Onsdagsklubben 17 december

 Angeläget möte om ”techeliten” och demokratin

   Gina Gustavsson är docent i statsvetenskap vid Uppsala universitet, med inriktning mot politisk teori och politisk psykologi. Hon deltar också flitigt i den offentliga debatten – som kolumnist i Dagens Nyheter och som populärvetenskaplig författare. Hon gästar Onsdagsklubben 17 december.

  Hennes forskning berör bl.a. frågor om nationalitet, liberalism, individualism, tolerans och social sammanhållning – men det är i skärningspunkten mellan idéanalys och samtidsdiagnos som hennes röst blir särskilt tydlig. 

  Under de senaste åren har Gina Gustavsson utvecklat en växande kritik mot vad hon kallar ”techeliten” – en modern maktkoncentration och samhällslogik där teknik, kapital och global marknad samverkar för att omforma själva grunden för hur våra samhällen organiseras. Denna inriktning kan också beskrivas som en kritik av technokapitalismen. 

  Gustavsson menar att den populära bilden av techeliten som enbart giriga oligarker riskerar att vilseleda. Hennes invändning går djupare: hon varnar för att teknologins löften om framsteg, effektivitet och global frihet riskerar att bli en slags tro – en ”teknologisk frälsning” – där de sociala, demokratiska och mänskliga aspekterna glöms bort eller förträngs. 

  I hennes analys skapar technokapitalismen flera potentiella problem: Den kan leda till att mänsklig gemenskap, kulturell förankring och solidaritet får stå tillbaka för individualism, marknadslogik och global rörlighet – något som kan försvaga känslan av samhörighet och tillit i samhället. 

  Techeliten kan bli tongivande – och avgöra hur samhället formas och värderingar prioriteras, utan tillräcklig demokratisk kontroll eller social förankring. Det riskerar att urvattna politisk mångfald, medborgerlig delaktighet och kollektivt ansvar. 

  Den liberala frihetsidén – med fokus på individuell autonomi, marknad och rörlighet – kan bli dogmatisk. I boken Det öppna sinnelaget – och dess fiender talar hon om för att liberaler behöver bli mindre dogmatiska och mer medvetna om liberalismens gränser och risker. 

  Gina Gustavssons perspektiv kommer just i en tid då techbolag, algoritmer, global kapitalrörlighet och digitalisering påverkar nästan alla aspekter av livet – från arbetsmarknad till medier, från identitet till demokrati. Med djup kunskap om politisk teori, kollektiv identitet och samhällsvärderingar belyser hon en dimension som ofta hamnar i skymundan: vad händer med social sammanhållning, solidaritet och demokratiskt deltagande när teknisk effektivitet och marknadslogik får dominera?

  Hennes kritik är också en påminnelse om att frihet och framsteg inte kan reduceras till teknisk innovation eller ekonomisk tillväxt – att mänskligt värde, gemenskap och kulturell förankring måste finnas med i grundfundamentet för samhällen. Men Gustavsson är ingen luddit. Hon är inte fientlig mot all teknik eller mot varje förändring. Snarare efterlyser hon en balans – en medvetenhet om att teknik och kapital aldrig kan ersätta det mänskliga.

Lars Ilshammar