Allt om Hjalmar Brantings liv och verksamhet är kanske inte berättat och inte heller helt känt. Hans sista tid som statsminister innan han blev sjuk och dog inrymde ett beslut som blev till en kulturgärning som vi än i dag kan möta med glädje och intresse när vi önskar.

Den då gamle och slitne Hjalmar Branting bildade sin tredje socialdemokratiska regering den 18 oktober 1924 vilket kom att bli hans sista. I den ingick många som var eller skulle bli betydande socialdemokrater som statsråd. Med fanns Östen Undén, Torsten Nothin, Per Albin Hansson, F V Thorsson, Rickard Sandler samt Ernst Wigforss och K S Levinsson som konsultativa statsråd. Gustav Möller var socialminister. Den största politiska stridsfrågan i valet hade varit hur det svenska försvaret skulle organiseras och betalas. 

För Hjalmar Branting blev tiden som statsminister tyvärr kort. Han insjuknade sent på hösten 1924 men höll ut en bit in på 1925. Men i januari gick det inte längre, statsministeruppdraget togs över av ABFs grundare Rickard Sandler och en månad senare, den 24 februari avled ”Hövdingen” 65 år gammal.

Branting deltog dock aktivt i förberedelserna kring ett stort och unikt beslut som fattades av regeringen i konselj den 19 december 1924 och som har betydelse än i dag. Många S-medlemmar och andra undrade hur en S-regering kunde agera i den fråga som var ett underordnat motiv bakom beslutet.

Dagstidningarna kunde berätta om S-regeringens beslut att köpa finansmannen Ernest Thiels stora unika konstsamling och hans palatsliknande bostad på Eolskulle på Djurgården i Stockholm och etablera Thielska museet som i dag är mer än hundra år gammalt.

S-regeringens agerande var unikt och hade särskilt engagerat Hjalmar Branting, Rickard Sandler och särskilt Gustav Möller och hans fru journalisten Else Kleen. Beslutet innebar också ett då speciellt sätt att finansiera köpet som trots den stora kostnaden för staten inte krävde beslut i riksdagen.

Bakom regeringens beslut att köpa konstsamlingen och museibyggnaden fanns den bistra sanningen att bankiren Ernest Thiel, en av Sveriges rikaste personer under den ekonomiska 1920-talskrisen blivit urfattig när en investering i en norsk järnmalmsgruva totalt misslyckats.

S-regeringens beslut räddade bankiren och kapitalisten Ernest Thiel undan konkurs, en kostnad på mer än 40 miljoner kr vilket många tyckte var ett konstigt beslut som Branting-socialisterna genomförde. I dag gläds många konstälskare åt att Thielska galleriets konstsamling hölls samman och räddades och blev kvar i museet på Djurgården. Men många kanske undrar hur det kunde bli så.

Förklaringen finns att söka i kontakter mellan Ernest Thiel och journalisten Else Kleen och hennes man Gustav Möller. De hade träffats under gemensamma sommardagar på Thiels stora ögrupp Fjärdlång i Östersjön där de hade fått låna ett hus under sommaren. Det var en samvaro som byggde på Elses tidigare kontakt med Thiel och hans söner. Under sommaren som föregick beslutet hade Gustav och Else bott på ön under en längre tid och diskuterat framtiden med den bankruttmässige och ekonomiskt ansatte bankiren.

Hjalmar Branting med fru, Rickard Sandler och Gustav Möller besökte Eolskulle och diskuterade med Ernest Thiel om det som ledde fram till affären. Efter mycket omfattande förberedelser fattades ett noggrant och detaljerat beslut av regeringen i konselj den 19 december 2024. Betalningen  skulle ske med lotteripengar.

Det fanns då en möjlighet för regeringen att utan riksdagsbehandling besluta om ett stort årligt lotteri, det enda som var tillåtet i Sverige på den tiden. Det innebar att lotter såldes en gång i månaden, samtidigt som vinsterna för föregående månads lotteri bekantgjordes. Intresset att köpa lotter var mycket stort i hela landet och i centrala Stockholm uppstod stora bilköer och problem i trafiken. Efter ett år var pengarna till köpet insamlade i form av överskottet som skapats av lotteriverksamheten. Med dessa miljoner räddades bankiren Ernest Thiel ekonomiskt.

Det var på många sätt ett lyckat beslut av Brantingregeringen 1924 och Sandlerregerigen 1925. Men under 1926 avgick S-regeringen på grund av Stripakonfliktens effekter av en strejk med sju syndikalister. En principfråga om arbetslöshetsersättningen avgjorde.

Thielska galleriet består efter mer än 100 år efter statens köp och är en oas för konstälskare och museibesökare.

Sverker Lindström