hela tiden ett stort utrymme att agera på egen hand utan att stämma av allt med den stora Stockholmsdelegationen. Det var väldigt bra! Och roligt var också att vi kompletterade varandra så väl. Peter skrev och läste. Han granskade alla förslag och motioner med en humanistisk och ideologisk blick. Jytte pratade, skrev, messade och förankrade på miljöområdet med en envishet som imponerar. Och jag kortade texter, rensade, plockade bort, sorterade, strukturerade och höll kontakten med de andra delegationerna. Att vi alla tre behärskar de olika sakfrågorna så väl var jättebra. Och det blir så bra när man är olika och utnyttjar olikheterna i en grupp!
När vi kom fram till debatt och omröstning hade vi fått in nästan allt vi ville i partistyrelsens riktlinjer. Men tre jätteviktiga frågor var utanför: Stycket om biologisk mångfald, Jämtlands motion om brytning av alunskiffer och Blekinges motion om förbud mot PFAS. Det blev omröstning om alla tre, och i alla tre fallen gick kongressen på vår linje.
Vi nöp oss i armen alla tre.
Ett smolk i glädjebägaren var att vårt ganska spretiga område behandlades på söndagen, när journalisterna åkt hem och TT redan publicerat sin artikel om kongressens resultat. Vi spottade i nävarna och skickade in kompletteringar till TT som skrev om. Men vad gör det, när den ursprungliga artikeln redan stod i alla tidningar?
Utanför vår bubbla stod de stora slagen på kongressen kring ekonomisk politik, arbetstid, migration och brottslighet. Om ekonomisk politik var Stockholmsdelegationens arbete offensivt, vi kämpade på och drev fram stärkta skrivningar om ekonomisk politik och kunde rösta ja till partistyrelsens skärpta förslag. Arbetstidsfrågan var en historia för sig, där kongressen och partistyrelsen navigerade klokt och försiktigt så att arbetsmarknadens parter skulle kunna förvalta och utveckla frågan framåt.
När det gäller migration och brottslighet fick vi en mer defensiv roll. Våra motioner ville se en mer generös flyktingpolitik, något som stöddes av flera stora partidistrikt. Men partiledningen och andra stora partidistrikt la stor möda på att den restriktiva linjen skulle gälla. Våra skickliga ombud drev på för viktiga kompromisser, och vi kunde till sist rösta bifall till partistyrelsens kompromissförslag. Samma sak gällde kriminalpolitiken, där vi inte fick gehör för våra motioner, men bidrog till viktiga kompromisser och också här kunde rösta ja till ps.
Skolan då? Här hade vi fått gehör för mycket av våra förslag i utkastet till riktlinjer och striden stod snarare mellan å ena sidan oss och partistyrelsen och å andra sidan distrikt som var kritiska till mer statlig styrning av skolan. I vinstfrågan rådde stor enighet, särskilt om man jämför med hur tongångarna gick för några år sedan. Vårt parti har gjort en resa som vi ska vara stolta över!
En kongress är människor, och vår Stockholmsdelegation är inget undantag. Vi var en ung delegation. De äldsta var Barbro, jag och Anders Göransson.
Delegationsledaren Emilia Bjuggren lyckade skapa en öppen och generös stämning i gruppen. När ideal möter kompromisser är det inte lätt, hur många kongresser man än har under bältet. Vid ett laddat möte en tidig morgon efter några få timmars sömn sa Anders Göransson: ”Det som skiljer oss från vänsterpartister är att vi hellre tar en ljummen kompromiss med ett steg framåt än en ärorik förlust!”. Och vi svalde tårarna, bet ihop och röstade ja till partistyrelsens förslag.
Sist men inte minst: Med 2025 års kongress har Magdalena Andersson gått från att vara en oomstridd och respekterad partiledare till en fullkomligt självklar och grundmurad partiledare som har sitt partis helhjärtade stöd.
Anna Ekström
Ombud på S-kongressen i Göteborg 2025